Aftonbladet – 6 augusti 1870, sida 2

STOCKHOLM gen 6 Aug. Den framgång, som de preussiska vapnen vunnit vid Wissembourg är visserligen i och för sig icke mycket betydande eller synnerligt ärorik, då det synes ha varit tre armekårer af tillsammans 80—90,060man, som här, efter ett hårdnackadt motstånd, lyckats tillbakaslå en fransk division af omkring 12,000man. Men sjelfva deu diversion, som man härigenom från den preussiska sidan gjort, kan bli i strategiskt hänseende vigtig genom de många fördelar den får på sin sida, hvilken gör en kraftig offensiv rörelse. Det är visserligen sanpt, att den preussiska planen aft midt emellan Metz och Strassbourg tränga fram mot det inre af Frankrike, genom i hast åt detta håll bopade franska stridskrafter, troligen blir omintetgjord och den prenssiska armen på denna punkt tillbakaslagen; men genom ifvern att kasta förstärkningar i denna riktning, kunna andra punkier i den franska uppställningen bli blottade och em rubbning. inträda i hela planen för de franska stridskrafternas operationer. Ånnu alltjemt måste man beklaga, att franska regeringen förbiser sitt eget politiska intresse genom att i tid per telegrat meddela såväl franska folket som Europa utförliga underrättelser från kriget, då deremot den preussiska genom sina sändebud öfversållar tidningspressen med sina detaljerade och till Preussens favör på allt sätt utsmyckade telegrammer. De förklaringar, som blifvit, med anledning af gjorda interpellationer, afgifna i ungerska parlamentet af Ungerns premieroch utrikesminister Andrassy rörande Ungerns ställning till det utbrutna kriget, innehålla åtskilliga yttranden, hviika icke blott äro af synnerligt intresse med afseende på de åsigter om neutralitetens betydelse och den hållning som de neutrala staterna böra intaga. Hr Andrassy uttalar i detta bänseende några tankar, hvilk man på vissa båll i vårt land synes omöjligen kunna fatta, men som i ungerska deputeradekammaren mottogos med allmänt bifall. Jag tror icke, säger miniIstern, att regeringen skulle väl vårda moI narkiens intressen eller vinna understöd, om hon under nuvarande förhållanden skulle gifva sin neutralitet en form, som kunde berättiga någon som helst makt att med fog deri se en utmaning. (Lifligt bifall.) Mer på samma gång som jag å ena sidan öppet uttalar detta, så anser jag mig å andra sidan pligtig förklara, att regeriogen, efter min åsigt, lika litet skulle fylla sin uppgift, sin pligt, tillfredsställa monarkiens förväntningar eller värna dess intressen, om hon, tvärtom, utgående från den synpunkten, att dess försvarsanstalter möjligen kunde såra en eller acnap makts ömtålighet, skulle oförberedd och under overksamhet motse fälttågets vexlingar. (Bifall) Medelvägen är bär den rätta. Det aligger regeringen att städse hafva i sigte vilkoren för neutraliteten, men att på samma gång draga föreorg derom, att monarkiens säkerhet och oberoende icke öfverraskus pgenom krigets tillfälligheter eller dess intressen hotas. (Bifalt) Hon bör sörja tör, att monparkiens säkerhet och intressen icke äro eller xunpa blitva beroenuds af nägons välvilja, utan endast och ailenast af monarkiens kraft. (Bifall.) — Mea likaså visst som det är att regeringen har för afsigt att bevaka monarkiens säkerhet, sjelfständighet och intressen i alla riktnivgar, likaså visst är, att hvarken inom regeringen eller i ivflytelserika kretsar i allmänhet byges någon plan att itervinna den ställviog i Tysklavd, som 1866 blef uppgifveo. En sådan ställniog skulle, i min tanke, icke heller vara för monarkier gagnelig, men väl skadlig och farlig. — För öfrigt uttalade sig Andrassy under allmänt bifall mot. hvarje isolering af Ungern frår Österrike. Dess sger likaväl som dess intressen bands Ungern vid Österrike,