Aftonbladet – 14 september 1870, sida 3

märkas, KRIGET. Preussarnes marsch på Paris. Journal des Debats meddelar ett bref från Soissons, dateradt den 5 dennes, hvilket innehäller en berättelse om Rheimss besättande af tyskarne. Jag lemnade — skrifver korrespondenten — i går Rheims fyra timmar efter preussarnes ankomst. Våra trupper hade på morfonen i största hast utrymt staden. Man ade uppkastat skansar och formligen gjort sig redo till platsens försvar; så mycket större blef befolkningens förvåning, då den på måndagsmorgonen väcktes ur sin sömn af de aftågande truppernas larm. Ordern till utrymningen hade ankommit klockan 1 på natten. Preussarne hade om natten kamperat vid Vitry-les-Rheims; så snart de erhöllo kännedom om våra rörelser, skickade de ut ett dussin uhlaner att speja; dessa sprängde djerft in i staden, under det att våra trupper i dess andra ända marscherade ut genom Dieu-Lumitre-porten och aftågade på jernbanan. Snart ankommo äfven hussarer till bangården; telegrafbyrån och posthuset blefvo inom kort besatta. Mot middagen erhöll mairen underrättelse att en kår af 25,000 man ryckte in genom förstaden Ceres; han gick dem till mötes för att parlamentera. Nationalgardet rep ej till vapen, emedan allt motstånd var ruktlöst. Arbetarne voro deremot ytterst förbittrade; de ropade efter uhlanerna, gatojkarne kastade till och med stenar på dem. Vid truppernas inmarsch i förstaden lossades äfven ett skott, som besvarades med plutoreld, hvilken tyvärr dödligt sårade en oskyldig menniska, en blind. Adjutanten frågade mairen, om Rheims ville behandlas såsom öppen stad; då mairen bejakade detta, hotades han med, att man skulle bränna upp staden, ifall någon fiendtlig handling ytterligare föröfvades. Gatorna blefvo derpå besatta af preussiska trupper. Mairen erhöll tillsägelse att inom 4 timmar anskaffa 25,000 ransoner bröd, kött, fläsk och vin, 150,000 cigarrer samt 8000 ransoner hö, halm och hafre. Den bekanta proklamation, hvari anfall mot soldater hotas med dödsstraff, anslogs öfverallt. Den kär, som ryckte in i Rheims, tillhör den tredje armen; den skall öfver Soissons och Villers-Cotterets marschera på Paris, under det att en annan kår tågar fram i Marnedalen. Befolkningen i de byar och köpingar, genom hvilka jag färdades på min väg till Soissons och hvilka våra franska trupper passerade i går, var i den största ångest, så t. ex. i Jonchery, i Fismes, i Bazocke, i Braisne. Öfverallt flydde bönderna, medförande sina bästa egodelar och litet lifsmedel, rådville hvarthän de skulle begifva sig och döfva för alla uppmuntrande ord; att döma efter deras orediga tal, fruktade de allmän plundring och nedsabling. I trakten omkring oissons rädde samma förskräckelse; öfverallt såg man sappörer förstöra de inom fästningens skotthåll belägna husen; invånarne i de kringliggande byarpve och förstäderra flydde med sina möbler och sin boskap i största hast in i Soissons. På jernvägen till Paris ärol broarne underminerade, tunlarne färdiga att sprängas, Vinoys kår. Om general Vinoys återtåg till Paris skrifves den 5 dennes till Indep.belge: Laon var i går den flyktande armens högqvarter. General de Mauduit, som afstod från att begifva sig till general Vinöy, till hvars kår hans division hör, hade värdt om från Vervins och installerat sigihufvudstaden i departementet Aisne. Hit ankommo efter hand till de 15,000 stridsduglige soldaterna omkring 10,000 man, som hade flytt från nederlaget i små isolerade hopar, sedan de blifvit skilda från armen. Kl. omkring 10 på aftonen, då händelserna i Paris blefvo kända, flackade desse soldater omkring på gatorna och mumlade fram ordet förräderin, hvarje gång. en officer gick förbi dem. När proklamationen blifvit uppspikad på mairiets palats i närheten af marskalk BSerruriers staty, yttrade flere zuaver helt högt, att de skulle döda sin kapten. Deras förbittring var så stor, att general de Mauduit måste befalla kaptenen att lemna staden. Då vi ha republik, sade soldateroa, finns det icke mera några officerare. Låtom oss begifva oss hem! En del gaf sig också i väg. Staben var såsom tillintetgjord. Vi kunna icke längre uträtta något med vårt folk, sade generalen. Emellertid ankom befallning, att trupperna skulle draga sig tillbaka till Paris. Under dagens lopp hade general Vinoy, som ännu befann sig i Marle, att en förfärlig befallning af den nu störtade regeringen: han skulle helt gch hållet uppoffra sig och sina 11,000 man för att hejda fiendens marsch mot hufvudstaden. Det var för sent. Ian kunde icke längre uträtta något, tapperheten uttröttas likasom alla andra lidelser, och soldaterna hade i hela dagar lefvat i kulregn; huru tappre de än äro, hade de fått nog deraf. Fram å aftonen kom således general Vinoy tillbaka till Laon.: I morse gingo trupperna tillbaka till Compiegne; staden öfverlemnades åt preussarne såsom så många andra. Under tiden fick jag veta, att ungefär 25,000 man — armå och nationalgarde — utrymde Rheims nästan i oordning och ginga tillbaka till Soissons, I detta ögonblick är Rheimsi preussarnes våld. Epernay besättes derpå i afton, i morgon kommer ordningen till Chåteau-Thierry, La Ferte och Meaux samt norrifrån till Tergnier och Noyonp.y En korrespondent från Paris skrifver till V ändependauce Belge den 6 September: De sista detachementerna a general Vinoys kår ha i dag på morgonen anländt till Paris i ett mycket sorgligt skick. De ha oupphörligt måst afslå anfall; soldaterna ha saknat lifsmedel och ammunition; deras .umbäranden ha varit förfärliga. Det fins de som måst sälja sina patroner för ait få någonting att lifnära sig med. MM Ht mm kd, 4 fa 2 et Bg ÅN AA if Fl it Brr gl ct Vr MMM tt br LE dt DN Br A — fännt R fngt J Strasbourgs belägring. En preussisk landtvärnsofficer i lägret vid Strasbourg skrifver den 3 dennes: Från den 28 Aug., kl. 3 på morgonen till den 29, kl. 12 på natten a vi uppkastat skansar i