Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

sitt armband. Denne upptog det och gick fram för att återlemna det till hennes kavaljer. Du får lemna det till henne sjelf, sade löjtnant Felix, i det han presenterade Kronsköld för den just nu återkommande Lilian. Lilian emottog armbandet med en tacksam blick ur sina stora uttrycksfulla ögon. Hon försökte att knäppa fastidet, men förgätves, det ville ej taga Jäs. Får jag bjelpå fröken ? bad löjtnant Felix. Ack låset är ju sönder! utropade Hon. Det var skada på ett så vackert armbandn, såde Kronsköld. åh, jag hoppos att det skall kunna lagas; annars vore det mycket ledsamt, ty jag sätter mycket värde derpå; — det är ett art från min farmor. Kronsköld talade nu en stund med den intagande flickan; Hvilken älsklig varelse, tänkte han för sig sjelf. Se, grefve Kronsköld talar redan för andra gången med Lilian, sade friherrinnan något senare på aftonen till löjtnant v. Stern, nå jag måtte säga! jag kan då inte begripa hvarför han just skall tala med henne; Men, tillade hon sakta med en förnöjd knyck på nacken: man kan tala med den ena, för att få se på den andrä. Kronsköld! har du någon vis å vis? frå gade kapten R., i det han gick förbi denne, som stod och talade med Lilian. Jag tackar, jag dansar inte. Tycker inte grefven om att dansa ? frågade Lilian förvånad. Jo, jag gjorde det förr, men det är iu så längesedan — jag har ej dansat på nio år. ilian såg frågande på honom. För nio år sedan gick jag ut i italienska kriget, ..... Italienska kriget! afbröt hon lifligt. Acky ag har alltid så mycket önskat att få råka