Nn a i tt AR heligt hat, att alla ansträn ingar koncenHat fig 1, däsg bekämpande. Alla kände, SU Ingen frinet kunde vara iruktbar så lång konkordatet funnes qvar, och att å andra sidan först konkordatets tillintetgörande skulle skapa de andliga vapnen till eröfrande eller fasthållande af hvarje annan frihet. Hvad gagnade oss den tomma leken med konstitutionella förmer, om vi ej kunde använda förfättningen till sanivetdäas ch tankens frigös) rande, om vi ej genom skolans förbättrande kunde vidga befolkningens synkrets och vetande, om vi ej kunde ge medborgare af 5jika , bekätinelsör likställighet i rättigheter; ej beiria familjerna från de andliga domstolarnas ingrepp och förmynderskap? Friheten är visserligen sitt eget ändamål, men hvad skulle det blifvit af vår sjelfbestämmelse om i i de högsta Hg ädlaste af våra angelägenötör förblitvit Roms siatvar? Den seger vi nu vunnit är en friketsseger oberoende at de! skiftande politiska gestaltningarna, som ej blott skall komma den nu lefvande generationen, utan äfven dess söner och sonsöner till godo. Konkordatet faller, tankferiheten 8segrar. Samma nummer af Wiener Zeuung, som tillkännagaf konkordatets vpphäfvande, innehöll Sffön ett kejserligt bref om lahdtdagäftes in kallande till den 20 och 27 Augusti och riksrådet till den 5 September. Regeringen i Wien, som tydligen söker att i denna kritiska tidpunkt på allt sätt vinna de särskilta landsdelarnes befolkningar och bilägga deras Smeöstdiga tvister; har tillika gått on af det Hationella partiet i Böhmen länge uttalad önskan till mötes och upplöst den böhmiska landtdagen. Som ran erinrar sig blef denna landsdel ensam undantagen från det reskript, Ä0m vid den Hya ministörets tillträde utskref nya val för de cisleithanska landtdagarne. Med hvilket kompliseradt och tungt maskineri Österrike arbetar visar sig bäst af det förhållandet, att regeringen för att i nuvarande brydsamma omständigheter få stöd af hela kejsarrikets representation, delegationerna måste först sammankalla landtdagarne, som följa dsputsrads till riksrådet, sedermera fönla representation för Österrike vester öm Leitha, och slatligen de af deputerade från riksrådet och ungerska riksdagen bestående delegationerna. Förbudet för den franska pressen att medBela bågfa ahöra nyheter från krigsteatern än dem regeriogen finner för godt att meddela henne, har mötts af eit allmänt ogillande. Man eriorar om de stora och reella tjenster tidningarnas korrespondenter vid flera tillfällen gjort armeerna genom ett afslöjande af missförhållanden, som ledt till deras skyndsemma afbjelpands. Så särskilt ander Krimkriget. Att detta missnöje ej är minst lif. ligt bland pres-ens egna medlemmar kan ej förvåna, och de senaste tidningarna från Paris ha aft berätta om ett gemensamt steg, som tagits af ett stort antal Parisertidningar af alla färger. En depötation af 28 tidningsredaktörer begaf sig den 30 Juli till Ollivier. för att för honom framlägga sina bekymmer ötver det olidliga läge, hvari regeringens förbud försatt dem. I denna deputation voro, bland andra Döbats, Temps, Siöcle, Moniteur, Bonstitationnel, People Frangais; Gaulois, Patrie, France representerade. Ollivier mottog dem ytterst förbindligt och lofvade att lagen skulle tillämpas med yttersta mildhet. Hvad tidnibgskörrespondenternas vistelse vid armen beträffar, så berodde detta ej af ministeren, utan af armåns öfverbefälbafvare. Efter dessa förklaringar begagnade sig ministern af tillfället för att ge deputationen upplysningar i två vigtiga frågor: det beryktade k alliansfördraget och de franska truppernas återkallande från Rom. Ollivier skildrade här förhandliogarna mellan Benedetti och Bismarck hufvudsakligen på samma sätt som her. tigen af Gramont redan gjort i sin depesch till La Valette i London. Om tillkomsten af det utkast till ett alliänsfördrag med Benedettis hand som Bismarck förklarat sig ha i sitt förvar berättade Ollivier följande: En dag egde en lång konferens rum mellan hrr Benedetti och Bismarck. Den senare sökte förmå vårt sändebod att ingå på förslaget. RB LD j OM kt hå. å . nd BER. -VR BA AR LR AD FK ANNE Plötsligt utropade hr Bismarck: Vi återkomma i, oupphörligt tlil samma punkter. Teckna upp grunddragen, så att vi inte längre må behöfva tala i vädret: Sätt er på den der stolen; jag skall diktera för er. Ochhr Benedetti tog pennan och skref hvad Bismarck dikterade för honom. Det sålunda uppsatta förslaget blef dock af kejsarens regering genast afvisadt. Ollivier berättade derefter, huru hans egen ministår sökt; under lord Clarendons medverkan, förmå Preussen ingå på en ömsesidig afväpniog, men huru Berlinkabinettet afböjt det. I samband härmed torde böra bvämnas att Bismarck i sin depesch till grefve Bernstorff i London förklarar, att det mycket omtalade utkastet ej blott är skrifvet med Benedettis hand, utan äfven på papper som bär den frauska legationens i Berlin stämpel, samt företer flera tydligen efterhand tillkomna utstrykningar och rättelser. Som vitnen på dessa förhållanden åbemar han flera af de öfriga trämmande säne uden i Berlin, för hvilka han uppvisat do: kumentet i fråga. I afseende på frågan om Roms utrymmande upplyste Ollivier att det syntes franskå regeringen både nyttigt och rätt att Septemberkonventionen biefve på lojalt sätt utförd, rätt emedan Italien uppfyllt sina förpligtelser och derför förtjenar att vi uppfylla våra, nyttigt, emedan denna vår lojalitet skali fastare tillknyta de band som förena oss med Italien och Österrike, Vi dröja med våra truppers återkallande tills vi af Italien erhållit forraligt löfte, att det skall med alla medel sätta sig emot beväpnade skarors infall i Kyrkostaten. Detta hederslöfte vänta vi med det allraförsta, och skola genast vi erhållit det sända till våra trupper order att återvända. . Så Oilivier. Det berättas, att franska sändebudet markis de Banneville redan skall ha lemnat Rom. De franska tropperna under Dumont väntades tillbska från Bom i början eller medlet af denna vecka. Påfven är då öfverlemnad åt skyddet af sina egna trupper. Den påfliga legionen, aldrig synnerligt froktansvärd, skall på senaste tiden blitvit mycket försvagad derigenom, att ett stort antel i densamma tjenande fransmän och tyskar skyndat hem för att i sitt lands armåer deltaga i det nu utbrutna kriset. Man hör na l M d r f fö j m— -— OM