Aftonbladet – 13 september 1870, sida 3

h Episode? från kriget. -) Den nyss fallne korrespondenten till Times ti vid prins Friedrich Karls högqvsrter, öfverå stelöjtnant Pemberton, har kort före sin död å skickat tidningen några skizzer från slagfältet vid Metz, de sista af havs hand, hvaraf vi här nedan återgifva några utdrag. r. Jag befann mig under en del af aktionen nära e I någrå busarer, hvilka stodo i reserv. Solen DI kastade sina strålar på oss. och omkring oss på 1 Lalla sidor lågo de rårade. En stackars karl ropade I på vatten. Kawrat, gif mig för Guds skull vatten, Ålen liten droppe! Jag brinner! Jag brinner! För 2 I Guds skull gif mig endast en droppe; fukta en1 I dast mina läppar! En annan som låg nära honom I kunde endast bedjande lyfta sina händer och peka I I på sina läppar. En godhjertad husar, som rördes Jaf denna bön, steg af sin häst och skyndade till I dem med sin vattenfiaska. Han höll på att upp lyfta mannens bufvud, då en bomb föll ned på några ? Hfots afstånd, exploderade och förvandlade dem alla i I tre till stoft. Hvilka fel denne stackars husar än må hafva begått i denna verlden; säkerligen måste hans sista välvilliga handling på något sätt förIsona dem! Regementet aflägsnade sig, och hans T häst följde det. ) Endast de, som sett ett slagfält, kunna göra sig jen föreställning om det utomordentliga sätt, hvarpå hästarne, så länge de hafva ett ben att släpa sig I fram med, följa det regemente, till hvilket de höra. I Jag i hästar, som tydligen tillhört sergeanter, bibehålla sin position bakom sqvadronen, vända och göra halt med densamma alldeles som om de ky ge sina ryttare, och hela tiden strömmande Medan jag är inne på ämnet måste jag berätta en af de ömkansvärdaste syner jag tror att jag någonsin sett, och som på mig gjort ett intryck som ja tror att jag aldrig skall glömma. På vägen till Homburg passerade vi det 3:e husarregementet, hvars öfverste red Jå en kastenjebrun häst så lik den som den aflidne lord Cardigan brukade rida och på hvilken han gjorde sitt ryktbara anfall, att det förekom som om det varit samma häst. Jag såg honom åter omedelbart innan de pjorde sin choc mot infanteriet, vid hvilken de blefvo så fruktansvärdt upprifne; ooh tredje gången såg jag honom då han stod midt på slätten morgonen efter bataljen, fullkomligt beröfvad sin mundering, med tre kulor i kroppen och hofteden afhuggen. Stackarg kreatur! Vid åsynen af min häst ryckte han på sig och gnäggade. Skilnaden mellan förra gången jag såg honom, galopperande i spetsen för regementet, en konung bland hästar, och hans nuvarande tillstånd vär förfärande. Då härtill kom tanken på, att hans tappre egaåre redan gätt till sin sista hvila med så många andra tappre inom denna kår, måste jag beklaga att den stackars hästen icke då fick dö midt i anfallets hetta och ära hellre ån att så länge vänta på pistolskottet, som för honofi skalle för alltid tillsluta denna verld. Den förödelse soft anställdes bland kavalleriet inom 16:e regementet var förskräcklig. Jag såg, ett kyrassierregemente, som med sina bröstharnesk hvita vapenrockar och höga stöftar tycktes framställa jelfva idealet af tungt kavalleri, komma från strien ungefär två sqvadroner starkt. Dess öfverste gick långsamt i spetsen, alldeles tillintetgjord genom förlusten: af sina tappre män. Han bade med sig fem officerare bland de 25 som ridit ut med bonom denra morgon. En af de mest lysande aktionerna den 18:de erkännes från alla håll vara störmandet af S:t Privat, som togs efter en den mest fruktansvärda kanonad, genom hvilken det rent af tillintetgjordes. Man kan icke tänka sig någonting tapprare än de franska trupperna, Enligt allas erkännande strida de utmärkt väl. Felet ligger i dålig ledning och ett artilleri, underlägset fiendeps.. Omkring nämnda ställe lågo döde högtals, så att man knappast kunde komma fram med sin häst. De fleste hade blifvit dödade af bomber, hvilka, såsom man lätt kan tänka sig, förorsaka de mest gräsliga sår. Då jag morgonen efter striden gick att åter bese platsen, låg der en fransk officer ännu i ett dike vid sidan af vägen. Hamn hade blifvit skjuter i bröstet och höll i sin venstra hand ett bref. soin han tydligen länge burit på sig. Jäg steg af min häst och tog det ur hans hand, och jag känner mig lycklig öfver att jag varit i stånd att återlemna det till afsändarinnan, för hvilken det icke kan annat än vara en tillfredsställelse att tänka på, att hans sista tanke i denna verlden var på henne. Man kan knappast göra sig en föreställning om skönheten af de miniaturläger och fullständigheten af de dithörande beqvämlighetsartiklar som föllo i preussarnes bänder efter denna strid. Det är alldeles tydligt, att man avsåg sin ställning ointaglig och ämnade återvända till lägret efter striden. Der funnos kaffe och mat i ordniog för mottagandet, och i denna armå finnes knappast ett regemente; som icke nu är försedt med några dussin skyddstält, hvilkas förtjenst man till follo erkänner. SÅsom ett bevis på att transmännens förlust är i proportion till preussarnes vill jag blott nämna, att jag på ett enda ställe på morgonen den 17 såg öfversten, majoren, tre kaptener och fem sergöanter af 67:e linieregementet allesammans liggande på mindre än 2!, famnars afstånd från hvarandra. På en fjerdedels mil eller mera såg man ingenting annat än män af det 67:e regementet, och jag kan icke tro annat än att detta: regemente nu knappast räknar ett halft kompani. Vår förlust berättas hafva varit 12,000 på tisdagen den 16 och 15,000 den 18. Sedan krigets början kan hela preussiska armåns förlust efter lägsta beräkning icke uppskattas till mindre än 45,000 man, kors de combat. Denna summa på föga mer än tre veckor är ett bevis på huru långt vi kommit i civilisation. Samme korrespondent skrifver dagen derpå, den 28 Augusti, om den preussiska fältposten: Hvarje armekår har en öfverpostmästare, under hvilken står följande persvnal: 7 skrifvare vid högqvarterets kansli, 4 vid högqvarteren på hvarje division och 3 vid artilleriet ioom hvarje kår. Utom allt detta har han 14 brefsorterare och 17 ostiljoner. Högqvartersstabsposten vid en armeår har två vagnar, en chäs och en trossvagn. De förstnämnda lastas med bref, den andra fortskaffargunder marschen postmästaren och hans medhjelpare såväl som små paketer; och den sistnärmnda bär packningen såsom bord, fack, sorteringslådor m. f. för expeditonen nödvändiga tillbehör. Hvarje division på hvarje kår har samma ekipering så när söm på facken. För att göra detlättare för soldaterna att skrifva till sina vänner, hafva myndigheterna utdelat till hyart regemente kort, på hvilkas ena sida -är tryckt Fältpostkorrespondenskort Till Adress. På andra sidan skrifves brefvet med blyertspenna eller bläck. I förra fallet förekommes med säkerhet dess utplånande genom läggandet af en fuktad duk tvärsöfver detsamma, hvilken till följd af en viss preparation af kortet bibehåller dess läslighet ända till slutet af dess resa. Antalet af de bref, som afsändas efter en strid, är nästan oräkneligt. Det beräknas i sjelfva verket att åvar sjette man, som förblifvit i medvetet tillstånd, skrifver. För att gifva alla möjliga tillfällen att skrifva, rida efter hvarje drabbning postiljoner öfver fältet med kort och blyertspenna,och hvarje sårad som ännu är der kan antingen skrifva eller