Aftonbladet – 14 september 1870, sida 3

den demokratiska organisation, som i oci jgenom en mängd föreningar banade vä I för aflösningen af de byråkratiska styrelsefor imerna. Han gaf impulsen till stittande a Industriföreningen; var en af stiftarne til 1 Läseföreningen, tog liflig andel i 28 Majfe sterna, vid hvilka anspråken på konstitutio. , nella statsformer allt kraftigare uttalade sig i Tryckfrihetssällskapet, i striden för de danska språket i Slesvig, samt i den frisinnade pressen, som på den tiden representerades hufvudsakligen af Kjöbenhavnsposter och Fedrelandet, som då det börjades i December 1839 hade Lehmann till en af sing utgifvare. Att de konstitutionella rörelserna vid Christian VIII:s uppstigande på tronen fingo ett kraftigare stöd har man isynnerhet att tacka Lehmann för; studenternas, liksom äfven borgareklassens adress till konungen utgingo i sjelfva verket från honom. 1840 valdes han till kommunalrepresentant i Kjöbenhavn och till deputerad i den roeskildska ständerförsamlingen. Åtalad 1841 för ett tal, som han höll på Falster, dömdes han till tre månaders fängelse, men det försvarstal, som han höll inför högsta domstolen, spriddes öfver landet i många tusen exemplar och bidrog i väsentlig mån att reda idterna och elda sinnena. Efter hemkomsten från en 1842—43 företagen utländsk resa blef han 1844 anställd såsom höjesteretsadvokat. Året derpå höll han vid det nordiska studentmötet i Kjöbenhavn sitt berömda tal i Christiansborgs ridhus. På Casinomötena i Mars 1848 uppställde han de resolutioner, som : blefvo antagna och han inträdde i den straxt derpå bildade Marsministören såsom minister utan portfölj, i hvilken egenskap han hade en väsentlig andel i utarbetandet af Danmarks rikes grundlag. I November samma år afgick han åter ur ministeren och blef amtman i Veile, hvilket embete han förvaltade med ovanlig skicklighet, liksom han alltjemt fortfarande hade tillfälle att först i folkethinget, sedermera i landsthinget ådagalägga sin lysande parlamentariska förmåga. På våren 1849 gjorde tyskarne honom för en kortare tid till fånge, då han af dem bortfördes till Rendsborg. Efter att ha tagit afsked från amtmansbefattningen och efter att för en kort tid ha varit ledamot af den Hallska ministeren, var han under de sepaste åren bosatt på Fredriksberg invid Kjöbenhavn och utvecklade liflig verksamhet för den nationelt-liberala saken, specielt säsom ordförande för Dansk Folkeförening. Orla Lehmann besökte Stockholm 1866 och deltog då med stor liflighet i det andra skandinaviska nationalekonomiska mötets förhandlingar. Han erhöll då af konung Carl XV Nordstjerneordens stora kors.