Aftonbladet – 11 augusti 1870, sida 2

Efter en för hans färdighet i svar temliger betydlig paus svarade han, att han för mera än tio år sedan uppehållit sig rätt länge: Paris, och att många företeelser, såsom konservatoriekonserterna, dernäst Rubini, Lablache, men framför allt Malibran högeliger hade behagat honom; men ban betviflade redan då att hans riktning åt det andliga området och hans specialitet öfverhufvud skulle kunna göra sig gällande i Paris. Jag kunde ej instämma i dessa tvifvel och tillade att ja Cherubini (nys förut afliden), som stått j spelen för konservatoiren, likaledes varit kyrklig tonsättare, och att Mozart tro. ligen skulle skänkt verlden ävnu större verk i denna väg, om hans fader, efter modren: död i Paris, lemnat honom der och icke återkallat honom till Salzburg. Denna hypotes rörande Mozart tycktes ifva Mendelssohn något att tänka på, och an gaf mig rätt. Sådane handtverksmessigt fabricerade och smaklösa libretter som Enleveringen, Cose fan tutte, Titus, Trollflöjten och Teaterdirektören, bade väl knappast någon den tidens pariserlibrettist vågat erbjuda honom; men, käre vän, jag är också ingen Mozart! slöt han trohjertadt, i det han med ett visst leende vemod räckte mig handen. Under samtalets fortgång kom han emellertid ännu en gång tillbaka på Paris och menade att det ändå kanhända icke: vore osannolikt att hans talang, om hanisin yoglingsålder stannat i den franska hufvudstaden, äfven inom andra riktniogar än hans nuvarande -hade kunnat göra lyckliga eröfringar. ;,Kanhända hade i Paris, der man ännu förstår att skrifva libretter, till och med en opera lyckats mig; den hade ja inte just oehöft Yara i Roberts man6r,, tillade han; Slutligen menude han att Leipalg väl ändå