Aftonbladet – 6 september 1870, sida 2

STOCKHOLM den 6 Sept, Det andra franska kejsardömet har slutat fonom en tragisk katastrof. Napoleon III ar fått vidkännas det hårda ödet att öfverlefva sig sjelf. Omständigheterna ha bragt det derhän, att han kände det personliga ansvar inför nationen, som han alltid varit så angelägen att vidmakthålla och åberopa, slutligen så tungt, att han fann det tryggare att öfverlemna sig i fiendens händer, än att stå räkenskap inför franska folket. Det synes alls icke otroligt, att hela Mac Mahons förtviflade försök att i nordlig riktning söka förbindelse med Bazaine, endast skett af hänsyh för kejsaren och emedan denne icke ville eller kunde återvända till Paris. I annat fall synes det föga troligt, att den franske marskalken skulle äfventyrat denua vidlyftiga marsch i en stor halfcirkel, der öfverlägsna preussiska trupper kunde på korta radier genskjuta honom innan han hunnit halfvägs. Att taga upp striden framför Paris, der tilli fienden så stort afbräck och så mycken tidsspillan som möjligt och sedermera med sin styrka öka antalet af Paris försvarare synes,j om icke något dylikt poitiskt skäl hade gjort sig gällande, ha varit det naturligaste., Här om någonsin kan man ha skäl för utropet: sic tränsit gloria mundi! Annu för två månader sedan betraktades Napoleon III såsom verldens mäktigaste och inflytelserikaste monark och nu har han, efter att under några veckor ha irrat omkring nästan såsom biltog i eget land, funnit den bästa utvägen för sig vara att lemna sig i den fiendes hand, som han sjelf utmanat, och han lefver säsem fånge på kurfurstens af Hessen fordna lustslott invid Cassel. Man skall nu utan tvifvel från alla håll störta sig öfver och kasta smuts på den fallna storheten. Många af dem, som blindt beundrade Napoleon III, så länge hans företag oupphörligt kröntes af framgång, och som voro färdiga att i alia hans uttalanden, i hvarje hans görande och lätande se den högsta visdom uch den mest outransakliga djupsinnighet, skola nu vara de första att skzymfa honom och frånkänna honom alla stora egenskaper, Vi känna ingen lust att instämma i denna koras, Vi, som alltifrån den 2 Dec. 1851 oaflåtligen bekämpat den franska csesarismen och det icke biott ifråga om Frankrikes inre politik, utan äfven i mer än ett hänseende i fråga om den yttre, vi äro nu färdiga stt döma med billighet och göra den fallne kejsaren full rättvisa. Ett opartiskt domslut är icke möjligt under Get uärvarande ögonblickets spänning och oro; det måste förbehållas åt en framtid, som lugnt kan väga alla omständigheter och till sin rätta betydelse uppskatta partiytterligheternas motsatta omdömen och slutsatser och hvilken säkerligen skall ådagalägga, att Napoleon III icke förtjenat epitetet den tille, som partihatet från början ville tilllägga honom, att han lika litet varit blott och bart en grof egoist eiler en lågt tänkande bof, såsom den tyska pressen pa sista uden utmålat honom, utån att han varit en sf de största och märkligaste statsmän i letta århundrade, som vid sidan af stora fel haft stora förtjenster, att han varit bärare sf flera stora idber; som ha en framtid för