Aftonbladet – 25 augusti 1870, sida 6

Öm man får tro Wientidningen Neue Freie Presse, skola de tyska vapnens framgångar ha öranledt en märkvärdig förändring i Ryssauvds hållning, en förändring, som redan skall gifva sig tillkänna genom några icke ovigtiga symptomer. .. Tidningen erinrar, att vid Krigets början. Ryssland betraktades såsom ett slags reserv för Preussen. Man trodde visserligen icke på ett omedelbart in oripande från Rysslands sida i striden, utan ansåg dess hållning .blifva beroende af den hållning Österrike iakttoge. För närvarande — fullföljer tidningen — verkställer den ryska politiken en omsvängning. De tyska armeernas snabba framträngande i Frankrike, segrarne. vid Wissembourg, Wörth och: Saarbräcken ha visat Ryssland, att Preussen i striden mot Frankrike icke behöfver den ryska hjelpen, då det funnit en naturligare bundsförvandt i Sydtyskland. Om än krigets vexlingar också komma att här och der ställa sig olyckligt för tyskarne, så är dock, i betraktande-af den kolossala reserv, som just nu uppnår franska gränsen, och de hittills vunna fördelarne, den slutliga segern knappast något tvifvel underkastad. Åtminstone är den ryska diplomatien af denna åsigt, och den rättar sitt beteende derefter. Luften genomkorsas af en mängd rykten, hvilkas medelpunkt. utgöres af uppgiften, att Ryssland redan förbereder en fredsbemedliog. Då en sådan i närvarande ögonblick endast kunde komma Frankrike tillgodo, så uppenbarar sig deri-hos den ryska diplomatien en rörelse, som på militärspråket benämnes en frontförändring. De tyska segrarne ha aflägsnat Ryssland från Preussen och närmat det till Frankrike, och från Petersburg proklameras såsom grundprincip, att ingen af de krigförande makterna bör erhålla någon områdestillökning. — Tydligare uttryckt, betyder detta, att Ryssland vill förhindra lösslitandet af Elsass och Lothringen, hvilket redan i Berlin är starkt ifrågasatt, att det vill förekomma en minskning af Frankrikes område. Den österrikiska tidning,..som .vi citera, anser denna företeelse ingalunda öfverraskande. Ryssland, säger den, har vissa intressen gemensamma med Frankrike och hoppas, trots Krimkriget, ännu en gång kunna bjuda Frankrike på sina planer rö. rande Turkiet. Men ätinu större inflytande på Ryssland än denna spekulation har den omständigheten, att Tysklands makt är det en nagel i ögat, att det städse har arbetat och städse skall arbeta på att försvaga Tyskland. Slägtskapsbanden med preussiska konungahuset och den skenbart stora intimiteten mellan Berlin och Petersburg förändra icke det ringaste i dessa sträfvanden. Mot en förstoring af Preussen, sådan som den hvilken egde rum 1866, har Ryssland ingenting att invända, men att Tyskland icke bör stärkas, icke växa till en verldsmakt, det är ett af den ryska politikens axiomer. Man kunde tillägga, att alla andra folk hylla samma grundsats, att alla betrakta ett enigt Tyskland såsom en spök