Aftonbladet – 20 augusti 1870, sida 3

ör TNT RE a REST RT nat ie Gå AE VICE Ii verlden; ty enligt Preussische Zeitungs korIrespondent ha de weder Beweglichkeit oder Elan, weder gutes Schiessen noch manövrirfertigkeit, Sie geben auffallend scheu an das Feuer heran. Men — sanningen kryper ändå fram till slut: man skriker af ilska öfver franska tiraljörens sätt att vid första kedjans salva kasta omkull sig på marken och, så inväntande den framstormande fienIden, rusa upp vid hans ankomst och möta I honom in på lifvet med blanka vapen samt — efter förrättadt värf — söka skydd bakom I första sten eller träd mot nvästa anryckande kedja, som då mötes först af gevärseld och Isedan — af samma taktik. Man drifver en sådan taktik utan rörlighet och elan,. Hvad åter skjutskickligheten angår, så torde väl en viss öfverilad och mer hetsig än betänksam praxis, till följd af fransmannens skaplynne, på många ställen inrotat sig; men så illa, som tyskarne påstå, är det väl ändå ej bestäldt, ty — tyska tidningar och rapporter medgifva na, att t. ex. Königsgrenadierregementet vid Wörth mistat alla sina otficerare (antingen såsom döda eller sårade), och om soldaterna skrifver en läkare: unsere tapfere Soldaten sind meist auf der linken (!) Seite verwundet; — skulle icke redan detta vara ett tecken till att äfven fransmännen förstå att sigta — och sigta åt hjertat? En tysk soldat, sårad, har försäkråt mig, att hvarken vid Däppel eller 1866 i Böhmer hade han varit med i en så förfärande kamp, som vid Wörth, der fransmännen i början sköto för högt (en annan påstod motsatsen), men sedan anställde en förfärlig förödelse i tyskarnes leder, och om zuaverne och turcos (fortfarande i alla tyska tidningar utskrikna såsom fegast af alla), sade. han lakoniskt: Sie standen wie Mauern das kann man nicht verläugnen; sie konnten nicht zurickgetrieben, nur durchgeschossen oder durchgestochen werden! Men så få också de stackrarne sitta hårdt emellan! En tysk officers i en tysk tidniog publicerade bref omtalar med förnöjelse att 7 turcos hängdes på slagfältet vid Wörth, emedan de påstodos (!) ha våldfört sig på sårade.; ett annat bref omtalar med förnöjelse huru vid Wissembourg oingen pardon gats, emedan våra tappra af det envisa motståndet retade soldaters förbittring måste ha luft., huru fem zuaver, som flytt in i tullbuset, nedstuckos utan förbarmande, o. s. v.; hvilket också hade till följd, att vid Wörth servisen vid ett franskt batteri, som blifvit isoleradt och fått alla hästar och delvis lavetternas hjul sönderskjutna, fortfor att ge eld på den framryckande kolonnen och, trots tillropet att antaga pardon, ännu på blotta 30 stegs afstånd gaf ett gladt lag af kartescher till svar, hvarefter manskapet, under ropet vive la France,, med blanka vapen rusade in i öfvermakten och fann den sökta döden! Hvad tycker ni nu, hr redaktör? Har ni någonsin förr hört att man, på blotta. deauntiationer, hängt en i ärlig strid tagen, uniformerad fiende? Men sådant göres nu af den bildade (ftir alles, was auf der Welt wahr, gut, edel und schön ist, kämpfende) tyska nationen och vinner här allas enstämmiga bifall! Ni svarar kanske: fiende är fiende och i drabbningens hetta räknar man ej så noga! Nåväl: låtom oss se efter, huru denna nation, som vu i ord, på vers och prosä, prisar sina Yyförvärfvade aKerndeutsche Bräder, Lothringens och Elsass innebyggare, — låtom oss se huru denna nation, efter striden, i handling behandlar dessa sina s. k. bröder, och enligt tyska tidningar! Dessa medge att fransmännen icke på tysk jord ( i Saarbricken) tagit något utan betalving, att en fransk soldat som ville taga en bondes ko och, då han af denne förhindrades, sköt honom genom handen, af fransmännen genast arkebuserades, hvarefter general Frossard lät i staden kungöra, att hvarje möjligtvis föröfvadt öfvervåld skulle, om det blott anmäldes, genast undersökas och strängt bestraffas. Låtom oss nu se hvad tyskarne sjelfva om sig berätta: En Wirtenibergisk officer skrifver; Vi inryckte i Lauterburg i Elsass under. hurra. skinwobnerschatt ( de kärntyska bröderna) schien schm nan genehm beriilrt (1).-—1T dag, att börja med grosse contribution von Wein usd Lebensmitteln Lauterbyrg suferlegt. Der Wein ist sete gut. Hin Hoch unseren Fahnen (Preuss. Zeitung den 12 Aug). Redan samma dag som mitt förra bref afsändes berättade en tysk militär i bref till die Presse att man vid en enda bivuak i Elsass skjutit ned 26 Elsasstska bönder, som påstodos ha förgripit sig på tysk militär, och tillägger förnöjdt; wir spassen nicht mit der Bevölkerung! Detta bekräftas af enbadensisk officer, korrespondent till Carlsruher Zeitung, som först förnöjdt omtalar att es wird ricksichtslos requirirt,, emedan man försäkrar att i en by våld begåtts mot sårade,, hvarefter han tillägger faktiskt är att 26 bönder blifvit nedskjutna, 18 på en fläck (detta är ej straff nog, kantäpka, utan utpressningar måste ske derjemte, äfven ur andra byar); och derefter tillägger han förnöjd: aus einzelnen ortschatten sind die Leute, setbst die Schulkinder, schaaremweise Weggefilhrt und geknebelt worden!) Hvaröfver skall man nu mest för-! våna sig: öfver den låga snikenhet, som, om ett brott verkligen är begånget, ej nöjer sig med att med döden bestraffa, detta, utan begagnar tillfället till att på samma gång få anställa bänsynslösa utpressningar hos en förat af hungersnöd utarmad allmoge? eller öfver det råa och barbariska våld, som drifver från bemmet och misshandlar till och med skolbarnen, skarvis? — eller öfver det fräcka hyckleri som fårmår samma tidning (Deutsche Allgem. Zeitung den 13 Aug.), som med välbehag reproducerar dessa bedrifter, att i sammg nummer ändå orda om den kerndeutseche befolkningen i dessa provinser och oblygt påstå att ein Kleber, Kellermann, Rapp. Ney, kurz die besten Generale Napoleons 1I, hvilka voro födda i dessa. provinser, alla voro — kerndeutsche Allemannen. (!) Förr i tiden voro dessa, liksom de pu lefvande marskalkarne endast botvar och röfvare,, men — historien uppskref deras hieltenamn i strålande glans på sina blad, och tvärt blefvo de — kärntyskar; och utsigten till samma ära bör