Aftonbladet – 11 augusti 1870, sida 3

ac OCh aro nu ul storsta delen tortanuna. Det af tyska tredje armen stormade Gaisberg, bakom Wissembourg och beherrskande staden, hade af fransmännen blifvit befästadt med inskurna batterier; det är temligen brant, rikt på raviner och dälder, samt skickar flera vattendrag till Lauter. På dess rygg går den från Bitche till Wissembourg ledande chaussen. Det som kronprinsens högqvarter efter slaget omnämnda Nieder-Otterbach ligger ungefär en fjerdedels mil från jernvägen. Wissembourg kom i Rysswikfreden till Frankrike och var från 1719 till 1725 Stanislaus Leczynskis residens. — Wörth, der två dagar derefter kämpades mellan kronprinsen och Mac Mahon, ligger vid vägen som sammanbinder stationen Sultz på Strassburg-Wissembourgbanan och stationen Reichshofen på jernvägen Haguenau-Sarrguemines. Efter den sistnämnda stationen har slaget äfven, som bekant, blifvit uppkalladt i en af de franska telegrafrapporterna. Wörth ligger ungefär 3 mil från Wissembourg. Marskalk Mac Mahons kår, som haft att bestå en så olika kamp, utgjordes af fyra divisioner infanteri och en kavalleridivision. De förra stodo under generalerna Ducrot, Douay, Raoult och Lartique, den senare under geceral Duchesne. Af dessa divisionschefer har isypnerhet Douay blifvit känd genom striden den 4:e på Gaisberg. Som vi redan anmärkt, är han ej att förvexla med den från mexikanska kriget bekante general Felix Douay, hans bror. Chefen för Mac Mabhons 2:a division hette Abel Douay. Den lilla kår, hvarmed han hade att uthärda anfallet af den mångdubbla tyska öfvermakten utgjordes af två brigader: 1:a brigaden, general Montmarie (10:e jägarbataljonen samt 5:e och 78:e infanteriregementet) samt 2:a brigaden, general Pelle (1:a zuavregementet och turcos-regementet), så att Douays hela styrka endast uppgick till 4 infanteriregementen och 1 jägarbataljon. Berlingske Tidende uttalar på följande sätt sin uppfattning af situationen efter de senaste drabbningarne: När det officiella franska telegrammet säger att situationen icke är hotande, måste ett sådant påstående synas fullt berättigadt ur militärisk synpunkt, isynnerhet så länge icke hufvudstyrkan varit i striden. Det skulle dock vara onyttigt att förneka, att det moraliska intryck, som de första underrättelserna från krigsteatern framkallat och med en viss nödvändighet måste framkalla i Tyskland och Frankrike, är ett moment som måste bidraga till att öka den tyska och minska den franska härens styrka. Imellertid kan en afgörande seger för de franska vapnen hastigt ändrat hela situationen. Det är denna förändring fransmännen nu med den yttersta kraftansträngning skola söka att ästadkomma. Hittills synas de både vid Wörth och vid Forbach hafva kämpat mot en mycket öfverlägsen styrka, gent emot hvilken de varit nödsakade att uppgitva sina defensiva positioner och börja ett återtåg iriktning mot hufvudarmen. Det är svårt att döna om hvad som på de angripna punkterna hindrat fransmännen att möta fienden med motsvarande styrka; möjligen är det rent af tyskarnes numeriska öfverlägsenhet, som afgjort striden till förmån för deras vapen. Imellertid får man äfven af de hittills erhållna berättelserna om drabbningarnes gång det intryck, att det finnes en noggrann och väl organiserad samverkan mellan de särskilda tyska härafdelningarne, hvilka öfverallt äro färdiga att understödja hvarandra, och att hela den stora, preussiska krigsmaskinen, trots sin komplicerade sammansättning, arbetar med sällsynt hastighet och precision. Redan i början af förra veckan berättade de tyska tidningarne ett yttrande af oeneralstabschefen Moltke: Om fransmännen lemna oss tid tillom onsdag (den 3 Augusti) skola vi anfalla dem om torsdag.. . Det visade sig i sjelfva verket, att kronprinsens arme på torsdagen företog den första offensivrörelsen mot Wissembourg. Till och med om man vill anse detta för entillfällighet, bar krigshändelsernas gång hittills icke kunnat annat än framkalla intrycket af att preussarne rikligen tagit igen det försprång som fransmännen i början antogos hafva med hänsyn till krigsrustoiogarne och att fransmännen af sin defensiva taktik icke skördat de fördelar som många väntat. Blotta tanken på, att den hbofvudsakliga-striden nu skall utkämpas på fransk mark i stället för som man i Paris hoppats på tyskt område har utan tvifvel i hög grad eggat den franska nationalkänslan. Den stora uppgift, till hvilken kejsar Napoleon nu samlar alla krafter, är att kasta fienden ut ur Frankrike. Segrar han i denna strid, skall ett framryckande öfver Rhein blifya den närmaste följden. Samma tidnings militärförfattare, af hvars värdefulla redogörelser för de båda armåernas styrka och organisation vi gifvit våra läsare del, yttrar om den ställning, som inträdt efter de senaste händelserna: Af de 8 armekårer, af hvilka den mobila franska armen bestär, ha under de sednaste dagarne fyra,nemligen Frossards, Mac Mahons, de Faillys och Canroberts, i sin helhet eller till en del varit i elden, hvaremot de fyra öfriga, bland dem gardet, ännu icke stridt. Om man beräknar de at den franska armen i dessa dagar lidna förlusterna till omkring 15,000 man, uppgår hela krigshärens styrka ännu till 265.000 man, som, stödjande sig på en fast position vid Mosel, trots preussarnes ofantliga öfvermakt —— den förgnade Rhein-: armen räknar minst 400,000 man — skall anna göra ett kraftigt motstånd och kanske l. gifva saken ev annan vändniog. Dertill er-l( fordras väl, att den franska armens högra flygel under Mac Mahon, hvilken den fi den11 nes ännu befann sigien mycket kinkig ställ-: ning, i rätt tid kan förena sig med den öf-l4 riga franska armån. (Såsom man af tele; l grammer ivnhemtat, har denna förening nu försiggått eller håller på att försiggå.) Ar den nu inom kort förestående hufvuddrabb-: ningen -— wark sig att den levereras framför Metz eller i närheten af denna stad — be-. ror den franska armåns öde. Lider den ett nederlag, så skall sannolikt hvarken den skyddande fästningen eller den bergiga terrängen, : hvilken erbjuder många goda positioner, rädda: henne från fullständig undergåbg; ty den preusi siska styrkan är alltför öfverlägsen. I fallj qvarlefvorna af gen slagna krigshären kastal; ur in I Metz. skall denna fästning kunnal:t