Aftonbladet – 25 augusti 1870, sida 2

4, Det finns ett: krig, ett enda ibland alla Som är ett heligt, ett rättfärdigt krig, Det är då mannen måste resa sig Mot dem som fosterjorden öfverfalla. Då må trumpeter ljnda, dödsrop skalla, Då, fridens man, må du beväpna dig Och skynda med förtröstan innerlig Att frälsa henne, eller ock att falla! Ty fosterjorden eger rätt att kräfva Hvar droppa blod som sjuder i ditt bröst, Och hennes frihet ej för dyrt du köper! Men om du ärelystnans ärnder löper Och höjer för våldsverkaren din röst, Må du, som han, för Guds rättvisa bäfva! 5. Du, Tysklands folk, som efter skuggan fattar Och släpper verkligheten, som du har; Som gör dig till en viljelös barbär, Och som i denna strid din lifskraft mattar! Du ser ej Bismarck-Mefisto, som skrattar, I det ditt guld, din svett, ditt blod han tar, Och stjäl din frihet bort för sena dar, Och full med ärans falska skum dig trattar! Vak upp utur din sömn, blif folk igen! Har du glömt bort den helga alliansen, Och frihetsstriden, hvad du fick för den? Du dårar dig med Königgrätzer-glansen, Och med ditt Sadova; — för glitter svag Da jublar åt ditt nya Herrmans-slag! 6. Men låt ej fantasien fatta tömmen Så att du glömmer verkligheten bort; Låt se att du blir nykter innan kort Och skakar af dig verldsbeherirsardrömmen! Du är för god att tråckla på den sömmen, Du kunde bilda en kulturkohbort, Hvars fältrop vore utaf bättre sort Än ditt: zum Rhein,. — Vill du ha gagn af strömmen,