DANHARK. I anlednivg af fransmännens nederlag och den förstämning de helt naturligt måste väcka i Danmark yttrar Hejmdal bland annat följande: Pröfningen skulle kunna blifva ännu hårdare. Det låter tänka sig ifall lyckan framgent vore med de tyska vapnen att Preussen vände sig till danska regeringen med bestämda fordriogar ej allenast att vi skulle förpligta oss till den eller den åtgärden, isynnerhet att neka Frankrikes trupper tillträdet till Danmarks område, utan äfven att vi skulle ställa borgen för vår ordhållighet t. ex. genom att utlemna vår flotta eller låta Preussen besätta en del af landet. Vi frakta icke för att uttala detta; ty har Preussen lust att komma med dylika uppfordringar, så behöfver det säkerligen icke lära det af oss. Skulle pu emellertid några sådana framställningar blifva gjorda till oss, så hysa vi den fasta tillit till regeriogens hederskänsla och klokhet, att hon skall bestämdt tillbakavisa dem, och den fasta tillit till folket att det häruti skall gifva regeringen helt och hållet rät. Vi säga både hederskänsla och klokhet; ty det är klart att hvarje sådan fordran törst ech främst skulle innebära ett förgärmande försök att göra sig till herrär öfver Danmarks öde, och vidare är det lika klart att Danmark endast skulle förlora att gå in derpå, Man kan vara temligen säker på att