Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

Högsta makten i Frankrike glider allt mera öfver i kammarens händer. Om kejsaren och regentiönan talas knappast mera. Om den förre vet man endast, att han efter de senaste händelserna är mycket dyster; talar föga, men ofta höres upprepa för sig sjelf: Man har bedragit mig man har bedragit mig.. Det är ilagstiftande kåren som styrelsens tyngdpunkt nu är förlagd, och dess förhandlingar få derför en i hög grad stegrad betydenhet. Ett af Jules Favre i sessionen den 14:e väckt-förslag att kammaren skulle förklars sig i permanens -blef visserligen förkastadt, men kåren beslöt i stället, på förslag af Thiers, att ingen af ledamöterna skall lemna Paris och alla vara färdiga att vid första kallelse af presidenten sammanträda. : Om det hemliga möte som egde rum på fredagen -förbehandling af Jules Favres motion om nedsättande af en försvarskomitå innehåller L Independance en redogörelse. En minister, grefven af Palikao, och tre deputerade, Jules Favre, Gambetta och Tachard deltogo i diskussionen. Aldrig, tyckes det, har Jules Favre från tribunen. talat ett upphöjdare, .enklare, mera öfvertygande språk. Till och med hans motståndare beherrskades af hans väldiga föredrag. Utan att uttala ett enda ord, som kunde såra majoritetens ömtåliga öron, hade han nog talang och mod att gå frågan rakt på lifvet och diskutera henne punkt för punkt. Utan attnågon protest lät höra sig framhöll han, huru litet förtroende och aktning regeringen nu har rätt att fordra af Frankrike, Tagen således makten i edra egna händer, sade han, och om namnet försvarskomite6 förskräcker eder, må då kammaren i sin helhet bemåktiga sig styrelsen. Derhän måsten I komma; det är oundvikligt. Gören det derföre ju förr desto hellre; Situationen kräfver det; och landet fodrar det af eder. Och den öfverväldigade och tvekande högern hörde honom utan att säga något. Äfven Tachard anslog djupa och patriotiska toner. Visserligen: har han alldeles personliga skäl att beklaga invasionen på franska området och, önska slut på ett sädant sakernas tillstånd. Han är troligen den ende i Paris närvarande deputerade från rhentrakterna, och om han icke till sin person haft att lida af preussarnes närvaro i Elsass, kan man iske säga detsamma om hans: egendom, Det var Gambetta, hvilkens djerfva beslutsamhet äfven i ögonblick af uppbrusning aldrig förnekar sig, som lät det ordundfalla sig, hvilket ingen annan vågat uttala. Han gjorde det straxt i början af sitt föredrag. Mina herrar, det är ett ord som är i allas