Aftonbladet – 6 september 1870, sida 3

tadt åkerbruket och isynnerhet boskapsskötseln befinna sig i sin barndom, af brist på exempel huru ett rationelt norrländskt jordbruk skall skötas, ty hvilken skicklig jordbrukare vill slå sij ner i ett land, der man halfva året är instäng af brist på kommunikation? Affallet från de många sågverken kan lemna hundratusentals stigar kol, värda millioner, för en lönande jernhandtering, hvilket affall nu till största delen med betydliga kostnader uppbrännes af brist på utrymme: I saknad af kommunikation, öppen hela året, blifva emellertid vinterförlagskostnaderna och ränteförlusterna så stora, att handteringen ej bär sig, och samma är förhållandet med all industri och all företagsamhet, hvilken måste förlamas genom de stora kostnaderna för vinterförlagen. Med en jernväg åter längs efter landet, i förening med rikets öfriga jernvägsnät, och en annan till Throndbjems ständigt öppna hamn vore förhållandet annorlunda; Norrlands utveckling ginge af sig sjelf, och något så onaturligt som hungersnöd i vår tid och i ett civiliseradt land kunde ej ifrågakomma. . Norrland har villigt bidragit till ett stambanenät i södra delen af landet och tåligt afbidat den tid då dessa landsändar, hvilka genom sin större befolkning sjelfva tillskjutit meat till jernvägsanlåggFongarne, såsom billigt varit, äfven först fått skörda fördelarne af densamma. Nu äro emellertid vestra och södra stambanorna längesedan fullbordade, nordvestra innan kort färdig och den östra med nästa år under utförande, och brefskrifvaren kan ej annat än med jernvägsmötet i Hernösand instämma att tiden är inne för södra delen af landet att till återtjenst gifva Norrland ett kraftigt, broderligt handtag till dess förkofran och utveckling. a a er at