Aftonbladet – 25 augusti 1870, sida 2

Ja, en gammal dam, som såg på mig mec en blick så bister, att... att...n Att ni blef riktigt rädd, ifyllde Lilian Ah nej, inte precist det, men jag blef ändock litet hemsk till mods. Han ruskade på sig. Flickorna utbrusto i skratt. Så går det, när man har dåligt samvete sade fröken Nördenspetz. Emellertid hade man hunnit till friherrinnans bostad. Ett stycke derifrån bodde öfverstinnan Nordenspetz. De unga flickorns försvunno och löjtvant Felix och v. Sterr väntade under tiden på. gatan. Efter en kort stund återkommo Lilianoct Clothilde, åtföljda af betjenten;som bar er ofantlig hög med kappor och shawlar. När stan samtidigt syntes äfven fröken Nordenspetz. Pra vi ej lof att bära dessa? bad löjtnan Felix under det han tog en del af sakerna från betjenten. Åhnej, de äro,så tunga. Visst inte. År ej den härtrefliga shawlen fröken Lilians? frågan han straxt derpå Jo, det är min. Löjtnant v. Stern hade äfven tagit några kappor. och shawlar från betjenten. Inon några minuter hade de hunnit ned till:stran den, der de öfriga väntade dem. Kammarjunkaren hjelpte artigt damerna attstiganed i båten och skyndade sedan att taga plats emellan Lilian och triherrinnan. Kronsköld satte sig på andra sidan om. Lilian, Löjtnant v. Stern och Feliz fingo — sedan de väl honnit lemna ifrån sig alla kappor och shawlar -— till den senares förargelse, plats längst bort i båten. Man seglade ut, det gick raskt nndan med frisk vind, På det glittrande hafvet syntes en mängd segel, dels bländande hvita på delätta, behagliga farkoster, deri badgäster från X. gungade för sitt nöjes eller heisas skull, dels grå och lappade på de båtar, hvari de fattiga fiskrarne så många gånger kämpat mot stormen, men nu, i stilla lugn, styrde kosan mot hemmen