Aftonbladet – 11 augusti 1870, sida 2

an så mycket mindre förnummit, som de itgingo frän sidorummet och korridorerna. Derefter frågade en anonym insändare i Dagladet om det ej måbävda varit judisk afmd af den kongl. preussiske herr generalmuikdirektören att icke hafva aktat på dacapoopen efter en sachsisk konstoärs verk, då an likväl genast så beredvilligt låtit omaga den gamla i alla trädgårdslokaler afrerkade Tell-ouverturen? — Det förstås att lenna artikel sändes hem till Mendelssohn. Det kan knappt betviflas att dess författare vanska väl hade sig bekant att Mendelssohn var född kristen, ty detta var kändt i hela Leiozig. Det måste tilläggas att denna smädeskrift hos alla vältänkande och bildade personer i staden väckte den djupaste indignation. ) i Vid denna tid hade författaren till desss rader tillegnat den store mästaren ett sång album och mottog till sin gladaste öfverraskning kort derpå hans besök i Berlin. Mendelssohn kom för att tacka för depns appmärksamhet. Utan att med ringaste ord vidröra den nesliga leipzigerbragden, lät har dock märka att han ångrade sitt återväpdande till Leipzig. Med anledning deraf anpsåg jag mig kunna säga honom att detta steg visserligen varit öfverraskande för hans ) Dessa lumpnpa machinationer mot Mendelssohr till Schumanns förmån (se: Musikalische Brief eines Wohlbekannten, art. Schumanr), äro lika betecknande för den tyska kotterindar och ac: taktik, egm de senare bemödanden: att. störta Meyc. beer genom. Wagners uppstl lande såsom motprö.ct. . NAF Metta ej vill lyckas, tog Wagner sjelf kand om saker uti sina tragikomiska förödelsetåg mot hel: det musikaliska Israel. (Das Judenthum der Musiko, m. m.), hvilka väckt ömsom harm. Te löje; blandade vr stärka ö 4 el om CÅ rfattareos tillräknelig!