Aftonbladet – 10 september 1870, sida 2

oss kos —— I STOCKHOLM den 10 Sept :Af ett telegram från Petersburg vill det synas, .som skulle ryska regeringen önska förmå den nya franska regeringen att afsluta en fred, äfven på vilkor af Frankrikes sönderstyckande. Det är möjligt, att ryska kejsaren, till följd; af familjförbindelser och andra personliga inflytanden, sympatiserar med Preussen, men hos hela det nationella partiet i Ryssland ha det preussiska öfvermodet och den på fortsatta rättskränkningar stödda biesmarckska politiken framkallat den häftigaste afsmak och sympatier för det nu blödande Frankrike. På grund af denna -allmänna stämning är det ock utan tvifvel som Ryssland nu rustar, för att kunna göra sin röst hörd vid eventuella fredunderhandlingar, eller i fall det preussiska segerruset skulle förleda hr v. Bismarck och hans Siegesgreis att helt och hållet trampa under fötterna alla de konsiderationer, som kunde härflyta af politisk klokhet och moderation. En korrespondent till. D.-B. meddelar härom från Petersburg följande: De tyska vapnens framgång har föranledt demonstrationer mot Frankrike i Östersjöprovinserna, som här väckt ett högst obehagligt uppseende bland alla patrioter. Nationalpartiet ser i dessa demonstrationer ett betänkligt tidens tecken samt höjer sin varnande röst med uppenbart syfte att inverka på regeringen, för att bringa henne derhän att öfvergifva den passiva rollen. Kriget,hastigt som det kom, öfverraskade bokstafligen regering och armeförvaltning i oberedt tillstånd. Men skulle då Ryssland, om dess arm6 varit försedd -med tidsenliga gevär, verkligen tagit aktiv del i nuvarande krig? Jag för min del tror det ingalunda. Så mycket må det dock vara tillåtet uttala, i fall den ryska armen varit fullständigt rustad och beväpnad för 6 veckor sedan, hade nuvarande krig troligtvis aldrig kunnat ega rum. Det fordras dock, för att med något hopp om framgång förmå afvända ett krig, att hafya en talrik och elagfärdig armå bakom sig, beväpnad enligt nutidens fordringar. Men detta var iogalunda fallet med den ryska armen vid krigsutbrottet, ty efter hvad jag af trovärdiga personer hört, egde ryssarne förra månaden ej mer än omkring 400,000 gevär af den nya modellen, och några kulsprutor funnos hos dem icke alls. Ej underligt då, att der blef stor uppståndelse och verksamhet inom krigsministeriet, så snart telegrafen tillkännagifvit, det Frankrike förklarat Preussen krig. Beställningar af ansenliga qvantiteter fältartilieripjeser och handgevär uppgjordes skyndsamligen såväl utom som inom landet. 600 kulsprator äro bestälda å Petersburgs fabriker, deraf 100 redan levererats och profskjutits i medlet af innevarande månad. ÅA en mycket stor fabrik här på platsen har man utom den vanliga arbetarepersonalen anstält 2500 extra arbetare för tillverkning af patroner. Här arbetas dag och natt, helgdag likaväl som söcknedag, och fabriken har genom kontrakt förbundit sig att leverera 450 tusen patroner om dygnet. De hundra kulsprutor, som man för fjorton dagar sedan profsköto, lära, efter hvad jag hör sakkunniga personer försäkra, vara utaf ännu mera förstörelsebringande verkan än de preussiska och franska mitrailleuserna. Försök, som jag sjelf sett, hafva i dessa dagar ock blifvit -gjorda med luftballonger, för att utröna huruvida de kuona användas i fält till att utforska fiendens rörelser. — Ryssland rustar sig sålunda och det med allvar och kraft. Om det är för att uppträda å slagfältet och emot Preussen, eller i afsigt att bereda sig på alla eventualiteter, eller måhända för att kunna gifva mera eftertryck åt sin mening vid fredsvilkorens uppgörande de stridande emellan, allt detta är frågor, som det i närvarande stund är totalt omöjligt att besvara.n Bland det, som under detta krig framkallat den största afsmak, är den skenhelighet, hvarmed man från preussisk sida oupphörligt fört på tungan Guds namn och velat framställa sig snart sagdt såsom handlande på Guds vägnar och under Hans speciella hägn vid utförandet äfven af de blodigaste dåd. Det är samma skepnhelighet, som förklarar, att man på sjön respekterar den enskilda egendomen, derför att man icke har nog stark flotta, för att kunna våga sig ut för att uppbrioga några fartyg, men som på landbacken plundrar och utskrifver penningkontributioner samt riktar sina bomber mot fredliga stadsinvånare i stället för mot fästningar, för att genom det gräsliga mördandet af qvinnor och barn förmå den obetvingliga fästningen att gifva sig. Ett af de mest karakteristiska profstycken af äkta: preussisk krigs-kristendom finnafvi uti en ledande artikel uti Kriegs-Zeitung för den 5 dennes. Efter att i förbigående ha röjt litet missmod deröfver, att den fångne kejsaren blifvit behandlad i någon öfverensstämmelse med sin officiela rang, utbryter det preussiska militärbladet: Den tyske hjeltefursten måste betrakta det under sin värdighet att med ett tadlande ord bevärdiga den i hans makt fallna blodmenniskan. Sådana grånade syndare som Louis Napoleon förtjena icke, att en gubbe med ärekrönt silfverhår (ein in höchsten Ehren zu seinem Silberbaar gelangter Greis) som konung Wilhelm nedlåter sig att förehålla honom hans bofaktighet. Men om sålunda vår höge herre efter kristendomens och j den civiliserade moralens fordringar anständigt behandlar hazardspelaren, som förlorat sitt vabanque-spel, så uteslutes derigenom alls icke, tvärtom antydes derigeoom direkt, att mot fransmännen skall göras gällande sträng Pn ten ÅR nintaor dansen: hav don cnå