Aftonbladet – 25 augusti 1870, sida 6

Ja, en gammal dam, som såg på mig med en blick så bister, att .. att,.. Att ni blef riktigt rädd., ifyllde Lilian. Ah nej, inte-precist det, men jag blef ändock litet hemsk till mods. Han ruskade på sig. Flickorna utbrusto i skratt. Så går det, när man har. dåligt samveten, sade fröken Nordenspetz, Emellertid hade man hunnit till friherrinnang bostad. Ett stycke derifrån bodde: öfverstinnan Nordenspetz. De unga flickorna försvunno och löjtnant Felix och v. Stern väntade under tiden på gatan, Efter en kort stund. återkommö Lilian.och Clothilde, åtföljda af betjenten, som bar en ofantlig hög med kappor och shawlar. Nästan samtidigt syntes äfven fröken Nordenspetz. Pörå vi ej lof att bära dessa? bad löjtnant Felix under det han tog en del af sakerna från betjenten. Åhnej, de äro,så tunga. ,Visst inte. År ej den härtrefliga shawlen fröken Lilians? frågan han straxt derpå. Jo, det är min. Löjtnant v. Stern hade äfven tagit några kappor och sbawlar från betjenten, Inom några minuter hade de hunnit ned till stranden, der de öfriga väntade dem. Kammarjunkaren hjelpte artigt damerna att stiga ned i båten och skyndade sedan att taga plats emellan Lilian och triherrinnan. Kronsköld satte sig på andra sidan om Lilian, Löjtnant v. Stern och Felix fingo — sedan de väl hunnit lemna ifrån sig alla kappor och shawlar — till den senares förargelse, plats längst bort i båten. Man seglade ut, det gick raskt undan med frisk vind. På det glittrande hafvet syntes en mängd segel, dels bländande hvita på delätta, behagliga farkoster, deri badgäster från X. gungade fö sitt nöjes eller-helsasskull, dels grå ochlappade på de båtar, hvari de fattiga fiskrarne så många gånger kämpat mot stormen, mer ny, i stilla lugn, styrde kosan mot hemmer