Aftonbladet – 5 augusti 1870, sida 2

den beryktade traktatsförslagsfrågan. Tidningen redogör för en cirkulärskrifvelse från orefve Bismarck till de neutrala regeringarne Europa, hvilken har till ändamål att komplettera hvad som blott i korthet vidrördes hans depesch till grefve Bernstorff af den 28 Juli. Bland annat meddelas i denna cirkulärskrifvelse fullständiga upplysningar om de anbud till en fransk-preussisk allians, som skulle ha gjorts hofvet i Berlin i Maj 1866, d. v. s. en månad före kriget med Österrike. Grunddragen i den föreslagna alliansen uppgifvas ha varit följande: 1) I händeise af en kongress skulle Preussen och Frankrike gemensamt söka genomdriiva Venetiens införlifvande med Italien och hertigdömenas med Preussen. 2) Om kongressen icke ledde till något resultat, skulle ett offensivt och defensivt förbund ingås. 3) Konungen af Preussen skulle öppna fiendtligheterna 10 dagar efter kongressens upplösning; i fall det ej blefve någon kongress, skulle Preussen anfalla 30 dagar efter detta fördrags undertecknande. 4) Franske kejsaren skulle förklara Österrike krig, så snart fiendtligheterna mellan Österrike och Preussen begynnt, med 300,000 man. 5) Nägon separat fred finge icke afslutas med Österrike. 5) Fred skulle ingås på följande: vilkor: Italien får Venetien; Preussen får en tillväxt af 7 till 8 milliooer menniskor efter eget val; dessutom förändras det tyska förbundet efter Preussens önskan. Frankrike får området mellan Mosel och Rhein med undantag af Coblenz och Mainz, Rheinbaiern, Birkenfeld, Homburg och en del af HessenDarmstadt. — I slutet af depeschen förklarar Bismarck, att han hittills förhemligat dessa skrifter, emedan han tänkt på möjligheten, att förändringar kunde ioträffa i Frankrikes statsförfattning och politik, hvilka skulle bespara de båda stora pgrannstaterna nödvändigheten af ett krig.. Af detta skäl afspisade grefve Bismarck enligt sitt eget erkännande den franske ambassadören med undanflykter (ich verbandelte dilatorisch) utan att någonsin gifva bestämda löften, Förbundskanslern tillägger, att han i Mars 1863, då Frankrike låg i tvist med Belgien angående Luxembourg-banan, af en högt uppsatt person fick en antydning, att i händelse ai Belgiens ockupation af Frankrike Preussen nog skulle finna ett Belgien på annat håll. Såsom bekant är, ha de franska officiösa tidningarne redan förklarat grefve Bismarcks uppgifter vara oriktiga. I Paris har bildat sig en hannoversk resningskomite, som den 26 Juli utfärdat följande uppmaning: Hannoveranare! Kriget är förklaradt! Hel: Frankrike reser sig mot preussarne, våra förtryc kare. Med dessa vigtiga händelser för ögonen ka ingen hanoveranare förblifva likgiltig i den stund då hans jäderneslands öde skall afgöras. Sedan v genom den råa styrkan blifvit tvungne att lemn slägt och fädernesland, hafva vi endast ett mål sigte, att återvinna vår fribet, återvända till vå hembygd och gemensamt med de landsmän, son der qvarstannat, arbeta på att afskudda preussar nes förhatliga ok. Frankrike gifver oss vapen; de tillåter oss höja vår fana vid sidan af dess egen och vi kunna på en gång känna oss lycklige oc stolte öfver att kämpa sida vid sida med detta vår andra fädernesland, der enhvar gjutit lindrand balsam i våra hjertan och sökt betaga vår lands flykt dess bitterhet. Hannoveranare! Måtte inge af eder svika vid den mnning som blifvit ställ till oss Vi hafva den heligaste pligt att uppfylla den som ålägges oss af fosterlandskärleken oc tacksamheten mot det stora ridderliga folk, son erbjudit oss en fristad. t