Aftonbladet – 17 augusti 1870, sida 2

staben, och att hans närvaro i högqvarret utöfvat en förträfflig morslisk Effekt Å tröppåria. Slaget vid Wörth. Ju flera underrättelser man erhåller om etta slag, desto starkare blir intrycket af en hårdnackade tapperhet och det dödsförkt hvarmed der å båda sidorna kämpats. Jet visar sig också, att om marskalk Mac ahon blifvit slagen, orsaken dertill ej är tt söka i någon äftagande förmåga hos hoöm att föra sina trupper i elden eller att öregå dem med exempel af hjeltemod. De tförligare stridsberättelserna vitna tvärtom, tt den bepröfvade generalen från Algier, rim och Italien väl upprättbållit sitt gamla amn. Två gånger hade han segren i sin and, och då den slutligen af de öfverväldiande massorna slets ur hans hand, bröt han ig som det sårade lejonet, med sica decimeade, af utmattning dignande trupper väg geom de tyska skarorna. Huru fransmävnen ämpat denna olyckliga 6 Augusti Vid Wörth ch Reichshoen; deroin få vi någön förestäl! ög äl en skildring, som Moniteurs korrepondeat, den bekante Amedee Achärd, skicat nämnde tidniog. Han skrifver den 11 Augusti: Efter de bästa källor kan jag meddela r närmare upplysningar om det förfärliga slag, som lagt Elsass öppet för Preussen: Då man i Paris tår veta hwwu den I1:sta kåcen kämpat under den hjeltemodige marskalk Mac Mahon, skall det återvaknade modet blifva ytterligare stärkt. Sådana nederlag uppväga en seger. På morgonen den Gite hade en del af trupperna, som marskalken personligen anförde, besatt en linie framför Reichshofen midt emot fienden. Resten af hans divisioner var fördelad i två kårer af lika stor styrka, af hvilka den ena höll Wörth besatt till venster, och den andra byn : Eberbach till höger. Fram emot kl. 10 ryckte : en armekår om 60,000 man fram, hotade marskalkens ställning och sökte att tränga fram mellan Reichshofen och Wörth. Den kom på vägen från Niederbronn. De första tiraljörfäktvingarna, hvarefter hastigt följde ett starkt anfall, voro knappast började förrän marskalken tillkallade den kår, som stod vid Eberbach och ställde den i slagordning midt emot fienden, hvilken han hejdade och kort derefter tvang till en tillbakadragande rörelse. Då var det som en ny armekår, likaledes om 60,000 man, hvars rörelser hade varit dolda af skogen ntanför Wörth, kastade sina starka kolonner mot de regementen, som stodo framför denna stad. En styrka af 33,000 man befann sig således midt emot en styrka af 120,000 man, försedd med ett ofantligt artilleri. Dessa två armeer, hvilkas kanoner och mitrailleuser verkade i föreniog, stötte emellertid på män. som icke svigtade, eburu de visste att de gingo en nästan oundviklig död till mötes. Våra soldaters led glesnade i en förfärlig grad under ett regn af alla slags projektiler, men de veko icke tillbaka. Marskalken var nästan allestädes närvarande, visade sig isynnerhet på de farligaste puvkterna och förökade härigenom våra soldaters motståndskraft, och han kunde nästan ett ögonblick tro, att han skulle gå segrande ur denna förfärliga strid. Hans kallblodighet var oförliknelig, hans order bestämda. Man hade redan kämpat i flera timmar, utan att våra soldater hade vikit en tum från de ställningar, som marskalken hade besatt, då fram emot kl. 5 på e. m, en tredje armekår anlände, som var 74,000 man stark och anfördes af kronprinsen af Preussen. Han hade gätt bakom det uppgifra Eberbach och sökte kringgå marskalkens decimerade divisioner genom att afskära bonom återtåget fram emot Haguenau och Saverne. Den första kåren befann sig nu mellan en tredubbel eld. En hjeltemodig ansträvgning måste göras för att rädda lemningarna af de regementen, som hade Kämpat allt ifrån morgonen. Marskalken beslöt att utrymma den af döda betäckta valplatsen, der den numeriska öfvervigten hade segrat, men för att han skulle kunna bortföra lemningarna af sina divisioner, som då voro mindre talrika än brigader, kastade han ett regemente kyrassierer mot det fiendtliga avantgardet med order att söka hejda dess framryckande. Dessa käcka män visste att de gingo döden till mötes. Det var första gängen de höggo in. Man hade icke sett ryttare af detta vapen på någon valplats sedan Waterloo, men de kände sina fäders bedrifter, och de stodo icke tillbaka för dem. Oaktadt de gingo mot batterier och mitrailleuser, oaktadt folk och hästar stupade om hvarandra, kommo de likväl fram till de preussiska regementena och gjorde ett så våldsamt och ihärdigt anfall, att de tvungo avantgardet att gå tillbaka. Andra starkare preussiska bataljoner ryckte emellertid fram, och hvad som återstod af våra kyrassierer! försvann mellan de fiendtliga härskarorna.. Man har icke ens mod att fråga huru många som kommo tillbaka af dessa tappra soldater, Den Il:sta kåren hade fått en timma på sig; den måste hafva en timme till för att fullborda sitt återtåg. Marskalken hade ett regemente beridna jägare till sin dispo-l: sition. — Det gällde en armes räddning, och: han gaf signalen, Regementet sprängde ramåt, och de hjeltebedrifter, som kyras-! siererna hade utfört, upprepades af jägarne. l: Äfven de gjorde förfärliga luckor i de fiendt-: iga lederna, och dä den preussiska armån! ter gick anfallsvis framåt, var den franskal! ren herre öfver den väg som förde bort! n stridsplatsen. Armen var räddad! Menv( ägarne hade fallit. Adjutanterna och ordo-! ransofficerarne måste med våld rycka mar! skalk Mac Mahon från stridsplatsen. — Dål! ans halft tillintetgjorda armåö var betryggad!t not förföljelse, ville han sjelf söka döden. Jag kan ännu tillägga en förfärlig upplys-t ing, som visar att sjelfva ödet hade sam-1 nansvurit sig emot oss, Vid stridens höjd-1 ounkt skickade marskalken en depesch tillla E 1 6 i f 1 z I i 4 4 PP LIC ns ;.eneral de Failly om att han skulle skicka vå divisioner till Lambach för att taga den oreussiska hären i ryggen. Det skulle då atva blifvit en seger. I den depesch, som li elegrafbyrån afsände, stod emellertid Hausosch, som ligger i en alldeles motsatt rikting, och då general de Faillys divisioner nlände dit, fulla af stridsiust; funno deicke ägon fiende. Skall man, sedan man lä