Aftonbladet – 30 augusti 1870, sida 3

-.. VV ne li jät ett par små bitar. Det blir kanske båd de första och de sistaj jag äters, sade han en sorglös fon. Och strax derpå tillade har IDet är, min själ, icke dåligta, och derme försvann hela tallrikens innehåll i häns gla: En tirailleur VAfrique, som jag kort föru sett halta och som tillika hade armen i banc Isvarade mig på min fråga, hvart han skull begifva sig: Jag skall Satad att söka up prenssarne,. — Oeh hur går det med så ren? — Hvem tänker väl på dem? Ja skall åter taga mitt gevär och skjuta!.. Dermed gick han. Deras döde äro döda man tänker icke vidare på dem. En af de ras officerare, tillsammans med hvilken ja; på eftermiddagen drack en kopp kafte, be rättade för mig; att det icke fanns någor mer officer i-bataljonen än han. Denne ba taljonsälief Yar en eng löjtnant. Från S:t Hubert (vid Gravelotte) skref er korrespondent den 20 dennes till fKölnisehe Zeitung : En enda bivuak omkriog Gravelotte. Rundi omkring byn, i dalarne, på Höjderna den ena elder bredvid den andra, trumhviflar och hornsigpaler ett förpostläger så Hfligt, så muntert, så krigiskt och gladt, som hade icke ännt i förgår döder härjat blan kamraterna, som vore alla samlade till en oskadlig fiahöfer. I dag har jag varit med de trupper, som bilda den yttersta förposten, til de höjder, på hvilka fienden bade tippstält sins kulsprutbatterier. Allt på dessa höjder vitnade om den strids raseri, som här utkämpats; blod och död rundt omkring på höjderna på ömse sidoi om den högt uppåt gående poppelallen. Döda och sårade, en mängd hästkadarer, krossade va: pen, kaskar och keppis bildade en bräm till chaussöen, betäckte fälten på båda sidor; splittrorna af våra granater, kringströdda öfverallt, vitnade om våra battöriets förhärjande verksamhet. Den intressantaste punktgn utgjorde dock uppe-på den branta, hela dalsänkan ända till Rezonville beherrskande höjden de förskansnitigar, från hvilka fienden besköt oss med sina kulsprutor, uppifrån hvilka kulsprutornas vämjeliga musik skar oss i öronen. Var bråddjupet framför Gravelotte, voro höjderna på båda sidorna om chaussten en enda defil6, för den förundrade knapt möjlig, att klättra uppföre och i hvilken fienden förnyade gånger kastat de våra tillbaka med blodiga bhufvuden, så var också denna höjd ett naturligt fästningsverk, en enda skans,.som beherrskar hela dalen. Med skräck insåg jag först här hela betydelsen af den osition, som fransmännen innebaft. Hvilken energi, vilket dödsförakt hade icke erfordrats för att här klätträ tipp möt de många eldgapen, mot en helveteseld, för att fördrifra fienden! Blott den, som sett huru här streds, den begriper hela den beundran jag egnar våra bjeltar. Dussinvis stodo jordverken här uppe, bredvid dem ett enstaka hus, fullkomligt förstördt. Kulsprutornas patroner; liknande: stora, fyrkantiga cigarcfodral; lågo i massor rundt omkring. Ammunitionskärrorna stodo ännu gvar, fullastade med de sockerskrinslika patronlådorna. Fienden hade:i så-stor-hast lemnat sin fföllnikg för att rädda sig i fästningen, att han till och med glömde gvar demna dyrbara; ammuvition.: Våra till förpostörna kommenderade regementen intogo genast de dem aövisade ställningarna på höjden, artilleriet följde dem hack i häl. Och sällsamt nog komma -våra batterier att besatte alldeles samma förskansningar, som fienden lemnat eftet mig; de skola begagna fronten, men för öfrigt förändra dem i omvänd riktning. fy midtemot blickar botande motdem S:t Quentinberget ftatd site jättelika bastioner, Metzs stora och höga utanverk, på hvilket fransmännen sätta hela sin förtröstan. En korrespondent. från Gorze till Köl nische Zeitung uppgifver tyskarnes förlust I slaget den 16 dennes till: 14,000 --man och utropar: Hvär skall man i sådana krig och med sådana vapen täga menniskor från, om krigen vara länge?, Han tillägger: Staden Gorze är bokstafligen öfverfylld af sårade; i hvarje hus finnas sådana. Regeringspresttenten i-Köln har den: 21 dennes utfärdat följande tppmaning: Tusentals sårade ligga i närheten af valplatserna i ett ömkansvärdt tillstånd. -Jernvägarne skaffa oss dem på halsen (in i-landet). ;Vi-veta icke hura många ytterligare skola komma; -men efter mensklig borfk ring förslå de nuvarande anordningarne icke. till att lindra eländet. Och de svårast sårade återstå ännw Vi vänta allt af fosterlandskärleken, allt af dem, hvilkas blickar falla på hemmets: bevarade frid, på de oskadda kära. Vi uppmaäna-en hvar att geriast och på stående fot anmäla sig och mottaga en eller flere sårade, framförallt ställa vi denha uppmaning till invånarne i städerna vid Nordtysklands jernvägar: Vibedjakommunalmyndigheterna att mottaga och samla dessa adresser och. vidtaga åtgärder, så att det på depescberna apgifna antalet sårade på bangårdarne ma hemtas från de-oss betecknade tågen. ILssaretten böra såvidt möj. ligt .aflemna, sina sårede till enskilaa, till invånarne i traktest, till egendomsegare och begära tillförsel af-nya tratösporter i massa.s En korrespondent till Journal de Debats, som. besökt skådeplatsen. för de. sista träffningarne dagen efter slagen, meddelar härom en skildring, uv hvilken vi återgifva några utdrag: Kl. var 2 på eftermiddagen, då jag ankom till Gravelotte. En strålande sol upplyste platsen, under det att skogens träd aftecknade sina mörka konturer på de närliggande höjderna. Några bönder togo samma väg som jag. Trots den dödstystnad, som rådde öfverallt, trots vår ovisshet om, att den preussiska styrkan hade dragit sig tillbaka, fingo vi. blott långsamt och försigtigt framåt. . Vi hade kommit hit för att se liken, och allteftersom vi närmade oss, tycktes vi blifva ängsliga, och det förekom som om vi så mycket som möjligt hade velat uppskjuta det ögonblick, då vi skulle befinna oss ansigte mot ansigte med de döda. Ty då kanonen dundrar, då krutlukten slår i hufvudet, då röken förmörkar luften, äro de som falla krigets oundvikliga offer; soldaten, som marscherar, har icke tid att beklaga sina bröder, han måste endast . tänka på att hämnas dem. Men andra dagen, då valplatsen, fri från de fiendtliga kårerna, endast bar de döda qvar, och då dessa döda ligga vräkta i högar, blandade om hvarandra, förändras känslorna, och inför en sådan syn finns det icke någon seger i verlden, som. kan hindra hjertat.att krympa tillsamman af smärta. Det var denna pinsamma känsla, som på förhand beherrskade oss. . Det första jag upptäckte, då jag kom upp på spetsen af :en liten kulle, var en stapel af renslar. det ögonblick, då soldaterna skulle störta fram, hade de:antagligen: kastat från sig allt, som kunde hindra deras rörelser, och det regemente, som der hade haft sin plats, hade icke. sedermera kommit tillbaka för att hemta sin packning, Litet längre bort-började liken. En graf, öfver hvilken PR måste hoppa för att komma vidare, var upp vid deraf ;;hela-bataljoner lågo här. Då man såg de dödas ställning — alla lågo åt ett. håll — kunde man förstå, att de blifvit nedmejade af kulsprutorna. Jag såg här. en. ung kapten, hvars ena i vädret lyftade hand ännu. böll. värjan, under det att han hade behållit den andra i fickan... Han hade troligen ljutit en ögonblicklig död. Ett Jitet stycke derifrån, vid sidan af en dragonofficers lik, står en icke sårad häst i orörlig ställning. Då