A sas As nre frågor, och vi hoppas alt dö sista areus v. cenhet tillfäckligt ådagalagt, abt ma i detta bäns å ick i göra den grindade örebråelsor. för 0sg. til en p igt att visa möde; mi ra sidan, ie underlåta ätt röra vigtigä p sr är fröktön för bei unde öfverensstämmelse med de officiella kXr? rog, hvilka mycket sällan! meddela allmän ag åriater och beslu göranda viatigare ango nheter. Om regeriugers beslut epföra v i n först aå något enn ö SI Mn RR t, och det skulle då icke gagna till något avt tala en, annan mening om sakerna än den reringen hyser. I detta ögonblick önskar det alllea ötvervägande;. ertalet af. det. ryska folket titrälaleten, Ae Aillstärdigarts nbetralibeti utan ikännagifvande af medkänsla eller fiendtlig är sätt, utan uppställning af trupper vid den ena ler andra gränsen, och endast de mått och steg, m föreskrifvag af en förnuftig försigtighet, skulle 8 osh vina Ailmänt bilall BRysständs örvarande conomiska ställning är af den beskaffenhet, att varje krig, likazodt af hvilken orsak man skulle Srja det, skulle föranleda en allmän rubbning i duktiopen Gch föranleda en mängd, banvkrutter Randelstorlden, . Ånledningar till inblahdiin cola efter all anledning ganskå snärt förete 56, en vi vilja hoppas att man begagnar dem endast det fall; att., et icke kan på något sätj undvi; as. Någonkåvg kan man .äfven få höra talas om ödvändigheten af sväpnad neutraittew, Yo at wenheten lårer, att den väpnade neutråliteten rycket ofta ledt till deltagande i kriget, till och ed tvärtemot den neutrala maktens önskan. Den eväpnade neutraliteten medförer först och främst örstärkta ristningar: deräfter föranleder fen. arr ändningen ar observationskårer illl gränsen, bön nakt, vid hvars gräoser. man uppställer dessa med sevär och kanoner utrustade iakttagare, låter sig ngeläget vara att göra detsamma å sin sida. Melan de misstänksamma grannarnes kabinetter utpinner sig nu en förökad utvexling af noter, deescher, möjtidranda, döklarationer och andra proiukter från de diplomatiska läboratorierna, och ju ängre denta strid fortfar, desto skarpare blir toort i den diplomåtiskä Skriftvexlingen och desto häftigare blifva förebråelsertia, hYilkd ömörkligen sfvergå till hotelser. Dertill kommer, att ed stora närhet, i hvilken de två emot hvarandra fiendtligt sinnade armeerna befiona sig, inger dem en ömsesidig obetvingelig lust att mäta sina krafter med hvarandra, och då är den minsta gnista tillrätklig att fragikalla on explosion ö AÅllt dettå gnser dett. ryska reg kanna undvikas, om man inskränker d5 krigiska förberedelserna till det, som af försigtigheten bjudes och till sådant som är af rett defepsiv natur. Efter några betraktelser, gåenae ut på art Visa; all INRNAg fån dana omständigheter, som förr vållat Ivyses lands inblandning i de europeiska krigen, numera för denna makt förlorat all betydelse, och efter ett angrepp i förbigående på det tyska partiet, slutar tidningen sin artikel sålunda: sDet faller af sig sjelft att allt Hvad vi här ofvän yttiat göllbt, digt riled afseende på Europas nuvarande stälining.. Bändelseräsö gång kan Ar nom oförutsedda tilldragelser taga en sådänl Hk ning, att blott och bart omsorgen: om vår sjeltuppehållelse tvingar vapnen i våra händer — och detta svårligen för att beskydda eller förstärka Preusset. Att bidraga till förökändet af vår öfvermodiga grannes malt skulle vara detsammå som act skala oss för framtacn CH farlig fendb vd vår illa försvarade gräns, ty Preussen skall våt välsinnadt mot oss endast så länge det behöfver vår hjelp. Italien, som förenades genom den kortsynta franska regeringens bemödanden, bör städse för oss vara ett varnande peng 0 ty det finnes ingen anledniog att antaga, att Preussen, sedan det med vår bjelp uti sig upptagit hela Tyskland; skulle vida sig tacksattiiiare tot Os3 än Italien visar Big mot Frankrike, eller Österrike visat sig itiot Ryses land Iunan vi hjelpa andra böra vi bjelpa 088 sjelfva, och detta är så mycket nödvändigare, som vi i det afgörande ögonblicket icke kunna påräkna I någonsomhelst främmande hielp. : Constitutionnel inoehåller töljande reflektioner, som upprepas i Journal officiel: De underrättelser, som bafva kommit oss tillhanda från Wien, utvisa att, huru händelserna än må gestalta sig, likväl Österrikes hållping skall sätta Preussen uti en ällvarsam tförlägenhet. Uti den österrikiska neutralitetsförklaringen hafva Vi lagt märke till följande betydelsefulla sats: Det är icke till -lräckligt att förblitva neutral; man måstö också vara beredd att försvara sin oafbärs Igighet. Hvem är det då söm kän hötå Österrikes oafhängighet? Visserligen icke Frankrike, utan deremot Prenssen. Den offentliga meningen i den österrikiska monarkiens hufvudstad och i alla dess provinser tilltager alltmer och mer i sympati för 088, och denna hållning hos befolkningen är en uppmuntran och ett stöd tör kejsar Frans Josefs regering. Påfvens förklarande för ofelbar har burit len af sina första frukter: Osterrike har upp sagt sitt 1855 med påfrestölen itgåtgöa kons n kordat. Denna händelse är en lika stor 882 t T n ger för samvetsfriheten och den fria forskningen som det är ett svårt slag för ultramontanismen. För att fatta dess betydelse, behöfver man blott erinra sig att genom detta fördrag med påfveväldet hela undervisningen var lagd i kyrkans, d.,v. 8 i jesuiternås händer, äfvensom att Österrikes befolkning i en mängd frågor, som eljest hörd under verldslig lag, sorterade under kyrkliga dor stolar. Detta förhatliga faktom har ou uppbört att finnas till. Den officiella WienerZeitung för den 31 Juli, innehåller nemligen ett tillkännagifvande, att konkordatet upphört att finnas till, samt att en not redan var på väg till Rom för att underrätta kurian om detta regeringens beslat. Den officielia tidningen meddelar tillika, att kejsaren uppdragit åt kultusministern Stremayr att förbereda de lagförslag rörande kyrkan och undervisningsväsendet, som med anledning af denna åtgärd måste föreläggas riksrådet. Neue Freie Presse tillägger, efter omnämnan1; Nicolai, ty han kom af sig i ett fizureradt ISO, h oc