Aftonbladet – 3 september 1870, sida 2

inbjöd friherrinnan i samma andetag, och se der, grefve Kronsköld, är ju en ledig plats hos de unga damerna. Denne tackade henne med en artig bugning, men fortfor att. stå framför brukspatron Skönfelt, hvilken slagit sig ned vid ingången till bersån, och tycktes vara inbegripen i ett lifligt samtal. Nu få vi bedja löjtnant Lindephjelm arrangera några lekar; deruti vet jag att han är oöfverträfflig.. Friherrionan såg sig omkring, men löjtnauten hade på ett obegripligt sätt försvunnit. Kammarjunkare Lejonborg, vill inte ni i stället vara god och ställa i ordning någon lek. Jag ber om ursäkt, min nådigaste friherrinna, men jag har alls intet esprit darrangement i den vägen. Vi kunna ju leka understol! utropade löjtnant v. Stern. Ja, det blir ju utmärkt, men hvem skall undras öfver? Kammarjunkaren naturligtvis,, sade v. Stern, eller hur tycker ni sjelf, kammarjunkare Tejonborg?, Ack ja, bästa kammarjunkare Lejonborgp, bad friherrinnan. : å Denne skrufvade oroligt på sig. Ja, om mia nådiga friherrinna befaller det, fade han halft artigt, halft motvilligt. Hvyad liknar ni er vid? frågade von Stern, : Kammarjunkaren eftersinnade ett ögonblick. En vas, sade han. En vase menade han välv, hviskade lilla fröken Nordenspetz. Nej det behöfde han ej likna sig vid, svarade v. Stern. Denne gick att taga upp undren. Men — men hvad i all verlden hafva vi vår grefve? utropade friherrinnan något oroligt,