fattadt tillsvidares,; hvarföre ock den utgång frågan erhöll tycktes qvarlemna någon liten misstämniog hos de många som med hr Kraiberg tyckte att man rest alltför långt för att blott få öfverlägga i sammanlagdt 8 ä 9 timmar. Sedan man efter sammankomstens slut beskådat de rika utställningarne af skolmateriel, samlades ett mycket stort antal mötesdeltagare kl. 3 till en gemensam enkel table dhote-middag i Bloms stora sal. Prosten Hansen presiderade vid bordet och flera skålar druckos, bland hvilka jag anser mig böra särskildt omnämna den som löjtrant Kofod föreslog för de franska vapnen, och hvilken mottogs med stor entusiasm. Hr Kofod anknöt sitt föredrag till ett nyss förut hållits om de ungas framsteg, samt an— märkte, att det ej tjenar till något att de göra framsteg om vi ej ge dem ett mål att sträfva för, om de icke egde sitt fädernesland, sin frihet, sin nationella tillvaro, sitt modersmål att värna. Dessa skatters vara eller icke vara stodo för oss på spel i den strid, som nu utkämpas, och det var derföre han ville önska framgång åt de franska vapnen. Hänsyftande tydligen på meningsyttringarne vid hr Tangs yttrande på f. ms hade hr Kofod inledt sitt föredrag med orden: Mina herrar och nordiska damero,. tillfogande sarkastiskt, att han sade nordiska damer, ty hvad herrarne voro kunde man af vissa tecken att sluta icke så noga veta. Det bifall, hvarmed skålen föreslogs, visade dock tydligen att det icke varit innehållet af hr Tangs yttrande på f. m. som blifvit ogilladt, utan blott det något olämpliga tillfälle han valde för att framställa sina åsigter i ämnet. Icke mindre bifall rönte hr Kraibergs skål för de ännu under tyska oket suckande danska brödernav. Hr Tangs föredrag på e. m. om folkpoesi illustrerades genom utförandet af svenska, norska och danska sånger och åhördes med lifligt intresse. Jag bör nämna, att vid förmiddagssammanträdet samt på hr Kraibergs förslag bex slöts sända ett tacksägelsetelegram till kooung Carl XV.