Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 3

Mac Mahons kår finns ej mer,, sade en officer, den är alldeles tillintetgjord. Vi fördes sedan till fångvaktarens bostad, der vi skulle afvakta vårt öde, sade man. När vi gingo öfver gården, sade den officer, som följde oss: Se dit, vill ni se prinsen af Hohenzollern, så står han der. Vi sågo kronprinsen, han observerade oss och lät Lalla oss till sig. (Här beskrifver hr Chabrillot omständligt kronprinsens af Preussen utseende.) Talar ni tyska, min herre? frågade prinsen mig. . Nej, min prins, mycket illa åtminstone.x Det var skada, eljest skulle ni kunnat höra med hvilken aktning våra trupper tala om era. Jag tackar er för denna upplysning. Och denna aktning är fullt förtjent... Vi beundrade i går den uthållighet och det mod, som ådagalades af hvarenda en af de franska soldaterna. Nästan i ursäktande ordalag omtalade han, att preussarne tagit 3—4000 fångar, 30 kanoner, 6 mitrailleuser och 2 örnar. Prinsen omtalade, att general Raoult befann sig sårad och fången i Reichshofen och att han begärt att man skulle skrifva åt honom till Paris enligt uppgifven adress. Men, min prins, anmärkte jag, de andra fångarne ha också familjer. Jag har redan tänkt derpå, alla få de skrifva hem och brefven skola sändas till vår konsul i Gentva, för att af honom vidare befordras. Pring, vi tacka er på alla föräldrars väg nar... derigenom aftorkas många sorgens tårar.n Jag tycker ej om kriget, mina herrar, och blir jag konung, skall jag aldrig föra krig. Men trots min motvilja för krig är detta mitt tredje fälttåg. Jag vandrade i går ötver slagfältet: det var rysligt. Om det berodde af mig, skulle detta krig sluta här. Det är era ministrar och kejsaren som velat det, det är icke vi...... (Vi öfverhoppa det långa, under ömsesidiga artighetsbetygelser förda samtalet och fortsätta:) Vi tacka er för det samtal, pi behagat skänka oss, men vi se ej hertigen af Koburg bos er; vi ville gerna tacka honom, ty det var han som räddade oss i går, och vi hoppas att han ej, trots sina många göromal, slömt att tala med er, min prins, rörande 088.D Hvad önsken 1? Vi anhålla att bli förda till förposterna..x Jag har ej något att invända deremot. Jag skall lägga mig ut för folket från Wörth. Vår officer gick fråm öch talade sakta med prinsen. Vi togo afsked och drogo oss tillbaka. Officern, som följde oss, yttrade: Man skall ej föra er till förposterna, ni inge då för snart tala vid franska staben, itan ni skola föras åt annat båll. Kanske vi skola interneras som krigsångar? 0 tror det inte. Men det skulle ej skada utt ni toge vägen genom Tyskland, så skulle Ni komma underfund med den patriotism som senomströmmar hela landet, men hvarpå man Frankrike ej vill tro. Vi måste ännu stanna qvar i fångvaktaens bostad på hedersord, och man underrätade oss att vi efter två dagar skulle erhålla vass för att kunna passera schweiziska gränen. Vära fångna kamrater fingo samma uton bege sig till sina hem. Vi fingo ändtligen pass för att öfver Mannreim och Stuttgart resa hem. Vi fingo åtölja en train med sårada, bland hvilka äfren befunno sig flera landsmän, af hvilka vi nottogo en mängd kommissioner; vi ha utättat dem, vi ha sagt till en fader, en moler, en syster: er Son, er bror är icke död, an är krigsfånge och befinner sig nu i vandau. I Basel först lemnade oss den eskorterande endarmen, efter att ha yttrat: Mina herrar, I kunnen fara hvart I viljen.