Aftonbladet – 18 augusti 1870, sida 2

sråken inträdde t undervisningen, af dem jemförligt bättre metod som iakttoges och f den sorgfälliga preparation, som vanligen sregioge hvarje lexa. På grund häraf var an evliälltgt af den åsigten, att någon öferansträgning icke af språkundervisningen örorsakades i de tre nedersta klasserna. föjligen kunde någon farhåga för öfveran— rängniog förefionas i 4:de och än mera i en 5:te. Hvarjehanda förslag framställdes erför i syfte att i dessa klasser åstadkomva någon lättnad. Sä önskade några, att e nu föreskritna latinska hemtemata i 4:de ch inöjligen äfven 5:te klassen skulle bort-agas och förändras till extemporalier på läroummet, så mycket mer, som detta gäfve Jäaren tillfälle att förebygga bvarje slags an Igrslet och vid skrifniogen lemna erforderhig edving — Detta förslag ogillades af andra, om förmenade, att det icke vore någon för tor fordran, att en lärjunge, som i två till re år läst latin, borde kunna sjelf utarbeta tt efter hans ståndpunkt afpassadt öfversättningsprof, och att det mekaniska arbetes vid inskrifningen i skolan borttoge en tid som kunde bättre användas; deremot ville nan för kontrollens sku!l gerna förorda den itvägen, att extemporalier och hemtemata yirvexlade, möjligen till och ed hvarannam vecka. . I 5:te klassen ansågs en. lindring i ärjungarnes arbete kunna vinnas genom framlyttniog af franska språket till Ö:te klassen. Äfven härom voro dock meningerne mycket delade, och särskildt framhölls af måvga den äsigten, att en sådan framflyttniog icke vore möjlig, om icke på samma gång det franska skrifprofvet i afgångsexamen antingen borttoges eller åtminstone gjordes betydligt läftare. I allmänhet var man ense derom, att; de nuvarande lagbestämmelserna ingalunda vore af den beskaffenhet, att de medförde någon lärjungarnes öfveransträgning i de nedra klasserna; genom flere K. cirkulärer hade dessutom lärarne erinrats om nödvändigheten: att vara på sin vakt mot en sädan. Om, oaktadt allt detta, en viss vro och missbelåtenhet kunde förspörjas hos föräldrar och målsmän, kunde anledningen dertill vara att söka i andra omständigheter, om hvilka mötet närmäre fioöge yttra sig vid 3:e momentet i denna punkt. Här kunde blott vara skäl att påpeka, hurusom de ötvingar, hvilka beräknats böra blifva en hvila och vederqvickelse för lärjungarne, i sin mån någon gåvg bidroge att göra lärjungarnes hela dag alltför uppger om de också icke kunde sägas medföra öfveransträngning.2:dra momentet, I afseende härpå uttalades allmänt den åsigt, att; om lagens föreskrifter angående användande af en lärare i 1:a och fyra lärare i 2:dra och 3:dje klasserna noga efterlefves, någon fara för öfveransträngning i dessa klasser på grund af lärarnes mängd icke förefunnes. Detta kunde dock för närvarande ej alltid ske, emedan man stundom ej hade all derför hehöflig lärafekraft, t. ex. då vid undervisningen ännu ej fullt vana vikarier måste användas. Hvad 4:de och 5:te klasserna anginge, vore det naturligt, att mängden al ämnen och större antal af lärare, som undervisa i samma klass, vållade mera svårighet. Dock behöfde ej heller på detta stadium öfveransträngning förekomma, om ämnena ställdes i riktigt förhållande till bvarandra, så att hufvudämnen och biämnen noga åtskildes, samt läsordningen så uppgjordes, att arbetet ej fölle alltför tungt på den ena eller andra dagen. Önskligt vore, att så få lärare som möjligt. äfven här kunde i samma klass användas. Lagstittningsåtgärder vore ej af nöden, emedan de svårigheter och olägenheter, som möjligen förefunnes, ej framkallades af stad gandena i och för sig, och skalle försvinna 9enom stigande lärarebildning. 3:dje momentet företogs nu till behandling, hvarvid dock i följd at de svar, som lemrats på frågorna i de bäda första momenten, fråan ställdes så: Öfveransträngas ynglingarna i de öfre klasserna af våra läroverk och, om så förhåller sig, på hvilka orsaker berox då denna öfveransträngnving? På uppmaning af statsrådet Wernerberg lemnades af öfverstlöjtnant G. Nybleus, som under företagoa inspektionsresor vid läroverken inhemtat kännedom om ungdomens fysiska. befinnande och förmåga att deltaga i de gymnastiska öfvingarna, atskilliga upps lysningar, af hvilka framgick, att belsotillståndet på det hela taget icke syntes otillfredsställande. — Procenten af dem, som för sjuklighet befriats från gymmnasvik, vore ej synnerligen hög, och den svenska skolungdomens helsotillstånd kunde anses nugefär lika godt som skolungdomens i andra tänder, särskildt Schweiz, hvarom talaren pyss Vär rit i tillfälle förskaffasig närmare känne dom. Dock förmärktes någon olikhet i de olika klasserna. Till den 5 vore-allt godt, men från denna började förbällandet i någon mån förändras. Micst tillfredsställande vore det i öfre 6:te och nedre 7:de;y men äter bättre i öfre 7:de. Det intellektuella arbe tet vore i de båda öfre klasserna väl strängt, någon gång 12 å 13 timmar dagligen. för yogliogar med medelmåttiga anlag. Men den tysiska svagheten bland dessa berodde äfven på andra omständigheter, först och främst på de förhållanden, i hvilka barnen lefde i hemmen. Under pubertetsutvecklingen vore det särskildt af yttersta vigt, att ynglingen ej tvunges till alitför mycket stillasittande arbete. Under den öfverläggning, som härefter uppstod, uttrycktes temligen allmänt den me-: ning, att öfveransträngning förefunnes i 6:1e klassen, synnerligast i dess öfre afdelvivg, der tvenne ämnen afslutades, nemligen tyska språket och naturalhistorien, at hvilka den senare ansågs krätva väl mycket arbete. Tant que -nous garderons pråsents, devant nos yeux,