Aftonbladet – 9 september 1870, sida 3

sar ket SD ES MT PISA MVA SS JORHADT sökte de glömma genom att fördjupa sig åskådningen af sina egna färgrika taflor a en framtida storhets guld och gröna skogar genom att hängifva sig åt de mest öfver svinneliga drömmar om ett kommande enigt mäktigt, ja, verldsbeherrskande Tyskland Härunder gafs det bokstafligen ingenting och för mensklighetens religiösa, sedliga och iotellektuella utveckling värderikt eller på något sätt betydande, som de ej förklarad för — åtminstone och tillsvidare — der tyske andens egendomp, och som ej, sa snar et kunde åtkommas, skulle läggas unde tysk statssaveränitet. Sådana teorier svarade alltför noga mot tyskarnes Gemiith för att ej bli populära och draga mängder med sig. Och när sedan Preussen lofvade att förverkliga dem, så blef det detta Tysklands svärd sompfick .ntsigt att, till demhor henzollernska husmaktens, och det brandenburgska junkerdömets förmån, uppskära hvad ..professorerna trodde -sig hafva utsått till en skörd för den tyska måkten, äran och härligheten. Att hafva ej blott klart fattat hvad med sådana förotsättningar :kunde uträttas, .utan. ock vågat gripa saken: an med en frihet från.betänkligheter samt en fingerfärdighet i hokns. pokus, som båda äro lika oöfverträffliga, det är mannens trån MarkBrandenburo,, br Otto Bismarck von Schönhausens verk. I Tyskland och mot Danmärk är det med framgång påbörjadt. Skulle dess fullföljande åt andra håll af de franska vapnen-stäfjas, är. det dock billigt att erkänna, att de germanistiske lärofäderne åtminstone intet försuminat, för att bereda jordmånen för dess fortsättning i Skandinavien, Polen, Holland, och annorstädes. Hvad Holland angår, är det längesedan afgjordt af den tyska vetenskapen, att detta .rike ligger inom Tysklands naturliga gränser, att det geografiskt måste behandlas såsom ett bihang till Tyskland, att det är en löjlighet at holländarne att inbilla sig, att de äro holländare och ej tyskar, att de tala holländska och ej tyska. Redan från 1814 vet man ju på Arndts auktoritet hvad man skall tänka om der Rhein. Deutschlands Strom, nicht Deutschlands Gränze. Och hvilka eröfringar har ej sedan dess den tyska vetenskapen lagt under den tyske andens spira! Numera kan det ej betviflas, att de länder, som ha den äran att vara Wiege töd Grab des deutschen Rheins,, d. v. s. Schweiz och Holland, äro tyskarnes rättfångna, för att ej säga medfödda egendom. Man må ej tro, att dessa germanistiska teorier äro endast löjliga, och att de stannat inom lärda skrifter. De ha populariserats i dagbladsoch folklitteraturen, de ha drifvit nationalfåfängan till en ytterlighet, som aldrig förr hos något folk varit skådad, de utgöra en makt, och denna makt har trädt i borussianismens tjenst. Den var det ryggstöd, utan hvilket 1864 och 1866 årens fälttåg och frederna i Wien och Prag ännu skulle vara ogjorda. Medan tyskarne åberopa nationaliteten såsom rättsgrundval för sitt sträfvande att sluta sig sjelfse tillsamman till politisk enhet, vränga och trampa de under fötterna denna samma princip, när det faller dem i smaken, att på stamförvandta, men med dem etnografiskt coordinerade folks bekostnad utvidga sitt område. Pangermanisimen; som, vill i sett nytt heiliges römisches Reich teutscher Nation ned tyskarne amalgamera mnabofolk, såsom nolländare och skandinaver, hvilka äro med lem. fullt jembördiga i andlig.odling och från lem skilda genom sin sjelfständiga nationella utveckling och hvar sina egendomliga och högt atbildade tungomål, är fullt lika mycket. som panslavismen, n parodi på dätionalitetsgrunds satsen. När åter den Naåbotb, som den tyska ystnaden vill plundra, är från det stora fälerneslandets söner så fullkomligt raveskild, att ej ens den mest utsväfvande pangermanism kan i fölkfrändskapen söka någon förevändning, såsom t. ex. bändelsen är med polackarne, då grunda de åter den oförsynta röfringssrätten.:på sin förmenta .kulturöfverägsenhet. Den germanistiska teorien är. lika ärdig och rästad att försvara och besmycka let tyska inkräktningsbegäret mot de östliga srannarne i Polen och Böhmen; som mot de restliga vid Nordoch Östersjön, och lika väl mot de förre som; mot .de. sednare har let till karrikatyr uppdrifna-tyska nationalnögmodet ställt sig 1 börässianismens tjenst. Hätskhet och smädelser mot polackarne iro ett genomgående drag hos Tysklands poitiske författare, hvilka härnti troget följa Fredrik II:s efterdöme. Han kallade dem ör ett i hvarje hänseende föraktligt folk, polnische Canaille,, och på lediga stunder rjorde han franska nidverser öfver de polska patrioter, som i konfederationen i Barsförbundit sig till sitt fösterlands räddning. Samma ton återfinna vi ännu hos Tysklands historiker och publicister. Det har blifvit en rosartikel i den germanistiska dogmatiken, tt polackarne varit, äro och måste förblifva förmögna till en verklig statsbildning och politisk sjelfständighet, och att försynen sjelf 1itstakat för dem det ödet att förtyskas, såsom enda medlet att göra folk af dessa barvarer. Det finnes ej någon stortalig tysk, om ej lärt att slå omkring sig med frasen polnische Wirthschaft, hvilken betecknar stt inbegrepp af all möjlig oordning samt fyisk och sedlig smuts. I Preussens förhållande till Polen är den iohenzollernska politiken typiskt afbildad, less samtliga elementer framträda här föreade: det brutala våldet, som kastar sig öfrör Bitt byte, den egennyttiga vänskapen; om schackrar med sina tjenster, bedrägeriet, om lurar likt spindeln i sin väf. I Polens örsta delningvar Fredrik II hufvudmaniien; mr mycket än det första initiativet må vara mtvistadt, så kan numera ingen neka att let var -han som väsentligast genomdref lenna illgerning. Sedan dess har från Preusens sida -oafbrutet fortgått ett ihärdigt föryskningsarbete i de efterhand vunna polska vesittningarne, hvartill särskildt hört attruiera den polska adeln och presterskapet. Den bismarckska regimen har naturligtvis ångt ifrån mildrat dessa förhållanden. Hr , Bismarck har sjelf förklarat, att hvarje anke på Polens återställande är ett fanasteri, Och-ej blott detta; det gifves till ch med starka indicier, af hvilka man kan lata, att han umgås med en plan att verk-! ammare, än man hittills förmått, förebygga lonna för dat maskaviticka R yvesland och för