Aftonbladet – 5 september 1870, sida 3

j förra insurgentcheferna Heidenreich, Wysochi och Wicblewski. Strasbouigs vlägring. I Karlsruher Zeiteng förekommer följande berättelse härom: Mändolsheim den 27 Augusti. i går ankom biskopen af Strasbourg till Schiltigheim för at försöka en bemedling. På hans begäran tt fö tala med ötverbefälhafvaren eller en representant för denne, begaf sig chefen för generalstaben på denna sida öfverstelöjtnant von Leszcynski till Schiltigheim, hvarest biskopen väntade honom. Till en början uttalade den sistnämnde sin åsigt, att stadens beskjutning är ett på krigslagarne ej grundadt förfarande, och bad, att den skulle upphöra. Härpå svarades honom, att om Frankrike haft en allvarlig afsigt att förena stadens försvarsförmåga med största möjliga skonsamhet för invånarnes hus och för invånarne, borde det ha gjort på samma sätt, som man redan länge gjort med de vigtigare tyska fästningar, som tillika äro betydliga städer: det borde nemligen ha anlagt utanverk och gjort dessa till försvarsförmågans tyngdunkt. Men att nu, sedan Frankrike försummat etta, begära af den tyska armån att skona staden är i betraktande af den omständigheten, att det gammalmodiga befästningssättet bereder anfallet svårigheter, som blott genom stadens gamtidiga beskjutande kunna öfyervinnas — att fordra för mycket. Dessutom har Frankrike genom Kehls beskjutande icke gifvit något exewpel på efterföljansvärdt ädelmod. Biskopen menade väl, att man ej visste, hvarest de tyska kanonerna stodo och förmodade dem befinna sig i Kehl; men häremot kunde det faktum åberopas, att våra batterier på den högra Rheinstranden stå på en half mils afstånd från Kehl och att detta nödvändigt måste vara bekant för kommendanten. Dernäst begärde nu biskopen, att det skulle tillåtas alla invånarne (icke blott — såsom ryktet veiat veta — qvinnor och barn) att lemna fästningen. Härpå kunde man naturligtvis icke gå in. Slutligen ad han om ett vapenstillestånd i 24 timmar, på det att invånarne måtte kunna inverka på guvernören. Öfverstelöjtnant von Lesczynski svarade, att han skulle bevilja detta, ifall ban inom en timme erhölle visshet om, att guvernören verkligen ville underhandla. Ej heller hade han någonting deremot, om guvernören skickade ut officerare för att öfvertyga sig om den belägrade stadens alldeles hopplösa ställning; visserligen kunde ingen förhindra guvernören, att under den tid, som parallelernas uppkastande och förberedelsen till stormningen kräfde, hålla staden, men fästningens fall vore matematiskt visst och vid en eröfring med våld blir naturligtvis staden förstörd. Härpå äåtskildes de båda herrarne på vänskapligt sätt. Ett ögonblick derefter öppnades en formlig plutoneld mot öfverstelöjtnant von Lesczynski, ehuru han sjelf bar en parlamentärflagg, och denna blef alldeles genomborrad af kulor. Den 27 Augusti kl. 3 e. m. I detta ögonblick brinner det i Strasbourg på åtminstone 4 ställen, bland andra äfven alldeles i närheten af Mänstern. Ehuru denna afsigtligt skonas så mycket som möjligt, skall dock kyrkotaket redan ha blifvit träffadt af några kulor, och man är icke gäker, om icke eld redan fattat i sjelfva kyrkan. De skildringar, man af en och annan flykting erhåller om invånarnes belägenhet, äro förfärliga, och huru mycket man än måste klandra dem, derföre att de försummade rätta ögonblicket till en kraftig inverkan, tilidess de stodo der, oroade af eldsvådor, uppskrämda af pöbeln, maktoch modlösa — det djupaste medlidande kan man dock icke förvägra dem. Redan skola omkring 600 personer ha blifvit skadade af de afskjutna projektilerna. Hela gator äro nästan förstörda. Guvernören skall ha förklarat, att om staden faller i tyskarnes händer, skola de finna endast en grushög. Guvernörens passionerade förbittring skall till en del ha sin grund deri, att han i slaget vid Wörth förlorade en son. — De egentliga, med sina skott stormningen inledande positionskanonerna ha ännu icke börjat spela. Hvad hittills uträttats är tillsvidare blott af de s. k. enfiladebatterierna: det förberedande artilleriantalet och isynnerhet utanverkens beskjutning med bomber. Den 27 på aftonen. Det har nu blifvit alldeles tyst; så mycket rysligare lyser det genom nattmörkret hitöfver från det brinnande Strasbourg. Hvad som isynnerhet tydligt märkbart står i låga är Strasbourgs trädgårdsmästareförstad, stadsdelen mellan Weissenthurmoch Kronenburg-portarne; der rasar elden sedan i förgår. Men dessutom brinner det på 5 eller 6 andra ställen, äfven i citadellet. Äfven byn Bischheim, skjuten i brand från staden, står i låga. — Tid efter annan flyger en glödande strimma mot öster; det är de bomber, som från Kehl slungas in i citadellet. På denna sida är alldeles stilla sedan i middags. Från Darmstadt berättas i Mainzer-Zeitung den 30 Augusti: Nyligen meddelådeg oss af ett ögonvitne, att i Strasbourg Minsterns skepp lidit mycket af branden, samt att stadsbiblioteket, rådhuset, taflegalleriet och det nya gymnasiet med sårade helt och hållet brunnit upp. Många flere byggnader och menniskor ha för öfrigt fallit offer.. I Ptälzer-Zeitung läses om samma belägring: Natten till den 25 Augusti var förfärlig. Nya kyrkan, Strasbourgs största protestantiska kyrka, konstmuseum i Aubette samt taflesamlingen och biblioteket äro förstörda. Mänster har sluppit undan i natt — bitar af ornamenter och huggen sten, hvilka ligga framför tornet, bevisa dock, att en kula på morgonen träffat kyrkan. Svårt skadade äro det gamla enkhuset och mairshotellet; nedbrunna äro en stor mängd privathus., Vidare berättar en korrespondent till Kölnische Zeitung den 26 Augusti: I natt började beskjutningen mycket häftigt och snart brann det på fyra ställen i staden. En preussisk bomb träffade Mänsters tak, som till en del blef förstördt, så att man med kikare tydligt kan se de nakna takstolarne. Tornet har hittills varit oskadadt. Vid middagstiden i dag begynte bombarderingen ånyo, snart såg man en stor eldpelare höja sig, och minst fyra hus måste ha brunnit upp. Fästningeovs kanoner skjuta jemförelsevis blott svagt. fn fiendtlig granat slog ned i ett batteri, som serverades af en fästningsafdelning af gardesartilleriet, samt dödade 4 och sårade 13 man. Inalles uppgår alla truppernas förlust sedan den 15 Augusti till omkring 90 döda och sårade. Den franske kommendanten döljer icke för sig, att det här för Frankrike gäller den fortfarande besittningen af Elsass. Han vet, att vi måste ha Strasbourg och måste ha det så snart som möjligt — anmärker Nationalzeitung — för att i denna fråga kunna uppträda med bestämdhet, och derföre är har fast besluten att fortsätta sitt motstånd så länge, att han blott lemnar en hög ruiner åt oss; Nödvändigheten är hård, men hon fordrar oundgängligt, att på vår sida alla mede anlitas till det yttersta. Att bota de slagns såren måste bli framtiden förbehållet; på der franska sidan bekymrar man sig redan icke mera om, huru stora de äro.n Man läser i Kriegs-Zeitung: . Framför Strasbourg synas törhållandens ändra sig. Af den omständigheten, att på sista tiden högre artillerioch ingeniörbefälhafvare blifvit anstälda vid den af preussiska, wärtembergska och badensiska truppe bildade belägringskåren, tro vi oss med be stämdhet kunna sluta, att man innan kor skall låta en belägring medelst formligt an fall träda i stället för det hittillsvarande be skjatandet. Vår nyligen meddelade not angående chefskapet för artilleriet utant QRtrachanro masto vi haoriktiova dorhän at