Aftonbladet – 15 augusti 1870, sida 3

I sköto. Två af dem vände och flydde i karIrier, men deras kamrat var mindre lycklig, I ban föll ur sadein och hans häst sprang rakt I mot oss och blef tagen af våra dragoner. Ett I par minuter derefter blef den fallne ryttaren Jupptagen, men han var då redan liflös: två I kulor hade genomborrat hans bröst. Det var Jen ung man med ljust, knvoillrigt hår och ariIstokratiskt formade händer. Kanonerna började emellertid brumma, Joch striden är snart allmän utefter hela linien. ) De preusiska tiraljörerna framrycka mot våra, som öfverösa dem med kulor. Hela vägen Thvimlar af stebsofficerare, som utdela order i alla riktningar. Generalerna Jolivet och I Vergå anlända kl. 10 och befalla dragonerna latt framrycka. Kanonaden tilltager, och bullIret omkring den stuga, der jag skrifver detta Ibref, är så starkt, att jag känner mig bedöfTvad och har svårt att hålla mina tankar tillsammans. Kl. ell kommo 2 sqvadroner dragoner, 4 kanoner och ett jägarregemente. Skjutningen blir allt bäftigare, men ingen vet hvad som föregår. Jag slutar detta bref, för att komma händelserna närmare. Forbach kl. 3,30 e. m. Jag har återvändt till Forbach, efter att tills nu ha varit på valplatsen. Hved kriget dock är förfärligt! Fransmännen hafva, som alltid; visat sig tappra, men hur är det möjligt att hålla ut, när man kämpar på öppen mark med en fiende, som gömmer sig i en tät skog och som dessutom är betydligt öfveriägsen i antal. Våra soldater äro hårdt åtgångna, det 77:de regementet har lidit mest och är nästan upplöst, det 76:te har sluppit undan för bättre pris, 3:dje jägarregementet är betydligt decimeradt och trupperna äro stadda. på återtåg. Preussarne äro herrar öfver Styren-Vondel, men man kör upp med ett batteri mitrailleuser för att drifva dem derifrån. Förstärkningar framkomma från alla sidor, så det kan hända att slaget ännu ioke är förloradt. Preussarne framrycka längs med skogsbrynet och stå nu på helt kort afstånd från Forbach, der alla gripits af förfäran och der man stänger alla hus. Man beräknar den redan lidna förlusten till 500 döda och många sårade, deribland ett stort antal offcerare, nästan alla af 77:de invfanterioch 3:dje jägarregementet. I detta ögonblick, då jag slutar brefvet, säger man mig, att andra divisionen af 2:dra armekären kämpar vester om Forbach. Biaget vid Wörtb. Om det är från tyska sidan vi fått de flesta och utförligaste underrättelser om de båda första drabbningarne, äro deremot de franska tidningarne hittills de enda som baft några detaljer om bataljen vid Woörth eller Reichshofen. — Det är National och Patrie. En korrespondent skrifver från Strassburg till den förstnämnda tidningen den 6 på aftonen samma dag slaget hölls: Franska soldaten är ännu, som han alla tid har varit, den förste i verlden; men jag ser mig om efter den franske generalen och jag finner honom ej mer. Jag kommer direkte från Haguenau, utmattad, förkrossad, tillintetgjord. Tyvärr kommer jag icke ensam tillbaka från slaget; jag är omgifven af sårade, nedsvärtade af krut och röda af blod, hvilka med samma jerubantåg blifvit förda till Strassbourg. Båkom oss stänger man portarne, ingen kan komma in Pller ut. Staden är i en obeskriflig rörelse, Place Kleber är uppfylld med folk, som ifrigt fråga efter nyheter. Man vet endast, att slaget började kl. 6 i morse, att det fortsåttes ännu i middags och att det icke hade upphört kl. 5. Att sårade anländt samtidigt med mig, betyder intet, ty man täljer icke utan spånor, och en seger är ofta likaså dyr som ett nederlag. Jag vet tyvärr litet mera än folket här i Strassbourg; ty jag har sett striden börjas och nästan bivistat slagets slut. Redan kl. 6 i morse började kanonerna däna vid byn Freschwiiler, ej långt från Haguensu. Mac Mahon anför sjelf, men han har endast 30 å 40,000 man och mot honom står en styrka, som är fyra gånger så stor och ständigt förnyas. Emellertid går allt väl till framåt middagen. Kronprinsen förlorar terrävg, Freschwiller tages tillbaka, andra regementet af turcos stormar med bajonetten och kastar allt ned framför sig. Meu ju utomordentligare under af tapperhet våra solIdater uträtta, desto tätare blifva de skaror af fiender, som strömma fram ur skogen. Preussiska artilleriet tsger position i skogsbrynet och sänder :oss ett kulregn, medan preussiska granater tända eld på byn. Bortåt 2-tiden börja några af vära receme kä bart glesna; antalet af stupade v på vår sida, men iutet är förloradt. Mac Msaebon håller ut. Plötsligt sprider sig ett rykte, att ammunition fattas vårt artilleri och att våra soldater icke hafva flera pa;troner. Kavalleriet försöker då en sista ansträngning. Våra dragoner storma i karrier bortåt skogen, men bakom hvart träd står en preussare, bvars skott faller hastigt och säkert, Härmed börjar upplösningen. Vägen till Hagnenau betäckes med flyktingar, och de skynda ästadien förfärlig trängsel, genomfårad af skol från det fiendtliga artilleriet, som fördubblar sina ansträngningar. Solen går ned och snart förökar mörkret det fasansfulla i denna jämmer, dessa rop och dessa eder, i deona vilda flykt till jerobanan och stationen Brumeth. Det är hvad jag har sett; och det är midt i dessa uppträden, som äfven jag har vändt om. Jag hoppas, att olyckan skall vara mindre än den framställer sig för mig; men jag skildrar för er hvad jag har sett och återgifver här uppriktigt mina intryck. Patrie meddelar följande detaljer om slaget vid Woerth: Marskalk Mac Mabon med sina tre divisioner infanteri och sin division kavalleri ötverväldigades af en arm6 på 150,000 (!) man under preussiska kronprinsens befsl. Marskalken hade, för att uppsamla lemniogarne af Douays division, som på ett så olyckligt sätt öfverrumplades vid Wissembourg, begilvit sig från Haguenau åt nordost, då han, mellan Niederbronn och Gundershofen befann sig midtemot fienden, som försökte att med sina trupper öfversvämma denna terräng, i det han åt prins Friedrich Karls kör ötverlemnade att drifva general Frossards tillbaka från Saarbräcken för att längre i vester infalla i Frankrike. Terräncen i närheten af Wcerth är kurnaorsd