Aftonbladet – 26 augusti 1870, sida 2

att... i detsamma vickade båten hastigt till, och kammarjunkaren skulle ovilkorligen fallit framstupa, om ej löjtnant Felix fattat tag i honom; men, o, ve! glaset var tomt och innehållet låg i friherrinnans knä. . Min nådiga friherrinna, stammade han alldeles bringad ur koncepterna. Åh, min bäste kammarjunkare, det gör alldeles ingenting, det är ju. så snart hjelpt, sade friherrinnan, i det hon drog upp sin näsduk och med löjtnant v. Sterns tillhjelp sökte afhjelpa skadan på den brokiga kappan. Rhenskt vin gör inga fläckar, fortsatte hon, och det har ju i alla fall händt oss alla samma malheur vid den der vindstöten, ingen har mer än hälften qvar i sitt glas. Löjtnant Felix fylde glasen ånyo, och efter en stund började kammarjunkaren: Mitt berrskap, jag hade tänkt föreslå en skål för de charmanta damer, som hafva gjort mig den äran att med sin närvaro bedra invigningen af min enkla segelbåt; jag beder derför att tå uttrycka min tacksamhet för er, min pådiga friherrinna, och för de förtjusande unga damerna, de tre gracerna ville jag säga, jag är charmerad öfver att I täckts lyckliggöra mig med eder närvaro och hoppas, att, fast detta är första, det dock icke måtte bli den sista gången, jag får äran föreslå er skål, mina damer. Skålen dracks under lifliga lefverop, utbragta af löjtnant v. Stern, 4 Det var ett förträffligt vin, sade Kronsköld i det Han satte bort sitt glas. Ja, sade kammarjunkaren förnöjd, det är äkta Rädesheimer och kostar tolf riksdaler: buteljen.n De unga flickorna och löjtnant v. Stern gjorde heder åt kammarjunkarens anrättningar, isynnerhet tårtorna och konfekten. Ah, se der är visst ett fisklägel utro