Aftonbladet – 9 september 1870, sida 3

I mot Paris har synbarligen kommit vår mycke aktade kollegas känslor att stiga åt hufvudet, I Med god smak nedsväljer H. T. de loford r hvarmed tidningen, enligt hvad vi förut omnämnt, uppmuntrats af den preussiska Kriegs: I zeitung, hvilken ger H. T. det smickrand vitsordet att den fört polemiken mot de skan. dinaviska tidningarne på ett sätt, som skull lända en tysk tidning till heder,. H. T.betygar sin fägnad öfver komplimangen och hoppas att genom sitt sätt att föra diskus sionen ha uträttat något nyttigt för vår land, i det att dess tyskvänliga artiklaj kunna, menar tidningen, tjena som balsam ål den sårade tyska opivionen.(!) Sin ömma omvårdnad om denna sårade tyska opinion sträcker H. T. ännu vida längre; tidninger vill naturligtvis göra proselyter åt sin bismarckska , trosbekännelse , och predikar, derföre med all makt satsen, att Sveriges framtida väl fordrar vår fasta anslötning till det segrande Preössen: Nu inträda sakerna i ett nytt läge, utbrister H. :T. för några dagar sedan; spiran skall läggas i det förenade Tysklands. hand, buren hufvudsakligen af -Jdet protestantiska Nordtyskland. Vi-äro, I vi nordiska folk, ben af samma ben och kött Jaf samma kött, Den starkare lifskraft, som Inu skall genomströmma den stora stammen joch dess öfriga grenar, skall äfven komma Iden yttersta grenen i norden till del, huru :I mycket än många här, genom tillfälliga missförhållanden, vilja afsöndra sig från stam, I förvandtskapet. Efter att ha framkastat en vink om att läfven Holland m. fl. länder höra till samma stam som den stora tyska nationaliteten, I fortsätter H. T.: il ) Den germsaniska racen har alltså otvitvelJaktigt en stor mission, och man må ej uoI dra öfver, om en tysk patriot känner i denna Istund sitt: bröst vidgas vid den -kraftutveckIling, hvaraf Tyskland nu visat sig mäktigt. I Inför en sådån betraktelse, då man skådar tingen på en gång historiskt och stort, förefalla de tvistefrågor, com söndrat Tyskland Ifrån Norden, till oketydligheter. De utgöra i sjelfva verket ingenting annat än tvisten Jom ett par tunnland jord mellan tvenne egendomsegare. — — Det är såsom berodde hela mensklighetens välfärd på dessa jordremsor. Så skulle man i Danmark ej skygga tillbaka för att vända hela den europeiska civilisationens gång ur dess rätta strömfårs, blott de 1150 åa 200 tusen dansktalande. invånarne i Slesvig kunde dermed återförenas med sitt moderland. — Detta kalla vi Bygdepolitik Tete. etc. Så resonnerar i nuvarande ögonblick en svensk tidving, som dock har framför sig 1864 års tyska våldsbragd mot Danmark med det derpå följande mångåriga löftesbrottet från Preussens sida i fråga om fredsvilkorens uppfyllande. I Vår tids politiska lifsfråga, nalionalitetsfrågan, som från början legat till grund för de dansk-tyska tvistigheterna, affärdas såsom varande blott ett småaktigt gräl om ett par tunnland jord(!), och med en lättfången floskel om sveaska nationens frändskap med den ur-germaniska anden menar sig H. T. kunna undanskjuta hvad som i frågor sådana som denna, betyder oändligt mera än all vår föregifna ur-germaniskhet,. Men så liflig entusiasm H. T. än må bära till torgs för Preussens weltgeschichtliche Mission och civilisatorische Beruf, skall.den dock svårligen lyckas göra troligt för någon, att ej orätt är orätt och bör såsom, sådan brännmärkäs, vare sig frågan gäller millioners välfärd eller blott tvåhundra tusen individers. Mensklighetens framtida lycka betor visserligen ej på den Nordslesvigska frågans slutliga lösning, men dessa sönderjylländskä jordrermsor, hvilka i H. T:s ögon äro en så lumpen bagatell, har Preussen på orättrådigt. sätt tilvällat sig, och delta bör ej öfverskylas, ej glömmas. Eller bör månne frågan om rätt och orätt afgöras efter alnmått och hufvodtal? Gitves det en politisk moral för Preussen ochen annan för lalla andra stater? I sänning, ett sådant betraktelsesätt bryter. stafven öfver sig sjelft genom sin ytlighet, för att ej säga sitt lättsinne. För öfrigt, icke ens den etnologiska sidan af saken, som för H. T. synpes betyda mera än sjelfva rättstrågan, bar af H. T. blifvit framstäld i sann dager. För. att upprätthålla sin älsklingssats om den: fullkomliga identiteten mellan Preussens intressen och hela den germaniska racens, protestantismens, den moderna kulturens o. s. v., tillgriper H. T. ett ganska kostligt argument. I Augustihäftet af Framtiden yttrades af tidskriftens ntgifvare i fråga om Bismarcks politiska system, att dess syfte är Tysklands, eller noggrannare uttryckt, Preussens förstoring långt utöfver dess nuvarande gränser, långt utöfver hvad fredsstipulationer, folkrätt öch nationalitetsförhållanden göra, vare sig tilllåtligt eller naturligt. Trollformeln, genom hvilken samvetena skola insöfvas, är det bepröfvade lockbetet: Tysklands enhet. Man gifver sig ett sken af att arbeta i den äkta germanismens intresse, under det att den verkliga, om ock ännu så länge hemlighållna framtidstanken är: Borussianismen. — Detta yttrande upptogs mycket onådigt af H. T., som förklarade sig nödgas mot detsamma ställa det enkla, men vigtiga faktum att. något Preussen nu icke längre existerar inför utlandet. Preussen har nemligen låtit sitt namna uppgå i ett nytt af detsamma bildadt statsförbund: Nordtysklahd., Och dermed, i följd af den skedda namnförändringen, är enligt H. T:s uppfattning frågan en gång för alla afgjord. : Detta är således det mycket vigtiga faktum, genom hvars åberopande H. T. tror sig kunna rentvå den bismarckska politiken. Skada blott att sjelfva faktum såsom sådant vid första påseendet upplöser sig i en tom bubbla! Det är alldeles otänkbart så resonnerar H. T., att Preussen kan åsyfta en orättrådig maktutvidgning;ralldenstund nämnda stat i sina relationer till utlandet icke längre finnes till såsom Preussen, utan blott såsom Nordtyskland. Klart är att denna af H. T. med triumferande min framhållna historiska upptäckt bevisar alldeles lika mycket, som om någon ville lägga i dagen sin klyftighet inom det geografiska området medelst t, ex. följande resonemang: Det är alldeles otänkbart, att floden Taj JO EE OST 7. DTE JE. Sv. PO -— PA tet Rd SV ER AV OMM LU AA