t-) Wissembourg: Nu är det: visserligen er it I triumf för den preussiska ledningen, att der n kunde kasta en så oerhörd öfvermakt mot I den svaga franska kåren Douay, men dessa le I 120,000 preussare hafva efter eget erkänn nande blott under svåra förluster kunnat 1, klänga sig upp på Geisberget, och fångarnes s antal uppgifves endast till 500. Detta vitilnar om en synnerlig skicklighet i den franI ska ledningen af sjelfva striden och måhända -läfven om öfverlägsenheten i den franska ben I väpningen. Och vidare: Divisionen Dovay ; ) hade högst 14,000 man i elden mot tre tyska kårer, hvilka till det minsta räknade 100,000 tloch sannolikt 120,000 man. Preussarne hafva således haft en niodubbel öfvermakt. Åtmind I stone hafva 40,000 man deltagit i striden; men om än två af de tre kårerna icke voro r i elden, så bör dock deras närvaro på vala h a platsen hafva varit af stor moralisk betydelse.n I Frankjurter Zeitung skrifves den 6 denJnes: Just nu, kl. 4,14, ankommer tåget med ilde sårade. Det är omkring 40 man, nästan Jalla utan undantag lätt sårade. Vi sågo I I soldater af 58:de, 47:de, 80:de regementena och af konungens grenadierer, äfvensom två j artillerister från Darmstadt. En soldat hade I styrt ut sig i en zuavkappa och en fransk -llägermössa. Tre medförde chassepotgevär. ol En eröfrad kanon af mindre kaliber, rikt beI kransäd och adresserad till Berlin, fanns också med på tåget. De sårade krigarne helsades Jaf den talrikt församlade mängden med tuI senstämmiga hurrarop och förplägades rike(ligen. En del intogs genast på härvarande Ilasarett, I anfallet på Spicheren-patån den 6:te deltog utom 1:a armens kärer äfven en kår af den 2:a, nemligen den brandenburgska under general Alvensleben II. Denna Kår underhöll förbindelsen mellan Steinmetz och prirs Friedrich Karls ermåer. Det franska mobilgardet sammandrages nu som bäst i fyra läger. Mobilgardet från Paris är förlagdt i det nu af trupperna utrymda fasta lägret vid Chålons, medan de omkring hufvudstaden liggande departementen skicka sina mobilgarden till lägret vid S:t Maur, de vestra sina till slätterna vid Vernerlohel och det södra Frankrie sina till Sathonay vid Lyon. ft Om det parisiska mobilgardets aftåg skrifver en korrespondent från Paris till danska Dagbladet: Mobilgardet eller, som det här beständigt kallas, Mabillegardet reser underdessa dagar. Det är kött af Paris kött och blod af dess blod som nu drager bort. -Pariserskorna måste se sina tillbedjare lemna dem, De särskilda afdelningarnes afresa, som försiggår om eftermiddagarne, sätter derföre ätven Paris i en stark rörelse. Det är emellertid det förargliga med saken, att man aldrig vet när, hvar och på hvad: sätt en sådan afresa skall ega ram — till och med droskkuskarne och uppassarne veta ingenting; Paris är så ofantligt stort, att en tilldragelse, som icke är rentaf afgörande, alldeles försvinner. De bäst underrättade tidningar gåfvo alldeles oriktiga underrättelser om afmarschen i går och enskilda personer visste icke det ringaste, ej en gång de unge :mabillarne sjelfva, De hade reda på att de skulle samlas och ge sig å väg med bantåg om aftonen, men tidbebestämmelserna varierade mellan alla tider från kl. half 6 till half 11. I går afton var emellertid hela det omkring bangårdens vidsträckta terräng liggande stora qvarteret uppfyldt af en ofantlig, böljande menniskomassa. Det var en hel stad, som här var på benen. Man får icke tänka sig en sådan afresa gå till på samma sätt som hos oss, der man på minuten, när tåget skall gå, kan ställa up sig på gatorna och då vara säker på att få se allt, och der slutligen det som skall ses ankommer ordnadt och fallständigt beredt på att låta beskåda sig. Här kommo väl också större. afdelniogar marscherande någorlunda samlade och ordnade med musik i spetsen, men den öfvervägande delen kom sipprandex, som Dickens skulle kallat det, i små hopar genom de fyllda gatorna omgifna af sina anhöriga, eller åkande i droskor, som voro så propp fyllda af de unga fyrarne, att dessa icke allenast suttoioch på åkdonenutan till och med stodo på fotstegen. De flesta voro i uniform, som föröfrigt icke är särdeles smakfull: en mörkblå öfverrockslik uniformsrock och mörkblå benkläder med smala röda reverer; några kommo också civila, endast med den fyllda tornistern och de oundgängliga stöflorna på nacken. Det fanns blott ett gemensamt kännemärke på alla dessa menniskor: de voro vid. ett förträffligt lynne. Det kan visserligen ej nekas, att de icke sparat på dryckjom; det hvimlade af blå uniformer på hvarje upptänkligt ställe, der man kunde tömma ett glas för fäderneslandets välgång, och säkert tömde man icke så få af den sorten, men hänförelsen och det goda humöret härrörde bestämdt ej från vinet, Man såg icke heller någon i fullkomligt redlöst tillstånd — och hvarför skulle man icke göra sig en sista glad afton i Paris? Cest la Prusse qui payera, Versez donc pour la France! Cest la Prusse qui. payera, Cest la Prusse qui payera etc. Sålunda svarade man hela aftonen på detta imaginära spörjsmål. Det var en egendomlig syn, denna afresa och detta afskedstagande öfver ett helt qvarter, att se hvimlet nedåt den breda, strålande Boulevard de Strasbourg och titta in i qvarterets mångfaldiga små gränder, der man slingrade sig fram mellan droskor, stora rust vagnar och trossbästar. Emellanåt blef man likväl utledsen på vagnarne, man förbjöd dem att köra vidare, och ville de ej lyssna till förbudet, fick man se personer utan vidare hugga hästarne i betslet och trots kuskarnes vältalighetsflöde vända dem helt om och låta vagnen gå tillbaka. Sergents de ville voro försvunna eller alldeles maktlösa i detta baf af menniskor. De flesta åskådarne voro liksom: soldaterna glada och lustiga; afskedet i sår hade en viss sorglös, lättstonig pariserprägel. I går afton afgick äfven en afdelping Vincenner-jägare. I förgår afgingo ett par iataljoner jägare från kasernen Prince Enagen, som ligger midtemot Blomstertorget, och torgmadamerna läto icke detta tillfälle att bringa soldaterna sin hyllning gå förloradt. — oo HH 00 sm —tR MÅ a Be bör RR RR RR EE DH e 5 Ad 2 5 0 mup NN 0 5 NS MR Arn AD