Aftonbladet – 6 augusti 1870, sida 2

onom ifrån att noga uppgifva, i hvilket genblick, under hvilka omständigheter och å hvad sätt detta dokument skrefs. Han ar tydligen hoppats att, tack vare dessaj: teslutningar, kunna gifva upphof åt gissingar, hvilka, på samma gång de fritaga wonom från hans personliga ansvar, skulle ompromettera den kejserliga regeringen. Ett iylikt beteende tarfvar ingen qvalifikation; let är tillräckligt att påpeka det och att ifverlemna åt den europeiska allmänheten utt fälla sin dom deröfver. Benedetti.n Samma tidning för den 3 dennes återgifver vå följande sätt den nuvarande stridens prosram: Det krig som nu blifvit börjadt är cke ett krig af ärelystnad, utan ett jemnvigtskrig, der det är fråga om att försvara len svage mot den starke, gifva upprättelse för stora orättvisor och bestraffning tör oförsvarliga handlingar. Sedan den första uppbrusningen efter len plötsliga krigsförklariogen nä något agt sig, börjar det allt tydligare visa sig pä hvilkendera sidan de neutrala nationernas sympatier komma att ställa sig. Att Italien alltmer och mer lutar åt Frankrikes sida, derom tyckss alla trovärdiga berättelser vara eniga. En i Turin utkommande tidning påstår till och med, att utrikesministern Visconti Venosta redan har gifvit Frankrike ett löfte i detta hänseende, och beskyller honom i anledning deraf för att spela en dubbel roll, enär han ännu underhandlar med England och Österrike om att uppträda som fredsmäklare. Äfven från Wien meddelas, att man i dervarande diplomatiska kretsar är öfvertygad om, att ett aktivt förbund åtminstone är nära att afslutas mellan Frankrike och Italien. Likväl trodde man, enligt denna uppgift, att en sådan kombination väsentligen beror af resultatet af de förhandlingar, hvilka påstås ega ram emellan Österrike och Italien. Det berättades nemligen, att man arbetade på afslutandet af en öfverenskommelse med Italien och derefter med Turkiet om att gemensamt betrygga ländernas integritet och att iogen af de tre makterna skulle deltaga i det fransk-preussiska kriget annat än i förening med de båda andra. Skulie man lyckas förmå England att sluta sig till denna allians, så ämnade man söka lokalisera kriget och hoppades då kunna spela en vigtig roll vid de eventuella fredsunderhandlivgarne. Hvad sinnesstämningen hos befolkningen i Italien angår, så tyckes den hos den öfvervägande delen af nationen vara gynnsam för Frankrike. Deremot är det en känd sak, att det garibaldiska och social-demokratiska partiet hatar Napoleon till det yttersta, och denna sinnesstämning bar.redan gifvit sig luft genom vägra antifranska gatuoroligheter i Milano och Genua, der man ropat lefve för republiken och freden. Flera arresteriogar ha skett, och auktoriteterna ha äfven kovfiskerat åtskilliga hemliga förråder af vapen, ammunition och Orsini-bomber, Dessa gatudemonstrationer aflupo för öfrigt utan biodsutgjutelse. j Öm sinnesstämningen i Belgien påstå de tyska tidniogarne, att den är ogynnsam, hvaremot de franska tidnivgarne säga att den, isynnerhet i den wellonska delen, är för Frankrike, ehura konungen sjelf, och förnämligast hans bror, grefven af Flandern, luta åt Preussen. Den sistnämnde, som är arfvivg till kronan, skall vara illa omtyckt; ban kallas för döfve Peter och beskylles för att låta regera sig af sin gemål, som är en syster fill Leopold af Hohenzollern: Om förhållandet i Luxemburg skrifves i Sigele, att inbyggarne helst vilja bibehålla sin nuvarande ställning, emedan den bäst passar för deras handel och industri, men att de på inga vilkor vilja blifva preussare. Om tänkesättet i Schweiz meddelar Augeb. Allg. Zeit. några upplysningar, hvilka bära rägeln at tillförlitlighet. I det franska chweiz är den mycket bitter mot tyskarne, så att enskilda tyskar till och med varit blottstälda för förolämpningar, och i den tyska delen uttala sig visserligen några af de större tidnipgarne mot Fraukrike, men det är långtifrån något uttryck för folkets åsigter; det önskar helst neutralitet, isynnerhet derför att det med sina republikanska begrepp icke kan se någon vinst för frihetens och folkens: intressen af kriget mellan två stora monarkiska stater. Från Madrid skritves till Indep. belge, att en kris utbrutit inom den spanska -ministeren, i det Rivero och de af bans kolleger hvilka likasom representera det förenade demokratiska partiet, stå i begrepp att ingifva sin afskedsansökan. Det antages, att deina kris till en del framkallats genom händelserna i utlandet. Det berättas, att en stor mängd franska officerare och embetsmän, som under konung Wilhelms besök vid franska hoöfvet i Juli 1867 erhöllo röda örnsorden; sändt dessa insignvier åter till Berlin. RESTIDEN