Aftonbladet – 1 augusti 1870, sida 3

1864; men man kan likväl icke tänka sig annat än att vi gå med. Man har mycket väl reda på stämningen här hemma och förundrar sig endast öfver att regeringen ick fattar något beslut. Man tänker icke nog på, hvad det vill säga för ett litet och svagt land att ligga i skotthåll för de preussiska kanonerna. För öfrigt tillägger man vår allians en mycket stor betydelse, förnämligast af geografiska skäl, och derföre att de engelska tidningarne äro så utomordentligt ifriga för att vi skola vara neutrala. I en artikel för i fredags angående denordiska rikenas neutralitet yttrar Fedrelandet, att det skulle varit önskvärdt, att Sverige— Norge och Danmark i fråga om neutralitetsförklaringen hållit tillsammans och handlat efter en gemensam plan. Helt visst skulle Sverige och Norge då varit något mera eller något tidigare utsatta för att komma med än nu, men de skulle hafva vunnit den fördelen att kunna i förening med Danmark uppställa sina vilkor för deltagandet. Om samma möjlighet inträder nu skall man kanske fråga etter Danmarks vilkor, emedan det är någorlunda förberedt och anses villigt, men knappast efter deras. Men Danmark allena skall i anseende till ringheten af den hjelp det kan gifva få mindre goda vilkor än de tre nordiska rikena i förening. Och äfven om de med en sådan sammanhållning blefve stående utor. striden, hvilket visserligen icke är mycket sannolikt, skulle de kunna få ett ord att säga vid fredsslutet. Sverige och Norge skulle kanske utan strid kunna skaffa Norden dess nationella gräns. Slutligen yttrar tidningen: Vi för vår del uppgfva aldrig tron på, att både i det svenska och det norska folket bor en handlingskraft som skall utveckla sig när den en gång blifvit väckt. Att detta kommer att gå långsamt har erfarenheten visat; men hvarje utveckling måste gå långsamt hos folk, som bo spridda på en stor landyta högt uppe i norden, der blodet flyter långsamt och medlen för samfärdseln äro otillräckliga. Måhända skall det först ske när Ryssland lägger vantarne på de isfria hamnarne i Finnmarken, till hvilka det så länge haft lust. Då skall man säkert vakna till medvetande om att det icke är nog att bo på en halfö i en vrå. af verlden för att vara säker på att behålla den, och att bundsförvandter på andra sidan hafvet icke äro att förakta äfven om de äro små; men då är det kanske för sent. Men let är också möjligt, att det samqväm nellan nordens folk som dock ständigt och i många riktningar utvecklar sig och den syn man här fått på nödvändigheten af en naionel folkbildning inom kort tid skola framalla. störningar och tillstånd, som leda ill nordens sammanslutning. Hvad Dannark beträffar, må man icke heller föreställa ig att dess öde för alltid skulle vara betrygsadt, blott dess sydliga grannes makt blefve yruten; ty det tyska folket förvandlas icke Mötsligt och på en gång, och det har ju från Alperna till Ejdern varit ganska enigt i hvad Preussen och Österrike å dess vägnar föreagit mot oss. Ett godt fredligt förhållande ill sina aflägsnare germaniska fränder uppiår den götiska stammen endast genom att luta -sig tillsamman till en politisk enhet. ch derför blifver denna alltid vårt första ch sista ord, om den än aldrig så mycket odanskymmes af ögonblickets stora fråga. Enligt ett bref från Aabenraa meddelar Å eile Avis med visshet, att orsaken till Hans rygers arresterande är att han nekat utsmna de hos honom utskrifna hästarne och ökt förmå bönderna att för sin del göra detamma.