Aftonbladet – 27 augusti 1870, sida 3

IM (1834) gaf signalen, skref emellertid nå got hvar efter tycke och smak, som han fö godt fann, och villervallan i rättstafninge växte oupphörligt. Man kom då på den ide att låta en komite af språklärde och litera törer uppställa grundsatser för en ordna rättskrifoing. Regeringen, som gillade denn: plan, utfärdade (1836) en uppmaning till di sakkunnige att insända utlåtanden, samt förordnade en komit6 af sju personer, unde Willems såsom ordförande, att granska de inkommande afhandlingarna. Komitens be. tänkande (1839) gaf anledning till häftiga anlopp, men snart banade sig dess ,åtta punkter, mer och mer väg inom literaturen, och så uppstod tavken att läta det nya skrifsättet liksom sanktioneras af en språkkongress (Tael-Congres). Detta möte, som egde rum i Gent i Oktober 1841, och der de åtta skriflagarne utan något mera betydande motstånd antogos, blef för flamingarne en verklig nationalfest. Det nya skrifbruket, som härmed segrade, sluter sig nära till såväl det äldre stafsättet, som det nuvarande holländska, och man glädjes att sålunda hafva både förbättrat den flamska munartens drägt och knutit ett literärt band mellan flamingarne och deras holländska bröder. Vi tvifla ej heller, att den nordiska språkkongressens förslag skola röna framgång, och Nysa just icke någon absolut förskräckelse ör det högljudda motståndet, fastän det är ill sina yttringar lika mångsidigt — som jelfmotsägande. Det synes oss utgöra en ilustration till Berangers en ides historia. Vi ha här för oss makligheten, som oroas af lt nytt, den sårade fåfängan som ej blifvit illspord, den akademiska förnämheten, och latligen saknas ej heller borgrarnes kör: De IInstitut les souverains Disent: Sachez, petite fille, Que nous ne servons de parrains Qwaux enfants de notre famille. Choeur de bourgeois. Une idee a frappt chez nous Fermons notre porte aux verrous. Och såvidare, såsom läsaren behagade sjelf e efter i den store chansonnierens sista såner. ERRIN