Aftonbladet – 15 september 1870, sida 2

vid den gamla och frågade henne: huru det kom sig att hon, som var sängliggande, betann sig så alldeles ensam. Hon berättade mig då, att hennes dotter och dennes son bodde hos henne, men att gossen en tid varit illamående, hvarför modren den dagen tagit honom wed sig till X., för att rådfråga en läkare. Gumman hade emellertid väckt mitt intresse och detta ökades ännu mera, när jag fann att vi voro gamla bekanta. Men har inte fröken Lilian lust att taga plats en stund på den der lilla inbjudande soffan,, afbröt han sig hastigt, det är en lång och tröttsam väg hem. Lilian satte sig på den mossiga stenen, som verkligen hade likbet med en soffa, och Kronsköld fortsatte: När vi språkat en stund, gumman och jag, började hon att tala om sina lefnadsöden, och jag erfor då att hon varit i min farfars hus och äfven i mina föräldrars. Hon hette Anna. Sedan hennes dotter blifvit gift med en skomakare i Borås, flyttade gumman till dem. Mågen som var supig och oordentlig bringade dem i yttersta fattigdom; men dog omsider, hvarefter gumman och dottren med dennes son: slutligen slagit sig ned här, i trakten af X. Jag frågade henne hvarför hon aldrig skritvit och underrättat mig om sin belägenhet; men hon svarade, att, som hon visste det såväl mina föräldrar som min faster, grefvinnan P., voro döda, och hon ej trodde, att jag, som varen liten gosse, då hon tjenade i mina föräldrars bus, kunde erinra mig henne; ville hon ej skrifva, af fruktan, att det skulle anses som påflugenhet eller tiggeri.n Säåledes ämnade grefven göra henne ett besök, när jag mötte er? Ja, jag har besökt henne nästan hvarje dag på mina tidiga morgonpromenader; men i dag ... han tystnade, ett moln gick öfver hans ansigte. Men i dag gör grefven sin morgonpromepad på en ganska ovanlig timman, ifyllde Lilian skälma tigt Han såg ned och började rita med käppen i sanden. (Forts.