Aftonbladet – 8 september 1870, sida 3

Borussianismen. 1. Vid sidan af de ödesdigra tilldragelser, som på händelsernas skådeplats nu följa hvarandre, i jagande fart, ställer sig hvad man skulle kunna benämna ett andligt faktum, egoadt att ådraga sig hvarje tänkandes page uppmärksamhet. Frankrike blöder or djopa sår och på motgångarne synes ingen ända; dess armeer äro, efter makalösa verk af tapperhet, sprängda eller försatta i overksamhet af den fiendtliga öfvermakten, statschefen har blifvit bortförd i förödmjukande fångenskap, landet är delvis utsuget och förhärjadt och de segerdruckna sönerna af das grosse Vaterland ila att med ödeläggelsens fasor hemsöka sjelfva Paris, verldsstaden, den moderna bildningens bjertpunkt. För hvarje ny fördel den gamle preusserkonungen lyckas, tillrycka sig — tack vare de Kruppska kanonerna och Moltkes öfverlägsna strategi! — lyfter han inför det under andlös spänning åskådande Europa med andäktig min sina händer mot himmelen och telegrafen sprider ögonblickligen till alla länder konungens gudliga suckar till Herren Zebaoth, härskarornas Gud, genom hvars särskilda ynnest och mellankomst han menar sig hittills ha behållit öfverhand. Liksom Attila fordomsdags tog iör sig i anspråk benämningen Guds gissel, så betraktar sig äfven kung Wilhelm med Guds nåde såsom en befuilmäktigad verkställare af den Högstes straffdomar öfver det syndiga Frankrike. Så dömer och talar man inom det preussiska högvarteret, men andra röster, andra domar låta sig allt tydligare förnimmas vidt och bredt kring Europa. Ett doft knot, ett obetvingeligt utbrott af den djupaste sedliga ovilja och harm förspörjas från nästan alla i striden icke invecklade länder. Det tyska segerjablet är på väg att öfverröstas al ett rop, sådant man knappast förut hört det i verldshistorien : ropet ve öfver de segrande! Må förbannelsen från Tysklands såväl som Frankrikes store döde komma öfver deras hufvuden! Segrare eller besegrade skola de för alltid blifva brännmärkte i historien!s Så yttrade nyligen en af Frankrikes ädlaste söner, hvars protest mot tyskarnes framfart vid Strasbourg vid meddelat, och i dessa