Aftonbladet – 12 augusti 1870, sida 3

k I bilgardet. En korrespondent till Times berättade, son bekant, nyligen, att betänkliga oordvinga skulle förefallit bland mobilgardet i lägre vid Chålons. Det visar sig nu äfven verkli gen ha varit fallet. I följd dels af de min dre goda anordningarne för truppernas för plägande, dels af de frön till missnöje son en del af dem förde med sig från hufvud staden, håde demonstrationer gjorts, son tvungit befälhafvande generalen marskall Canrobert att sjelf ingripa. Vi återgifva häl nedan följande moderat hållna skrildring ul National: Betänkliga oroligheter hafva, efte hvad det vill synas, utbrutit vid den mönstring med mobilgardet,. som hölls af marskalk Canrobert i lägret vid Chålons. Man bör komma ihåg, att de flesta mobilgardister redan längesedan lemnat skolbänkarne, och inlärandet af ett nytt yrke är för dem någontiog mycket besvärligt. Dertill kommer att många tillföra, välmående, . ja.till och med rika familjer och kunna blott med möda foga .sig i den stränga lägerregimen.. HSlutligen hafva de alla ett sjelfständigt sinnelag och underkasta sig ogeraa krigslågens stränga disciplin. Vidare är att lägga märke till den administrativa oreda, som mötte nykomlingarne i lägret vid Cbålons, och hvilken härrörde deraf att militärintendenturen var öfverhopad af göromål för att sörja för Rheinarmen. -Mobilgardesbataljonerna funno vid ankomsten -till .Chålons inga lifsmedel och hafva, säges det, måst vänta en heldag, in) I nan raosonerna blefvo till dem utdelade. Dertill kommer ytterligare, att många blott med motvilja styrde kosan till Chålons, då som. liga önskade tåga direkt till gränsen, under det andra längtade tillbaka till Paris, samt ländtligen att de flesta ryckt ut efter flitigt pokulerande:: Tages detta ibetraktande, så måste man medgifva, att om än de timade uppträdena. äro högst: beklagliga, de.icke desto mindre måste bedömas med någon varI samhet. ; Inrikesministern har hittills vägrat I meddela oss en officiel berättelse om hvad Isom förefallit, och våra uppgifter grunda sig således blott på gängse rykten och på pri vatbref från mobilgardister. Då marskalken passerade förbi den af unga män från Belleville bestående bataljonen, höjdes, efter hvad det vill synas, åtskilliga rop. I En berättelse iSoir uppgifverrörande samma ämne: En officer, hr de Reverso, som ville förmå de upproriske till tystnad, skall dervid ha erhållit ett lindrigt sår i hufvudet. Sjelfve kunna vi derom icke uppgifva någonting bestämdt. Enligt hvad ryktesvis förTljudes, skola ett par stenar ha blifvit kastade, De öfriga bataljonerna förhöllo sig lugnt och flera kompanier. adresserade till öfverbefälhafvaren protester mot uppträdena. Till följd af de oroliga. uppträdena ha omkring 30 mobilgardister blifvit häktade, och efter hvad det påstås har marskalk Canrobert med tillämpning af krigslagen genast sammankallat en krigsrätt för att ransaka i ämnet. Det tillägges, och vi meddela denna underrättelse med all möjlig reservation, att flere af anstiftarne blifvit dömde till döden och skjutna. — Ytterligare heter det att man i lägret fasttagit preussiska spioner och man skall ha ertappat ett telegram, i hvilken preussiska regeringen underrättades om en fransk revolution,. — Gaulois. uppgifver, att myteriet haft den nyttan med sig, att påföljande morgon fanns öfverflöd på lifsmedel i lägret. — Sibcle säger sig ha erhållit talrika bref från lägret, men de närvårande förhållandena bjuda varsamhet. Blott det tillägges, att 10:de, 11:te och 12:te bataljonerna at paris-mobilgardet, som den 5 skulle aftåga, hade fått kontraorder. Franska tidningen Rappel offentliggör en följd af bref från soldater i lägret vid ChåIlons. I ett af dessa bref yttras: Vi ba bokstafligen hvarken att äta eller dricka. Sänd oss följande lifsmedel... men inga penvingar, ty sådana kunna vi ej använda I ett annat bref heter det: Några ha haft det förtviflade modet att ropa: Till Paris! Lefve freden! och genast instämde en hel här. Då marskalken märkte denna fiendtliga hållniog hos bataljonerna, ryckte han at sig hatten och ropade: At med hattarne! Jag är marskalk! Men mobilgardisterna blefvo döfva för detta tillrop och vågade till och med upprepa de revolutionära tidningarnas skämt och ropa Rrr!s. — I ett tredje bref påstås, att soldaterna sofva på madrasser, hvilka förete spår af allehanda sjukdomar. Witzmakarne bland soldaterna ha redan gifvit. de olika lägergatorna följande namn: Quartier de la Mort,, Avenue de la Dyssenterien 0. 8. v. VP PAR HA EE RT ee I MILLIE Ånou allvarligare låter följande, i Frangais (Darus organ) offentliggjorda bref frå! Chålons: Liksom öfverallt, der en större menniskomassa är församlad, finns det också hos oss uppstudsiga och otacksamma elementer. Då marskalken kom till en bataljon, som jag nu icke vill utpeka, ropade några hundra unga män: Lefve republiken! Till Paris! Tumultet var obeskrifligt, och med nyssnämnda rop blandade sig andra, hvilka icke vitnade om synnerlig vördnad för den kejserliga dynastien. Häftigt upprörda öfver dessa rop, svarade marskalken och hans stab med att i sin ordning ropa! Lefve kejsaren! Lefve Frankrike! Till Berlin!s Men dessa rop retade ännu mer de oroliga; helt visst har aldrig en befälhafvare visat sådana prof å tålamod.och öfverseende som marskalken vid detta tillfälle gjorde. Vi sågo, att han befallde några officerare tystnad; hvilka i lätt förlåtlig uppbrusning skreko ät soldaterna. Sedermera omringade några unga män marskalken och sökte att för honom förklara orsakerna till detta förargelseväckånde uppträde: Hvad som upprör våra kamrater är, att många af oss ha måst lemna hustru och barn. Vi vilja marschera till Berlin, om det är nödvändigt, men låt för Guds skull de gifta qvarstanna här — Marskalken kunde ej återhålla sina tärar och ville befalla de uppstudsiga till iakttagande af ordning, men detta lyckades honom icke. I anledning af ofvannämnda oroligheter gör en insändare i tidningen La Libert6 följande uppmaning: Till patrioterna! Allmänheten bör icke låta vilseleda sig af öfverdrifna berättelser