Aftonbladet – 3 augusti 1870, sida 3

I GlUVICS BARHUAS, UKASVIL alv I allllallucL Uuv I lärda skolornas lärare äro öfver hufvud taget -fåtaligt representerade. Nämnas bör, att ett licke ringa antal mötesdeltagare äro lärarinnor. Jag har redan på telegrafväg meddelat unI derrättelse om mötets öppnande och valet af Idess funktionärer. Vid valet af ordförande q fppadet någon meningsskiljaktighet, i det ektor, Blomstrand föreslog kontraktsprosten ILindskog, som hade öppnat mötet; men hr Meyerberg deremot prosten Hansen från Norge, dels, sade han, för att dermed visa en upp I märksamhet mot de så talrikt tillstädeskomna norrmännen, dels derföre att en norrman lättast fästade både svenskar och danskar. Den . meningen, att man borde, såsom vanligen pläIgar ske vid skandinaviska möten, till ordfö-Irande utse en person tillhörande det land der I mötet hålles och hvilken är förtrogen med I dess förhållanden, gjorde sig emellertid gällande och ordförandeskapet uppdrogs sålunda åt hr. Lindskog. I sitt helsvingstal hade denna betonat, att närbeslägtade folk äro solidariska för hvarandras framtid, och att I det ej är likgiltigt för det ena folket huru det Tgår för det andra. Denna framtid, sade han, Iberor dock icke ensamt af de politiska förhållandena, utan ock af det stilla arbete i djupet af nationernas lif, hvilket har sin utgångspunkt i skolan. Det folk kan ej gå under, hvilket tager vara på sin framtid genom det uppväxande slägtets bildning. Förutom de på programmet upptagna, af bestyrelsen uppställda frågorna, hade några sådana äfven blifvit af enskilde inlemnade. Det beslöts emellertid, att man först skulle behandla de å programmet upptagna, och man gjorde början med den första, som hade denna lydelse: I hvilket inbördes förhållande ställa sig folkskolans läroämnen till hvarandra, då de betraktas med hänseende till deras betydelse för lifvet? Det lärer icke undfalla, att denna fråga är något obestämd och sväfvande, och likasom icbjuder till irrfärder på vidt skilda områden. Sådana utebletvo icke heller. Man fann sig först böra, med anledning af frågan, uppkasta en annan: hvilka. äro folkskolans läroämnen? Och vidare visade sig mycken div ergens i uppfattningen af hvad slags lf, som i frågan åsyftades; om det timliga eller det eviga, om det kroppsliga eller det andliga. Efter hand utvecklade sig dock diskussionen hufvudsakligast till en kontrovers om religionsundervisningens plats i folkskolan, . ehuru denna fråga blifvit specielt upptagen i programmets andra punkt. A ena sidan framhölls således religionsundervisnipgen såsom det första och förnämsta läroämnet, det vigtigaste både för det andliga och det kroppsliga! lifvet. Några svenska folkskolelärare betonade isynnerhet med en viss ifver denna religionsundervisningens främsta plats och do. minerande betydelse, och en och annan med : -åtaglig pietistiska tendenser, sågo deri allt och funno kristendomsundervisninke förnafta vw. . . N latangefolskolan liktydigt med gens titeslulande-u. Minlen. Längst i. att taga bort solen frän 18 motsatt riktning gick et dana päre br Kruse, som ansåg, att det, soi i djoepaSte mening kallas religion, icke är något läro; ämne, icke någon skolvisdom. Det som talaren förstod med religion, nemligen det inner-l; sta förhållandet till den högste, d. v. strols och kärlek, det som både bildar, uppfostrar! och fulländar menniskan, det fås ej iskolan, : ej genom läsning af katekeslexor. Det måste komma från hjerta till hjerta och bibrin, gas I hemmet. Skolan kan ej gifva det, men l1 väl kan den skapa leda både för religionen ( och bibeln. Blott det historiska ikristendomen kan. blifva ett läroämne, men icke tron. i Religionsundervisningen borde derföre vara , en fri angelägenhet mellan läraren och lärjungen, i Förmedlande mellan dessa ytterligheter upp; trädde folkskolläraren Hodhe, som väl ansåg i religionsundervisningen böra stå främst på; skolans program, erinrande att Kristus manat i A 1 ( ( k q f 4 t L f ; 1 L: s lärer allt folk; men undervisningen bör vara sådan att den talar både till förstånd, vilja och känsla, ej sådan att den bortnötte det mesta af den knappa tid, som -var åt: folkskolan förbehållen, ty detta vore ett stort brott mot det uppväxande slägtet. Det berodde här ej på qvantiteten utan på qvaliteten. Talaren framböll för öfrigt i fråga om undervisning i innanläsning, vigten deraf att barnen lära att läsa så, att de tänka öfver hvad de läst; dermed blefve innanläsningen nyckeln till alla kunskaper. Denna samma tanke, vigten af väckelsen, utvecklades jemväl på ett mycket talangfullt sätt af ett par danske talare, högskoleföreståndarne Bayer och Nörregaard. Den förre trodde undervisningen afse detta lifvet, men på samma gåvg böra vara religiös på det sättet, att barnet lärer sig känna Gud i historien gebom att lära känpa folket, som är en Guds inrättning; genom att lära känna folklt lifvets ande uti modersmålet och genom attl: lära sig skåda Gods uppenbarelse i naturen. : Äfven. den sistvämnde talaren betonade fram1 för allt vigten af den historiska undervisnin, gen, och säsom medel det muntliga föredra) 1 Å ( j get, såsom varande vida att föredraga framför läroböckerna. Danske seminariebestyrer Tang ansåg det lif, hvarom här var fråga förnämligast vara det nordiska folklifoet. Det förutan kunde vi gerna bespara oss besväret att rådpläga om ls det uppväxande siägtets uppfostran, hvilket ; andra nog skulle åtaga sig. Framför allt ; bevara lifvet, så lydde maninogen. Talaren gaf allt emellanåt skarpa sidohugg åt den( tyska pedagogiken och hans föredrag ledde 1 sig småningom, under ständig stegring af den !! passionerade häftigheten i framställningen, i som är honom egen, mer och mer in på det , politiska området, tills slutligen sjelfva Bis-l, marck och den jeruhäl han hotat att sätta på dem, som motsätta sig det tyska väldet kommo med i spelet. Detta öfversvallande af den stämning, som för närvarande är så naturlig hos våra danska bröder, mottogs med blandade bifallsrop och hyssningar, de senare tydligen härrörande från den åsigten, att dessa känslooch stämningsuttryck bär voro mindre väl på sin plats. Öfverläggningen hann icke afslutas, utan skall i dag fortsättas. i Danske vice ordföranden Kraiberg ifrågasatte någon utsträckning af öfverläggnings