Aftonbladet – 14 september 1870, sida 3

— En förklaring. Under denna rubrik läses i måndagens P. T. följande: Flere omständigheter särskildt med afseende å de af de historiska rörelserna för dagen starkt påverkade och känsliga opinionerna, synas göra det från vår sida nödvändigt att äfven med några ord beröra ett eljest i sig sjelf så föga maktpåliggande ämne som det sätt, hvarpå denna tidning under rubriken Posterna redogör för den politiska krönikan. Våra läsare, åtminstone inom landet, torde kunna åberopas som vitnen på, att vårt sträfvande härutinnan, icke först med gårdagen eller i och med utbrottet af nu pågående krig, fortfarande varit att gifva en fortlöpande, sammanträngd samt efter förmåga ärlig, lidelsefri och opartisk redogörelse för tilldragelserna, på det enhvar sedan, efter måttet af sin kombinationsgåfva och sina innehafvande historiska förutsättningar, må sättas i stånd att bilda sig ett på sakförhållanden grundadt omdöme; och det är endast undantagsvis vi tillåtit oss angifva vår egen ståndpunkt, såsom i de flesta fall såväl i afseende å saken som läsaren af högst underordnad vigt. Möjligt ändock, att oaktadt all varsamhet gentemot egna föreställningar, oaktadt allt bemödande om noggrannhet i sak och grannlagenhet i form, någon färg af subjektiv mening här och der kun-: nat spåras af de ömtålige; och en af våra egna landsmän, vid hvars omdöme vi äro berättigade att fästa en viss vigt, har nyligen gjort en erinran i detta hänseende; men hvilken offentlighetens organ kan, särskildt i dessa djupt upprörda dagar, fritaga sig från all stymmelse till idiosynkragi? Och då tyska tidningar — bland dem redan ett par gånger N: Pr. Ztg — talar om vår Wuth iiber die Frechheit der deutschen Presses; om vår Empörtheit öfver henne sjelf, om die frapzosenliebende schwedischeZeitung, så kunna vi, med vårt bandlingssätt för ögonen, i dessa starka uttryck ingenting annat se, än ett oberättigadt missnöje med, att vi icke kunnat underskrifva den tyska pressens ofta öfver det tillbörligas gräns gående uttalanden. Missnöjet hos denna ress är likväl en sak, som vi anse oss kunna emna i sitt värde. Men hvad vi anse vara af nöden att bestrida är det fullkomligt grundlösa påståendet, att denna tidning giebt sehr bestimmt die in schwedischen Regierungskreisen herrschende Stimmung an. På en sådan ära kunna vi på intet sätt göra anspråk. I detta afseende upprepa vi hvad vi flerfaldiga gånger varit i tillfälle att upplysa om, att denna tidning endast är den officiella kungöraren ai den svenska styrelsens beslut och organet för de ofticiella upplysningar i allmänna frågor, som regeringen från sin synpunkt anser nödiga att bringa till allmän kännedom — men att hon i allt öfrigt, såsom ett enskildt samfunds egendom och af detta på viss tid öfverlåten åt utgifvaren, såväl i sin iåsom ufrikesafdelning står afsöndrad från all beröring med och ir verkan af styrelsen samt helt och hållet är hänvisad på gin utgifvares personliga och uteslutande ansvar inför detta samfund, det allmänna omdömet och svensk lag. Och med afseende på dessa instanser hysa vi den tilltro, att tidningen icke öfverskridit sin befogenhet, lika litet som hon åf-sigtligt velat träda någon för närå, hög eller låg, allra minst under tidsförbållanden, då de svallande lidelserna göra det ytterst svårt att tillförlitligt urskilja, i hvilkens vågskål rättvisans vigter tynga. Denna förklaring suppleras, till sin senare del, af ett på annat ställe i tidningen! infördtpmeddelande, så lydande: Det har af förekommen anledning ansetts lämpligt att erinra om att, med undantag af den offi-cielja afdelningen och de meddelanden, regeringen tid efter anpan genom Postoch Inrikes Tidningar lemnar allmänheten, eger FrBerngen ingen delaktighet i, eller ansvarighet för, hvad i öfrigt förekommer i tidningen, hvars redaktion är i alla afseenden af regeringen oberoende.