musiker! Känner ni Sebastian Bachs vältempererade klaver? Klein har spelat ett och annat derur för mig, men sjelf eger jag inte verket. Då nedtog Mendelssohn boken från hyllan, uppslog det underbara preludiet i. B-moil, 3e takt och frågade om Klein äfven spelat detta för mig? Jag svarade nekande och Mendelssohn satte sig till klaveret. Jag ville uppställa boken på notpulpeten, men han bad mig behålla den på bordet och följa med i noterna. Jag visste ännu icke att kan kunde utantill allt hvad han kände af Bachs musik, och det var ganska mycket. Han hade ju i en af de sista klaverrepetionerna till Bachs passionsmusik i sångakademiens stora salackompagnoerat hela det kolossala verket utan att hafva ett notblad för sig, och en annan gång i en af Zelters fredagsmatincer, der man uteslutande öfvade Bach, framför en tom pulpet spelat altviolpartiet till en motett, hvilket Zelter icke i ögonblicket kunde finna. Efter preludiet spelade han äfven den dertill hörande fogan jemte åtskilligt annat ur le Clavecin bien tempere. Det lilla gammalmodiga klaveret egde väl samma klangfärg som Bachs egen spinett torde haft; men det var något ostämdt. Mendelssohn menade, att detta nästan alltid inträffade med instrumenter som musici af facket bruka vid sina arbeten. Skomakarne ha ju merendels de trasigaste stöflorna, och i skräddarens rock felas alltid en knpapp, sade han skrattande, hvarpå han lermnade mig det Bachska verket, och bad mig snart återkomma med något nykomponeradt. En förmiddag fann jag honom ej i hans srbetsrum, men fördes i en större salong som tillhörde bans mors våning, der jag träffade min vän Otto Nicolai, som hadle medfört en pianosonat åa 4 mains för att spela den med Mendelssobn och inhemta hans omdöme deröfver. Här fann jag båda vid flygeln midt uti fnalets andra del, som bildade ett fritt iugato. Nicolsi spelade diskanten, Mendelsobn basen, Mitt inträdande måste förvillat