Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 3

stannade. j Men ett annat kommandoord, ropet Fyrl som jag redan hört två gånger förut från samma manliga, klangfulla röst, gaf den preussiska officeren svar. Ett dämpadt brusande hördes långsåt den blodiga gatan. Jag var djupt skakad och förfärad öfver det förskräckliga skådespel jag hade för mina ögon, och dock kunde jag icke vända mig bort derifrån. Liksom förut, blef allt denna gång upplyst af ett Klart sken. Det första preussiska ledet föll som ax för lien, men nya soldater trädde i dess ställe och besvarade fiendens eld. Plötsligen svingade sig fransmännen öfver sina förskansningar och föllo som -:en stormvind öfver tyskarne. I en hel qvart slogs man man mot man, bröst mot bröst. Husen hade instörtat af kulorna, men preussarne, som voro åtta mot en, kundeicke utveckla sig på en så trång terräng; deras öfverste föll och de blåste till reträtt. De franska kompanierna byggde i hast en ny barrikad i slutet af gatan, men chancerna blefvo allt mindre och mindre gynnande för dem. På slätten och höjderna framför dem och vid sidan af dem frambröto preussarne i massor från alla håll och kanter. Preussäre, bairare, badensare, och wärtembergare hotade att omringa dem. Det var nödvändigt, att tänka på reträtt, hvilken de äfven utförde, efter att med en sista, fruktansvärd salfva ha helsat preussarne. Det tyska kavalleriet, och isynnerhet de preussiska ulanerda, som alltjemnt ilat före hufvudkårerna, ha under dessä ströftåg utfört vågra djerfva kupper, af hvilka isynnerhet en hos fransmännen framkallat en hög grad af förbittring och förödmjukelse. Det var den, då Lothringens hufvudstad Nancy under en hel dag var i en liten ulantrupps våld. Tidningen Esperance, som utgifves i nämnde stad, berättar derom: I går fredag, den 12 Aug., kl. 3 e, m. (en smärtsam dag för oss och våra efterkommande) hafva fyra preussiska soldater tegit staden Nancy i besittning, denna Lothringens gamla hufvudstad, förnämsta platsen i Meurthedepartementet. (Låtom oss genast tillägga, för vår heders skull, att Nancy, en öppen stad, icke sedan dagen förut hade en enda soldat, och att, i stadens intresse, municipalauktoriteterna hade trott sig böra förorda, det man höll sig lugn.) En halftimme derefter passerade ett detachement af 26 preussare staden och tog i besittning bangården, hvars chef förklarades för fånge på hedersord. Mairen anmodades infinna sig hos chefen för expeditionen, som kamperade mellan Saint Max och Essey-vägen. Emellertid red en uhlanofficer, åtföljd af två ryttare genom staden, för att förskaffa sig lokalkännedom. Vid mairens återkomst hade municipalrådet att vötera åt segrarne en summa af 50,000 fr. jemte starka Hafrerationer. De hade icke fordrat mindre än 300,000 fr. och fanno, att 50,000 fr. var en ren bagatell för en stad, som var föfgtedd med så vackra byggnader. Under den korta vistelsen här, förlorade preussarne icke bågon tid. Särskildt vid bangården hafva tjugo medborgare, under preussisk ledning, åstadkommit stor förödelse, derigenom att de bortförde jernvägsskenorna ända till Maxeville, der de kastades i kanalen. Telegrafstolparne hafva äfven blifvit nedhuggna. Uhlanerna voro 150 till antalet. Hvartdera af två Hoteller i Nancy hafva varit anmodade att lemna middag åt 75 personer. Se här matsedeln: Grönsoppa, kött, legumer, en litre vin och 6 cigarrer pr man. Man hade begärt kaffe tills i dag kl..4 på morgnen, men vid den tiden hade alla ublanerna försvunnit. Nancy-tidningen VEspåranee berättar om dylika bedrifter i Frouard: Vid middagstiden. promenerade en af de högre jeraovägstjenstemännen på kajen, väntande (franska) trapptransporter på banan. Man kom och underrättade honom att preus-sarne voro på bron (öfver en kanal). I samma ögonblick redo tem uhlaner, anförda af en officer, i sporrsträck in i bangården, skuro af telegraftrådarne och började rifva upp skenorna. . En fransk tross-söldat stod i dörren ill jernvägsrestaurationen. När preussarne ängo se uniformen, -rusade två af dem fram not honom ned sabeboch pistol i handen; Som söldaten: var obeväpnad, gjorde bån tecken att han gåfve sig. Men fienden märkte genom glasdörrarne fyra eller fem andra trosssoldater (likaledes obeväpnade) och började lossa spridda skott mot restaurationen och stationshuset, Jernvägstjenstemännen gömde sig så godt de kunde, och restauratören lärer ör att rädda lifvet kastat sig bums i kanaen och simmat öfver den. Men i en närbelägen krog voro tvenne urcoa och en zuav med chassepotgevär. När ie hörde skjutningen, sprungo de fram, isynrerhet de begge turcos, hvilka voro alldeles vilda. Inom ett ögonblick voro två af de iendtliga ryttarne och två hästar dödade amt detachementsbefälhafvaren sårad, äfvenom två hästar, hvilka löpte undan åt Chamvignenles, I detsamma inkom på stationen ett banäg med soldater, på väg till Metz. Officeare och soldater väntade icke tills tåget var toppadt, utan störtade ut ur vagnarne och köto af sina gevär, nästan alla på en gång. Men fienden var redan ute På ängen och immade öfver flöden. Två unga mäp, som Rung öfver fälten för att komna undan Il fara, träffades -af-elden; der ene dog på läcken, den andre blef illssårad i knäet. På morgonen samma dag hade fienden, åt Dieulonuard till, skurit af telegraftådarne, och ära Pont-å-Mousson har han rifvit upp ernvägsskenorna. — . Utom Ae fortifikationsarbeten, som nu utras vid Paris och som afse att fylla några ackor i försvarslinien, finnas 16 detacherade ästen, som nyligen blifvit satta i telegrafisk örbindelse med hvarandra. Dessa fästen gga Rh ett afstånd af 1e till 56 mil från ufvudvallen och bilda första förevarslinien. sydost vid Marnes utlopp i Seine ligger ästet Charenton, längre mot öster finnas fätena Nogent, ORD Noisy och Romainville. lottet i S:t Denis bildar en stödjepunkt för essa verk. Omkring S:t Denis ligga fästena Este, lunetten de Stains, fästet du Nord och jouronne de la Biche. Längre inåt staden