OVUL IaALllly Gav BSYTUSRE IORSGIT VYRITYIv biB VIT franska armen, att norrmän begifvit sig som frivilliga till Frankrike o. s. v., och säger, att den vill notera allt detta till benägen håg-l komst för sina tyska läsare till — efter-kri-: get. Deremot skörda Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning och Dagens Nyheter mycket beröm för sin hållning och om den förstnämnda yttras, att den under det närvarande kriget ställt sig på Tysklands sida och vederlagt alla de mot Tyskland fiendtligt sinnade skandinaviska tidningarnes angrepp på ett sätt som skulle lända en tysk tidning till heder. Mot Holland ha vi icke på de senaste veckorna sett några tyska utgjutelser, liknande dem, som egde rum för några år sedan, men dess tor kommer väl också snart att få höra l tyska kraftord, för det holländarne icke kunna sympatisera med hr v. Bismarck och das reussenthump. Resom oss upp! — Så tillropar Henri Martin sina landsmän i en ny artikel i Sigcle. Det ges ett folk, fortfar han, som företagit en revolution utan exempel och utan like för att förverkliga rättens, frihetens och broderskapets ideal. på jorden, som sedermera öfvergifvit detta rena ideal för svärdets tomma ära och despotism. Träffadt af en förfärlig straffdom, återvann detta folk efter långa pröfningar för ett ögonblick den fria besittningen af sig: sjelf; i följd af blind okunnighet hos somliga, af blind fruktan hos andra, at ett frivilligt uppgifvande hos de flesta af deras värdighet och. rättigheter, skyndade det-sig ånyo att i en enda mans händer nedlägga sin sjelfbestämmelserätt. Männerna ha, gripna af törst efter vinst och materiella njutningar, glömt att de voro medborgare, att de voro män, medan gvinnorna, förnedrade af en vidskeplig och flärdfull uppfostran, glömt, att qvinnans roll är att vara mannens moraliska stöd och ej att, som i den gamla traditionen, göra sig till hans frestelse och orsaken till hans fall. Upplöst af en tjugu års styrelse, som inenting försummat för att hos detsamma qväfva äll sjelfständig verksamhet, allt initia-. tiv, all vilja, all dygd, har detta folk af sin regering blifvit plötsligt kastadt in i en strid på lif och död mot ett annat folk, som är med den största konst organiseradt till en enda ofantlig arm, som lifvas af racehögmod och törst efter herravälde. Detta folk är inkräktadt, öfversvämmadt af fiendtliga massor. gror Bland alla verldens folk känna vi intet enda, som ej i ett dylikt ögonblick skulle varit förloradt, utplånadt ur historien. Intet enda utom Frankrike. Vi ha lefvat med det franska folket under alla faserna af dess öde; vi ha hos det sett förunderliga, oerhörda fall, vi ha hos det gett ännu underbarare uppvaknanden; vi ha sett det flera gånger fallet i de djupaste afgrunder och likväl resa sig på nytt på ett öfvermenskligt sätt, genom denna inre spänpstighet, denna fördolda, mystiska kraft, som detta folk allena i denna grad besitter. Det onda utbreder sig hos oss lätt öfver hela ytan; när det betäcker allt, tror man att det är allt; .men derunder, finnas okända djup, dit det ej nedtränger. Joiförom oss ej med 92, denna tid af yttersta fara, men då monarkien var den enda som fallit, och nationen deremot var så stor. Låtom öss gå tillbaka -till en annan tid, en annan invasion, tiden före Jeanne Darc. Det sedliga förfallet ock den materiella upplösningen voro då vida-större än nu. Det fanns då ej blott en till galenskap gränsande utsväfning, ett ordentligt raseri i lyx och last hos de högre klasserna, utan äfven en fullkomlig tillintetgörelse bland de -lägre, ett förfärligt borgerligt krig i förening med det utFändska, och utländingen ej hotande Paris, men tronande i Paris. tt barn reser sig då upp, och hela detta döende folk födes på nytt vid ljudet af hennes öst. ST kunna 8f nu vänta att få se en så anderbar gestalt framträda. Hvad detta barn, denna Jeanne Dare, i hvilken Frankrikes själ personifierades, hvad hon jorde det tillkommer det nu Frankrike sjelf, hela Frankrike, att göra medelst denna samfälta energi som rycker allt med sig, pånyttföder allt och som helt naturligt ställer sig i spetsen för dem som ega den största förmågan att rikta den genom samma ansträngningar.! edan, eller, rättare sagdt, allt för sent har den allmänna opinionens oemotståndliga påtryckning ryckt rodret ur deras händer som, om de fått hållas, skulle i grund förderfvat oss och kallat till styret handlingens män som kunna hjelpa oss och rädda oss. De servila rösterna ha tystnat. Det manliga och höga språket från en annan tid, som Sidele nyligen uppkallade i minnet, då det citerade Hoches ord, börjar ånyo låta höra sig i Paris och Frankrike. Det gamla Bretagne, det ursprungliga elementet i vår folkstam, har gifvit oss en af dessa män som utgöra en förkroppsligad gestalt af det okufliga motståndet. Andra chefer göra i spetsen för vår armö allt hvad intelligens parad med tapperhet förmår, för att godtgöra de oerhörda fel, hvilkas offer men ej medbrottslingar de varit. Armön tillhör numera endast Frankrike. Stor som på de största tiderna, har hon bakom sig en annan improviserad armö som skall blifva sin äldre syster värdig. Må barn armön och denna andra linie hela det öfriga toiXet resa sig! Må den elektriska nistan flyga ut bland massorna; och man skall se det nya sifvet flamma opp der allt syntes atslocknadt.. Der allt tycktes angripet af kallbrand skall mean se allt -blitva rent och friskt. Dessa at sysslolöshet, veklighet och vällust f rfrade unga män skola hasta att trotsa mer än döden: alla ett förfärligt krigs nämnlösa. eländen och lUdanden. Dessa af små andak ngar gch små intressen enerverade qgvinnor, som alvände sina män och si ner irao hvarje manlig tanke, skola er blifva franskor, skola gå att upplyfta de sårade på slagfälten och sjelfva sänds männerria till segren eller döden. sn Så skall det blifva, så är det! Hvad som börjat i våra kraftigaste lands