Aftonbladet – 3 augusti 1870, sida 2

Tidningsöfversigt. — Från den litterära och vetenskapliga journalistiken i vårt land har nu också en betydelsefull stämma förenat sig med. de många föregående, som inom svenska pressen skarpt ogillat Göteborgs fFandelstidnings uppträdande till förmån för Preussen och samma tidnings försök att sätta ett likhetstecken mellan det i sig sjelf berättigade tyska enhetssträfvandet samt den germaniska stammens arbete i frihetens och kulturens tjenst och den Bismarckska politiken. I det helt nyligen utkomna Augusti-häftet af Framtiden fiona vi en uppsats af tidskriftens utgifvare med titel: Politisk litteratur för dagen, deri en antydan lemnas om tidskriftens ställning till de politiska tvistefrågorna för dagen. Uppsatsens förf. auser att skulden till sjelfva fredsbrottet hvilar hufvudsakligast på franska regeringen, som härföre bittert tadlas. Det oaktadt — heter det — torde det kunna inträffa, att bvad som påbegynts i ett olofligt uppsåt skall, derest det vinner framgång, till sist komma ett godt åstad. Väl kan ändamålet ej någonsin helga medlet, men å andra sidan äro de fall ej sällsynta i verldshistorien, då ett i och för sig förkastligt medel måste, under ledning af dolda, rättskipande makter, tjena helt andra och högre ändamål, än de af gerningsmannen ursprungligen åsyttade. Är ock kriget från Napoleon III:s sida endast ett schackdrag af en egoistiskt beräknande personlighetspolitik, så kan dock den åsigten vara sann, att Frankrikes seger är likbetydande med rättvisans seger. Motsägelsen är härvid endast skenbar; den försvinner, så snart vi taga i öfvervägande, hurudan den politiska verldsåskådning egentligen är beskaffad, som förfäktas af detta Preussen, åt hvilket franska nationen omsider kastat utmanivgshandsken. Vi läsa i en af våra förnämsta dagliga tidningar utom hufvudstaden följande: Det är — må vi väl märka detta — det är icke längre ett krig mellan Preussen och Frank rike; det är ett krig mellan Tyskland och Napoleonismen, mellan å ena sidan det framåtsträfvande frihetsälskande med vetenskapens segrar krönta, med samvetsfriheten och ulturen solidariska Tyskland, samt å andra sidan det sabelvälde, som började med att massakrera franska medborgare och under sin nittonåriga tillvaro ständigt hotat Europas lugn, etc. — Vore detta sätt att uppställa stridsfrågan det riktiga, yttrar förf. i Framtiden, då — vi medgifva det gerna — kunde ingen tvekan råda angående hvartåt vi borde vända oss med våra sympatier. Men det uttalande, vi citerat, förråder, enligt vårt förmenande, en handgriplig missuppfattning af sakförhållandena. Hvarken plägar det i allmänhet förhålla sig så, vid tvisteroa mellan jordens mäktige, att hela orätten tynger på den ene målsegaren, under det att hans vedersakare ledes uteslutande af hänförelsen för det rätta och sanna, icke heller förstå vi huru någon opartiskt dömande kan, på samma gång han med rätta bryter stafven öfver det napoleonska sabelväldet, i det bismarckska blodoch jernsystemet se ett värn för friheten och kulturen. Vi bestrida att nämnda regeringssystem, hvars senaste vinglerier gifvit Frankrike en kärkommen anledning till fredsbrottet, kan sägas hafva inskrifvit på sin fana mensklighetens och särskildt den germaniska folkstammens heligaste intressen. Och vi påstå, att Frankrikes krigiska uppträdande mot det otficiella preussoriet, mot bismarckianismen, skall, om det länder till denna senares grundliga näpst, ha gjort en väsentlig tjenst åt tidens högsta ideer, åt nationalitetssträfvandet, åt folkfriheten, ja, åt den sanna protestantismen. Så hänsynslöst förtryckande och fräckt löftesbrytande har det preussiska knektväldets utländska olitik varit under den nya ran, få förhatligt, inom det sociala området, dess af brutalt reaktionära tendenser besjälade junkerdöme, så ihålig och på äkta kristlig religiositet utblottad den ljusskygga kyrklighet, som fostrats i skuggan af berliner-ortodoxiens konsistorier — att vi på vår ståndpunkt ej kunna gräma oss, när räkenskapens dag nu synes vara inne för den onde och late tje: naren,, som fått ett ansvarsfullt uppdrag sig 4