Aftonbladet – 16 september 1870, sida 2

Skizzer från ex badoct vid vestra kusten. Af LAJOS. När jag rätt tänker efter, måtte grefven äfven i går gjort en lika sen morgonpromenad, ty pi syntes ej till på hela förmiddagen, ni börjar ja riktigt draga er ifrån hela verlden,, sade Lilian skämtande. Jag behöfde ensamheten, sade Kronsköld dystert. Lilian betraktade honom förvånad. Det låg ett uttryck af lidande öfver hans drag; han förde handen ötver pannan. År ni sjuk? frågade hon oroligt. Sjuk? — ja kanhända. Det uppstod åter ett ögonblicks tystnad. I dag, började han långsamt under det han betraktade Lilian, var mitt ärende till gamla Anna att säga henne farväl — jag re8er i morgon. Skall grefven resal och den blick, som åtföljde detta utrop, kom honom att darra af glädje. Lilian, vågar jag boppas att ni skulle sakna mig? frågade han sakta i det han ömt fattade hennes hand. Hon slog ned ögonen; en djup rodnad betäckte heunes kinder, xLilian! vågar jag tro den anivg, som i detta ögonblick genombäfvar min själ? Skulle det vara möjligt, att ni kunde älska mig? O, säg! bad han. Lihans läppar darrade, hon kunde ej svara, Älskade flicka! vill du blifva min? min egen tillbedda maka? hviskade ban i det han slog sin arm omkring hennes lif. Lilian svarade ej — men hon lutade sitt SJ5GA 5 JM 189. 1907-198, 193, 195, 196, 02 208, 207, 208, 211 och 213,