Aftonbladet – 27 augusti 1870, sida 2

gt. SVA OEM SOC VE PBITBROSM Den gamla regeringen försvinner emellerid så godt som af sig sjelf. Om kejsaren r knappast mera tal. Korrespondenser till chweiziska och andra tidningar tala om pinionsyttringar af det allvarsammaste slag om mobilgardet i Chålons skulle atgifvit vid ans ditkomst och som föranledt hans hatiga afresa till Rheims. I Paris skola enkilta möten hållits bland deputerade, och å ett af dessa sammanträden, som bivistats li f ett stort antal ledamöter äfven af högern, kall Thiers hållit ett tal som utgjort en ormlig anklagelseakt och hvari ordet abdiation skarpt betonats. Till detta tal hade cejsardömets gamla anhängare under tystnad yssnat. En korrespondent till Der Bund vill till ;ch med veta, att Palikao och andra generaler ch statsmän öppnat underhandlingar med orinsarne af Orleans, som dock skola gjort vårigheter att öfvertaga det arf kejsardönet testamenterat siaa efterträdare. Deönka, säger korrespondenten, för ögonblicket mn provisorisk regering, och att landet sedan senom allmän omröstning skall förklara, om let vill ha republik eller monarki. Det börjar bli alltmera klart, att hela den oreussiska krigsplanen går utpå att söka så ort som möjligt taga Paris. Lyckas icke etta inom kort tid, så skulle de kunna komna i en mycket svår belägenhet och hela älttåget skulle kunna misslyckas, trots de hittills vunna framgångarne.. Från Wien skrifves rörande detta ämne till Corresponlance du Nord-Est: Alla militärer äro här ense om, att ifall det skulle lyckas den franska armen utan alltför stora förluster verkställa sitt återtåg till Paris, vore general Moltkes planer helt och hållet omintetgjorda, och preussarne skulle då befinna sig i en mycket svår ställning. Det är väl sannt, att deras stridskrafter äro ofantliga; mer de skulle bli tvungna att använda minst 250,000 man blott och bart för att betrygga sina förbindelser med Tyskland. Preussarne önska tydligen med det snaraste en stor drabbning; de måste sluta fälttåget inom två veckor; häraf följer, att hvarje dag, som aflägsnar det afgörande . fältslaget, förökar fransmännens utsigter och förminskar deras. Man tror här allmänt, att om kriget skulle fortfara. ännu några veckor, skola preussarne ofelbart vara förlorade, och de underrättelser, som kommit oss tillhanda från Preussen, tyckas bekräfta denna åsigt. Man har redan tagit allt hvad som kunnat tagas; friska och färdiga män ända till 40 års ålder ha blifvit kallade under fanorna och ha efter hand begifvit sig å väg till Frankrike. I bref från Schlesien berättas, att det på landsbygden icke längre finns hvarken män eller hästar; allt har tagits med; inga finnas qvar att berga in -skördarne. Aldrig tillförene har man i historien sett en så kolossal. ansträngning, Denna öfvermenskliga ansträngning kan: krönas af framgång, om den ej fortfar längre än två veckor; -men förlängd i två månader, skall den sluta med en omätlig olycka. Redan för någon tid sedan uttalade sig Augsburger Allg. Zeit. i samma anda. Lika litet vid Marne, som vid Maas, — yttrade det sydtyska bladet — kan den tyska armån göra halt. Den måste till hvad pris som helst bryta sig igenom och gå omkring för att så fort som möjligt komma till Paris. Den gamle Bliächers framåt, måste vara dess lösen. Om icke. de tyska armöerna inom fyra veckor stå framför Paris, om de dertiill behöfva sex veckor, så är situationen ytterst betänklig, ty innan dess kunna de ofantliga försvars-resurser Frankrike besitter tillgodogöras. Några inre söndringar visa sig icke i Paris, trots de på hvarandra följande förskräckliga underrättelserna. Tvärtom synas alla partier enigt glömma den inre tvedrägten och endast tänka på fäderneslandets försvar. Ett enigt folk af 38 millioner invånare och ett land af 12,000 qvadratmils yta, hvilket så lätt förmår koncentrera alla sina krafter som Frankrike, kan man blott genom öfverraskning nedslå. Hvarje uppehåll, hvarje dag, hvarje timme, som försummas, innan man eröfrat Paris, är derför en ofantlig förlust. Det är icke omöjligt att män sådana söm Bazaine, och framförallt Trochu och Lebrah, bättre inse ställningen, än Louis Napoleon och Paris-regeringen hittills gjort det, och då måste den yttersta ansträngning göras, för att icke stranda ännu strax. framtör målet. Att den.till Östersjön bestämda expeditionen blifvit qvarhållen och trupperna dirigerade till Metz, är ganska begripligt; men att hela marin-infanteriet är användt till Paris försvar, är ett tecken till att det börjar Jjasna hos de militära ledarne. (?) Att man skyndat att höja försvarslånet till 1000 millioner franes och dekreterat tvångskurs — en åtgärd, för hvilken man alltsedan den första revolutionen haft sådan fasa, att den hittills icke ens i den mest tryckande finansiella nöd blifvit tillgripen — det är allt ganska betänkliga symptomer. Det är uppenbarligen intet ögonblick att förlora, man bör icke lemna mobilgardet någon tid att utbilda sig, man bör icke lemna det några kadrer af gamla erfarna soldater, i hvilka det kan inrangeras, man bör icke lemna Paris någon tid att förse sig med lifsmedel och fullständiga sina fästningsverk, man bör icke lemna någon tid till organisering af folkkriget, hvars band kunde i så hög grad försvåra, så lätt genombryta förbindelsen med den smala tyska basen. Det preussiska försvarsväsendet är beräknadt på en oerhörd ansträngning, men det kan derför icke vara uthålligt, den franska försvarskraften är deremot begränsad till omfång och mängd, men desto längre kan den uthärda aktionen. Detta bör man intet ögonblick förgäta i det tyska lägret, derest man icke vill förspilla segern. Journal des Debats berättar om ett gräsligt dåd, som föröfvatsi departementet Dordogne. En fredlig egendomsegare brändes nemligen lefvande af ett band bönder, hvilka förklarade honom vara en preussisk spion. Debats fäster med anledning deraf uppmärksamheten på faran af många tidningars häftiga deklamationer, som uppreta sinnena och låta folket äfverallt ca hender och snioner.