Aftonbladet – 20 augusti 1870, sida 3

las i prosa, i vers, i tal och i bild (t. e c fotografierna af den utsparkade Benedett . hvars frackskört är i stark kontakt me 1 preussiska kungens fot), en grofhet och plum : råhet, som slå ej blott mig utan hvarje ar Dan främling med förvåning och hvarom ja aldrig kunnat göra mig en aning. f År detta sannt?, frågar ni. — Ja, her redaktör, och än mer: det gillas och beröm mes af alla bildade — detta är det betänk ligaste! Jag har sett i öfrigt aktningsvärd och bildade husmwödrar och flickor gnugg händerna af förtjusning öfver att man slå sönder fönster och dörrar hos här bosatt; fransmän, som intet annat fel begått än at de — äro fransmän; jag har hört dem jub lande berätta huru tyskar i en omnibus förs retat en fransman med berättelser om all: utsatta priser för franskt manskaps elle krigsförråds tagande, och huru man, då frans. . mannen slutligen öppnat mun och sagt: för-modligen utsättas ock i Frankrike likartad priser, och utsättas de ej af annan, så skal Jag utsätta dem — huru man då tvärt ka stat ut honom ur omnibusen; och samma da mer frågade mig om jag ej tyckte det vars utmärkt bra gjordt! Jag har sett huru mar I på bangården ryckt epåletterna m. m. af er I fången fransk officer, och jag har sjelf set huru genom annons i en tysk tidning allmänheten inbjudes att komma och se på desss jeffekter, som äro einem Gefangenen abgenommen! I Miwnchen har, berättar förnöjd Deutsche Allg. Zeitung den 14 Augusti, en eskorterande tysk -soldat på bangården fattat en fången fransk soldat vid axelklaffarna, zeigte ibn den Lenten (!) mit den Wortenx: Seht, das ist mein Leibspezel ( Leibspecieller, min personliga tillhörighet), den hab ich mir extra rausgefangen — och öfver sådant glädjas tidningar och publik! Ni kan häraf döma till beskaffenheten af de kleine Scherze som tidningarna med förnöjelse berätta bedrifvas med fångarna (jfrmitt förrabref), och det vämjeligaste är att dessa samma tidningar ändå skryta med den goda behandling, som die deutsche Nationalehre består fångarne, emedan de få både mat och dryck! Hvilket olika ET det s. k. Französische Gesindel, i detta fall har om nationalära, synes af Leipziger Tageblatt för den 14 Aug., som berättar: Då 13 preussiska fångar infördes i Metz för ett par dagar sedan och en stor och stark fransk bonde lade handen på en fånges axel med: orden Eh bien; Bismarck, och fången gaf bonden en kraftig spark (Fusstritt), ropade massan bravo, prassiem; och då bonden beredde sig till att handgripligen hämnas på fången, rusade en fransk officer och en hop ur massan fram och förhindrade detta under orden: Ni är en feg usling (Feigling), som förolämpar en fången krigare!, Jag skulle icke unna Frankrike en enda tumsbredd tyskt land, men vid åsynen af det gränslösa barbari 1), det fräcka vanställande af sanningen 2), den låga snikenhet och cyniska fräckhet 3), hvarmed kriget från tysk sida föres med svärd och med penna, på slagfältet såväl som i föröfrigt bildade mäns samtal, vid åhörandet af pressens (t. ex. Kreoz-Zeitungs) hot att Tyskland skall, efter krigets slut, ha i godt minne de nationer, hvilka i sin neutrala hållning varit tvetydiga, (och detta anse de alla, med undantag af Ryssland, ha varit) och då man under ett helt år icke hört annat än talande bevis på dess omättliga eröfringslusta, tal om huru Belgien och Holland måste förenas med Tyskland, huru hela Jutland är altdoutsches Land, huru Helgoland måste tagas och bura Epglands makt är bestämd att en dag försvinna och redan är i starkt aftagande,, hura det är Sveriges pligt att deltaga abefrielsen af ryska östersjöprovinserna, och. huru man på mitt svar, att Sverige önskar fred såväl med Ryssland som med Tyskand och aldrig skall blanda sig i dessas stridigheter, diktatoriskt invänder: Tyskland I skall icke tillåta att Sverige då blir nentralt — då man hör allt detta, är det omöjligt ) att återhålla önskan att detta krig måtte slutas med status qua eller åtminstone så att rankrike icke nedsjunker till en makt af snderordnad rang och utan inflytelse på Eurolas öden; ty hura mycket man kan tro på yskarnes försäkran att de nu och alltid kämpa fär die Gleichbereehtigung der Vöälser, det torde — om man glömt Danmarks. Polens, Hannovers och Österrikes historia — vf det före. ående vara temligen klart. Nu farväl för i dag, br redaktör! För-i ndra eder ej öfver detta brefs besynnerliga I! voststämpel, ty det måste söka eder på om! ägar, emedan här ett spionerings-, breföpp; ingsoch denuntiationssystem florerar, som ; j i j 1 nar iatet öfrigt att önska; mera innan I 0 i