Aftonbladet – 13 september 1870, sida 2

cke en del af denna styrelse, emedan han insett sig icke kunna mottaga tillbudet. Hvad ss, ordningens och frihetens män, beträffar, hafva vi genom att mottaga tillbudet trott oss uppfylla en fosterländsk mission. Thiers svarade Jules Favre med lika värdiga som vänliga ord och uttryckte de lifigaste önskningar att den proVisöriska regeringen mätte lyckas i sitt uppdrag. På en af de närvarande framstäld fråga svarade Jules Simon, att de voro hufvudstadens representanter, som erhållit uppdrag att utgöra medlemmar af nationalförsvarskomiter, enär det i första rummet vore fråga om denna hufvudstads försvar, alla representanterna för Paris, med undantag af den mest illustre bland dem, emedan ban sjelf ej mottagit uppdraget... Här vore det icke fråga om några personliga förhållanden, utan om att tillämpa en princip. Jales Favre uppräknade derefter namnen på den provisoriska styrelsens medlemmar och anmärkte helt öppet, i afseende på Rochetort, att det vore bättre att hafva honom med än mot sig och att han nog icke skulle blifva den minst förståndige. Efter att hafva tackat Thiers för hans fosterländska önskningar för den provisoriska styrelsens framgång, aflägsnade sig Jules Favre och Jules Simon. De öfriga stannade qvar, och pågra talade blott om att protestera mot hvad som skett, under det Thiers fortfor att tala försonliga och praktiskt politiska ord samt uppmanade sina kolleger att följa hans exempel och framförallt tänka på att fienden snart stod utanför Paris. Dermed var det andra kejsardömets lagstiftande kår för alltid upplöst. Unitå Cattolica, jesuiternas törnämsta o-gan, egnar kejsardömets störtande och Napoleons tillfångatagande en ledande artikel, hvari det heter att konungen af Preussen i första rummet har sitt fromma gudfruktiga hjerta att tacka för sin segern, Jesuittidningen uppmanar konungen att ej öfvergifva Guds vikarie på jorden, påfver, på det att det ej scart måtte gå honom på samma sätt som det nu gått den om sin krona så ömkligen bragte Napoleon. RE