Aftonbladet – 31 augusti 1870, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Fiffigt bedrägeri. I kjöbenhavnska blad omtalas följande streck af en slipad bedragare: För ungefär sex veckor sedan hyrde en äldre herre ett rum i Kjöbenhavn; han föregaf för värden att han egentligen bodde vid Godthaabsvejen, men hade affärer inne i staden. Rummet begagnade han blott några få dagar i veckan och endast ett par timmar på förmiddagen. Mannen fick ofta penningbref sig tillsända från de staden närmast liggande jernvägsstationerna, adresserade till det nämnda stället, hvarigenom han blef närmare bekant med brefbäraren, med hvilken han gaf sig i samtal och som tyckte att han var en mycket hygglig karl, hvarför också brefbäraren gerna efterkom hans begärad att när penningbref ankomma till honom strax aflemna dessa, eftersom han på grund af sina myckna affärer ej hade tid att vistas länge i det byrda rummet. I fredags morgse kom ett bref från Hellerups station till vår man med 15 rdr angifvet innehåll och brefbäraren gick straxt till honom med brefyet. Som det var ofrankeradt och brefbäraren förklarade sig icke kunna gifva tillbaka på en femriksdalersedel, öppnade vår man en dörr och ropade på någon som skulle gå för att vexla sedeln. Brefbåraren, som hade lagt sin bundt med penningbref, inneslutande omkring 2000 rdr, ifrån sig på ett bord, var under tiden, på vår mans uppmaning, sysselsatt med att betrakta en på sängen utlagd karta öfver krigsskådeplatsen. Då några minuter förflutit, lemnade vår man rummet för att, som han sade, få reda på den person, som gått ut för att vexla sedeln; men då han icke efter 10 minuters förlopp kommit tillvak:, beslöt brefbäraren att gå sin väg och tog den på bordet liggande brefbundten, som han intog vara densamma som han haft med sig, i det ien hade samma utseende och storlek och liksom lenna var omsnörd med en svart läderrem. När han dock såg närmare efter, upptäckte han att hans brefbundtblifvit utbytt mot en annan, som blott innehöll några väl eftergjorda bref med utanskrift, frimärken, stämplar och sigiller, Personen, som man sett gå ut ur huset, vat och förblef borta. Den person, som med Smycken. slughet. och, of er hvad det tyckes, enligt förberedd plan hade förstått kapa åt sig penningbrefven, hade uppgifvit sig heta Clausen och var i signalementet be.ecknad såsom varande omkring 50 år gammal, nager, med gråprängdt skägg, bärande en svart sidenlapp för venstra ögat, klädd i grön rock o. 8. v. Under de samtal, han baft med brefbäraren, har han noga frågat denne om hur mycket pengar han vanligen bar omkring under dagens lopp o. 8. v. och hade dervid yttrat, att ett stort ansvar hviade på honom, brefbäraren, som hade så stora summor om hand. Det var tydligt att han bandat efter eh slugt uppgjord plan. Men hur slugj och försigtig mannen än varit, yckades det dock en som var ännu slugare, polisnspektören Hertz, att följande afton kl. 10 per;onligen gripa brottsligen i hans rätta bostad vid schönbergsgatan. Han är en f. d.slesvigsk gensdarm, som icke heter Clausen och som på senate tiden födt sig med renskrifning. Mannen, som värtat sitt skägg och lagt bort den svarta skyggappen, tvingades af polisinspektören att taga på ig den gröna rocken, som han begagnat vid belrägeriets utförande. Han nekade att vara den verson hvarom fräga var, men både värden, hans msfolk och brefbäraren förklarade, att de igenkånde honom. Man tror att han är samma peron, som i fjol förfärdigade falska assistans-sedlar, om voro så väl eftergjorda, att assistansinrättingens tjenstemän läto narra sig och slogo upp i FAVARA